Mats Nilsson, L

Vilka ska straffas?

Av , , Bli först att kommentera 1
Vår brevlåda är numera utlokaliserad. Postnord anser sig inte ha tid att gå in på varje gång här i det område med radhuslimpor vi framlever våra dagar. Trots att de numera bara behöver besöka oss varannan dag. Hursomhelst. Brevlådan hänger numera på garageväggen tillsammans med grannarnas diton.
 
Nå, idag var den i varje fall full med post. Bland tidningar och kuvert fanns en broschyr från högern. Edward Riedl, ni vet mannen med blyfoten, vill att man ska rösta på partiet.
 
Varför nu det då? Jo, därför att ”Sverige och Norrland behöver fler poliser och hårdare straff”.
 
Nåväl fler poliser vore på sin plats, men i övrigt tycker åtminstone jag att folk i norr har straffats tillräckligt.

Kalla kalkyler

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 10 maj 1871 slöts fred mellan arvfienderna Tyskland och Frankrike. Det nya kejsardömet hade slagit det gamla. Napoleon den III fick abdikera och så var det franska kejsardömets tid för alltid slut.
 
Fram tills nu, frestas man säga, har krig ofta nog handlat om erövringar som skulle ge ekonomiska fördelar. Men eftersom krig är vansinnigt dyra, har kalkylen för det mesta slutat på minus.
 
För Rysslands del är just den saken extra tydlig. Bakom allt svammel om rysk storhet och ryska värden, vilka de nu skulle vara, fanns sannolikt en kall rationell kalkyl. Ukraina är ett land med resurser. Tillgångar som Putin antagligen trodde sig kunna lägga beslag på utan alltför mycket besvär.
 
Så blev det inte. I synnerhet som ryssarna har skjutit sönder mycket av just det man nog hoppades kunna lägga beslag på. På samma sätt som tyskarna tänkt sig att utnyttja Alcase och Lorraine efter freden 1871. Men några decennier senare var de åter i franska händer.

Nederlagsdagen

Av , , Bli först att kommentera 1
Det här ska alltså vara den ryska segerdagen.
 
Nej, det är den faktiskt inte. Det var en dag då Ryssland led ett förödmjukande nederlag. Den 9 maj 1808 besegrades en rysk styrka av åländska bönder i slaget vid Kumlinge. Ålänningarna ville för sin del inte hamna under ryskt styre.
 
Nu blev det tyvärr så ändå. En tid. Minns att vi vid en resa skulle ta oss från Åland tillbaka till Sverige. Vi valde då att ta en färja från Eckerö. Där fanns en stor byggnad som visade sig vara poststationen som uppförts under den ryska tiden.
 
Det var en minst sagt pampig byggnad. Helt klart ville man här markera vilka som hade makten här på den allra västligaste utposten av det ryska imperiet.
 
Men 1917 var det slut. Finland slog sig fritt och har förblivit fritt sedan dess. Den ryska björnen var inte fullt så kraftfull som den verkade. Inte då och inte heller nu.

Dimslöjor

Av , , Bli först att kommentera 1
Den 6 maj 1959 blev det krig mellan två Natoländer. Isländska kanonbåtar besökt brittiska trålare i en kamp om fiskerättigheter. Nå, det lugnade ner sig. Demokratier krigar sällan. Och så gott som aldrig med varandra.
 
Sverige stod, förstås, neutralt. Det konceptet hade ju fungerat sedan freden i Kiel 1814.
 
Missförstånden kring denna vår alliansfrihet har varit och är många. Ett exempel är när en riksdagsledamot, här ska av barmhärtighetsskäl inte nämnas vem, ifrågasatte existensen av såväl underrättelse – som säkerhetstjänst i Sverige i samband med att IB: s existens avslöjades 1973. Vi är ju neutrala, sa vederbörande aningslöst.
 
Sanningen är förstås att det är när man saknar allianser som det finns verkliga skäl till att hålla reda på vad omvärlden har för sig. Därtill ska man vara medveten om att tanken från början givetvis inte var att Sverige skulle stå neutralt ensamt och allena.
 
Att man tvingade in Norge i en union var ett sätt att hålla ryggen fri och hindra ett nytt danskt försök att återta det gamla Östdanmark. När Ryssland hade erövrat Finland, vilket de hade gjort, var det ju bra om Norden kunde balansera mellan den tidens stormakter. De avslutade Napoleonkrigen hade visat hur kartan snabbt kunde ritas om och hur sårbara små länder är när de stora elefanterna börjar dansa.
 
Så krasst såg man på det. Men sedan dess har det hela överlagrats av hägringar om Sverige som varande unikt på alla möjliga (och omöjliga) sätt. Och där passade berättelsen om det evigt alliansfria Sverige väl in.
 
Men, men. Hägringar tål sällan möten med verklighetens ljus. Man kan säga att Putin har gjort oss den tjänsten att dimslöjorna nu har drivits undan. Hägringarnas tid är förbi.

Inte längre ensamma

Av , , Bli först att kommentera 5
Den 3 maj 1808 kapitulerade kommendanten på Sveaborgs fästning till de belägrande ryssarna.
 
Den gången stod vi ensamma. Finland blev ryskt. Men nu är det dags att göra upp med försöken att ställa sig mellan de olika allianserna. Dags att ansluta sig till Nato tillsammans med Finland.

Diktaturers politik

Av , , Bli först att kommentera 4
Den 2 maj 1982 nådde den brittiska flottan Falklandsöarna och inledde återtagandet av ögruppen genom att bomba flygplatsen i Port Stanley. Den argentinska militärjuntan hade försökt sig på att utrikespolitiskt äventyr för att dra bort allmänhetens missnöje med diktaturen.
 
Det gick inget vidare, som bekant. Det brukar inte vara någon god idé att kriga med britterna. I förlängningen innebar det också juntans fall.
 
Konstigt. Varför tänker jag på Putin när jag tar del av detta?