Den 6 oktober 1973 small det i Mellanöstern. Igen. Araberna skulle ha sin ”revansch” och anföll Israel under helgen Yom Kippur. Israel togs i viss mån med överraskning, men efter några inledande framgångar fört Egypten och Syrien, slutade det ändå med nederlag för araberna.

Följderna blev på sätt och vis lika dramatiska som själva kriget. För nu använde araberna oljevapnet. Precis som Putin har använt och använder gasen. Oljepriset steg dramatiskt och det fördjupade den lågkonjunktur som redan var på väg.

I Sverige kom det att innebära att den utbyggnad av kärnkraft man hade inlett året före, utvidgades. Kärnkraften var omstridd redan då, och resten av 70 – talet kom att till stor del präglas av den politiska striden om kärnkraften. Den kom att innebära flera maktskiften och kom i förlängningen att bana vägen för tillkomsten av ett nytt parti, miljöpartiet.

Situationen som den nu ser ut påminner en hel del om det som skedde då. Kärnkraften, som var på god väg att läggas ner, har fått ett slags renässans. Åtminstone i ord.

det finns – tydligen – något slags oemotståndlig lockelse med denna teknik för åtminstone en del politiker. Det skulle vara intressant att låta någon psykolog utreda hur denna inbillningssjuka, så ser nämligen jag det, kan få ett sådant grepp över somligas sinnen.

Just nu går det tydligen riktigt dåligt för ryssarna i Ukraina. Det gläder givetvis. Tydligen gör Putin just nu sig skyldig till samma misstag som Hitler. Först tvingar han de egna styrkorna att stå kvar när reträtt är enda möjligheten. Sedan tar han själv tydligen direkt kommando över trupperna och går förbi de egna befälhavarna. Inte ens Stalin gjorde den tabben.

Den 5 oktober 1703 dog Karl XII: s hund, Pompe. Mitt under kriget mot Ryssland. Den ryske författaren Solsjenitsyn sa vid ett tillfälle att Rysslands problem var att man vann krigen mot Karl XII och Napoleon. Det ryska imperiet bestod, men ryssarna blev desto mer utarmade. Men när svenskarna tappade lusten att kriga blev de Europas kanske mest välmående folk.

Den 3 oktober 1990 förenas Tyskland igen efter att ha varit delat sedan krigsslutet. Berlinmuren hade fallit, Sovjetunionen var på väg att falla också det. Historien var slut och den liberala demokratin hade segrat. Åtminstone enligt Francis Fukyama.

Tja, Berlinmuren har inte återkommit, Tyskland är fortfarande helt och Sovjetunionen lär inte komma igen. Oavsett Putins försök att åstadkomma den saken. Och vad demokratin beträffar, kunde läget onekligen vara bättre, men där gäller det att skruva upp tonläget mot mörkrets krafter. Som Åkesson.