Det har väl inte undgått någon att Sverige ska ansöka om inträde i Nato. Det hänvisas då, inte minst av S till överfallet på Ukraina.

I själva verket avgjordes detta redan när Putin förbjöd Sverige och Finland att ansluta sig till försvarsalliansen. Annars skulle kärnvapen användas. Skulle de två länderna foga sig skulle det vara samma sak som att erkänna att de inte längre är suveräna stater utan hade blivit lydstater till ett Ryssland lett av en mördare och despot väl i klass med Hitler och Stalin.

Så blev det inte heller. Det verkar svårbegripligt att föreställa sig att Putin faktiskt trodde att det skulle bli som han ville. Kanske hade han invaggat sig själv i tron på att det klassiska ordet ”neutralitet” skulle utöva sin magiska kraft på opinionen. Han visade sig vara mer verklighetsfrånvänd än sina föregångare.

I boken ”Med Moskvas ögon” beskriver statsvetaren Bo Peterson vad han funnit i de ryska arkiven om ryssarnas syn och vetskap om vår så kallade alliansfrihet. Det är ingen direkt smickrande bild som ges av de svenska ledande politikerna och ämbetsmännen. Nyttiga idioter är väl en passande benämning beträffande ryska diplomaters syn på de svenska företrädare de hade kontakt med.

Intressant att notera är också invektiven som användes om andra personer och institutioner som den ”reaktionära pressen” och militärer som sades vara ”protyska fascister”. Man förstår när man läser boken var Putins språkbruk kommer ifrån.

Men, likafullt, den tidens ryska makthavare hade en mer realistisk syn på saker och ting. Putins verklighet har uppenbarligen inget med sann sådan att göra.

Den 16 maj 1918 tågade Mannerheim in i Helsingfors. De finska inbördeskriget var slut. Finland var fritt och skulle så förbli. Det har väglett landet sedan dess och gör det även nu. Och nu går vi i takt med dem.