Dramatik i Storbritannien Liz Truss avgår som premiärminister och partiledare. Någon dag efter detta meddelas det att Åkessons parti förlorar makten i partiets skyltfönster Sölvesborg, trots att partiet gick kraftigt framåt i valet. Eller kanske just därför. Moderaterna uppger att de inte vill fortsätta samarbetet med SD, eftersom de inte kan få igenom något av sin politik. Det verkar som om moderaterna har insett innebörden i att om man ska spisa soppa med djävulen bör man ha en lång sked.

Finns det ett samband mellan dessa två, som det kan verka, helt disparata händelser? Ja, jag skulle säga att det gör det. I båda fallen kan man säga att det handlar om konservatismens kris.

Tillträdet av regeringen Kristersson har i den offentliga debatten mest handlat om liberalismens minst sagt besvärliga situation. Liberalerna klarade sig kvar i Riksdagen, men priset är att man håller vad man gick till val på, ett maktskifte som, om det nu blev så, kan involvera SD. Om än inte i en regering. Och så blev det.

Samtidigt gick det inte särskilt bra för centern heller. Frågan är förstås om centern nu kan beskrivas som ett liberalt parti, men låt oss i generositetens tecken vidgå att så är fallet. I vilket fall som helst, när det blev maktskifte 1976 och vi fick den första borgerliga regeringen på 44 år, fick de två nämnda partierna drygt 36 procent av rösterna. Siffror som man idag knappt kan drömma om.

Liberalismen är i kris. Visst är det så. Men frågan är om inte konservatismen ligger lika illa till. Kanske rentav sämre. I Storbritannien har Tories mer eller mindre havererat. Och här i Sverige gick både M och KD bakåt. Högerpartierna är helt enkelt inte vana vid att angripas från den populistiska nationalisthögern.

Både i Storbritannien och i Sverige har man försökt sig på att nå framgångar genom att gå dessa i grunden fascistiskt anstrukna partier till mötes. Britterna lämnade EU sedan Åkessons motsvarighet, Nigel Farage och hans parti BNP, british national party, förmått Tories att sätta allt på spel med en folkomröstning om ett nytt EU – avtal. Sedan gick det som det gick. Resultatet förskräcker verkligen. Farages partis förkortning är ironisk med tanke på vad som hänt med landets BNP efter det att han fick som han ville.

Kanske är det som nu skett i Sölvesborg något slags början av tillnyktring. Konservatismens tänkesätt sägs ju vara präglat av eftertänksamhet och moderation. Därav partinamnet här. Men något av det har varit svårt att se på senare år. I Sölvesborg var skeden inte lång nog och soppan tydligen inte särskilt välsmakande för den traditionella högern.