Så hände det igen. Saker och ting höll inte. Denna höst har vi bytt panel på framsidan av vårt lilla radhus. Det var den sista del av huset som inte har blivit åtgärdad annat än att genom att bli ommålad.

Redan innan detta hände hade vi dock noterat att belysningen i portalen på baksidan vid tomtgränsen stod och blinkade. Den fanns där vi flyttade hit 89. Den har fått ett nytt litet tal av plåt, men är annars samma som förut.

Vi har dock aldrig behövt åtgärda själva belysningen tidigare. Nå, nya lysrör införskaffades sedan de gamla avlägsnats med viss möda.

Att få dit de nya, ville dock inte lyckas. Inte heller en tillkallad fackman lyckades. Det var bara att byta armatur. Den nya är av ledtyp, så här sparar vi el.

Det kan tyckas vara lyxigt att på det här sättet tända upp ute i trädgården, men när nu höstmörkret sänker sig och dagen blir kortare och kortare, känns det ändå bra med litet upplysning. Kan ses som ett slags symbolik i dessa tider, samtidigt som man blir påmind om tidens gång och att saker och ting inte håller för evigt.

Den 26 oktober 1905 ingick Sverige och Norge konventionen i Karlstad. Därmed var den då inte fullt 90 – åriga unionen mellan de två länderna slut. Den visade sig inte heller vara hållbar i längden.