Dimslöjor
Den 6 maj 1959 blev det krig mellan två Natoländer. Isländska kanonbåtar besökt brittiska trålare i en kamp om fiskerättigheter. Nå, det lugnade ner sig. Demokratier krigar sällan. Och så gott som aldrig med varandra.
Sverige stod, förstås, neutralt. Det konceptet hade ju fungerat sedan freden i Kiel 1814.
Missförstånden kring denna vår alliansfrihet har varit och är många. Ett exempel är när en riksdagsledamot, här ska av barmhärtighetsskäl inte nämnas vem, ifrågasatte existensen av såväl underrättelse – som säkerhetstjänst i Sverige i samband med att IB: s existens avslöjades 1973. Vi är ju neutrala, sa vederbörande aningslöst.
Sanningen är förstås att det är när man saknar allianser som det finns verkliga skäl till att hålla reda på vad omvärlden har för sig. Därtill ska man vara medveten om att tanken från början givetvis inte var att Sverige skulle stå neutralt ensamt och allena.
Att man tvingade in Norge i en union var ett sätt att hålla ryggen fri och hindra ett nytt danskt försök att återta det gamla Östdanmark. När Ryssland hade erövrat Finland, vilket de hade gjort, var det ju bra om Norden kunde balansera mellan den tidens stormakter. De avslutade Napoleonkrigen hade visat hur kartan snabbt kunde ritas om och hur sårbara små länder är när de stora elefanterna börjar dansa.
Så krasst såg man på det. Men sedan dess har det hela överlagrats av hägringar om Sverige som varande unikt på alla möjliga (och omöjliga) sätt. Och där passade berättelsen om det evigt alliansfria Sverige väl in.
Men, men. Hägringar tål sällan möten med verklighetens ljus. Man kan säga att Putin har gjort oss den tjänsten att dimslöjorna nu har drivits undan. Hägringarnas tid är förbi.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna