Läser i dagens tidning ännu ett inlägg av den till synes ändlösa raden av förnumstigheter om det hemska i att hålla djur i livsmedelsproduktionen.

Ironiskt nog är det ofta nog samma personer som säger sig vilja ha ekologisk odling. Något som kräver gödsling med – just det – naturgödsel. Alltså något som vi får genom djurhållning. Logiken är inte direkt glasklar.

Två händelser har gjort att just datumet den 9 november för alltid har satt brännmärken i historien.

Den 9 november 1938 gick Hitlers hejdukar till angrepp mot landets judar i det som gått till historien som kristallnatten. Detta på grund av glasbitar från alla krossade skyltfönster till butiker som ägdes av judar.

Vad som hände sedan, vet vi. Även om somliga vill förringa eller rentav förneka förintelsen av Europas judar och romer.

Den 9 november 1989 inträffade så det som knöts ihop med händelsen drygt ett halvsekel tidigare. Berlinmuren föll och befrielsens stund var inne från det kommunistiska förtryck som följt på kriget som Hitler och hans lydiga medförbrytare hade satt igång.

Många trodde väl att vi nu hade lärt oss läxan. Hur det går när man sätter tilltro till auktoritära krafter som lovar runt men inte ens håller tunt. Men det är tydligt att det har vi inte gjort. Varken här i landet eller någon annanstans.

Partier som har sina rötter i Stalins och Hitlers politiska läger fick 30 procent av rösterna i årets val. Och i USA tror alltför många på en ärkelögnare som inte står de nämnda diktatorerna efter när det gäller politiska bedrägerier.

Ikväll hålls ceremonier till minne av förintelsens offer. Också här i Umeå. Alla som kan, gå dit och hjälp oss att hålla minnet levande!

Just idag, den 7 november, är något av en ödesdag i historien. Och då syftar jag inte på att det var dagen efter det att Gustav II Adolf hade slutat sina dagar på ett dimmigt slagfält i Lützen år 1632. I det långa loppet betydde det ganska litet.

Nej, den 7 november 1917 var det datum bolsjevikerna inledde sin statskupp i Ryssland. Världen skulle aldrig bli densamma som förut. På basis av ett ganska så mediokert hopkok till samhällsanalys av en förvirrad tysk filosof, kom den totalitära staten Sovjetunionen till. Den skulle sedan följas av flera andra, varav den viktigaste var – och är – Kina.

Sovjetunionens tillblivelse banade också väg för Nazityskland. Hitler använde hotet från öst i sin agitation som i sinom tid förde honom till makten.

Inte nog med att detta direkt och indirekt kom att leda till över 100 miljoner människors död och ett i det närmaste omätligt lidande för förtryckets offer. Det kom också att påverka politiken och samhällsutvecklingen i den demokratiska världen. Så hade exempelvis Socialdemokraterna här i Sverige aldrig kunnat sitta så länge vid makten som de gjort utan ett stödhjul i form av Lenins och Stalins lydiga eftersägande knähundar i VPK, eller V som det heter idag.

det stannar inte heller där. De terrororganisationer av diverse olika slag som vi har att hantera idag kan på olika sätt härledas till organiserandet av arabiska terrorister i Mellanöstern. En process som skedde med Sovjetunionens och östblockets stöd. Ryssarna använde sig av de metoder de själva utarbetat under sin ”revolution” och som de fortsatte med gentemot den egna oppositionen och omvärlden i allmänhet och USA i synnerhet.

Givetvis är det också som så att kriget i Ukraina kan ses som en utlöpare av det som hände för drygt 100 år sedan. Putin har sin bakgrund i KGB, Sovjetstatens mest brutala del av förtryckarapparaten.

Absolut makt för en gruppering eller en person genom en totalitär stat. Det är det kommunistiska arvet vi har att släpa på.

Knarkaffärer kan leda till skottlossning. Det är något som vi fått erfara med all önskvärd tydlighet på senare år. Det är förvisso inget nytt fenomen. Den minst sagt dystra utvecklingen i exempelvis Mexiko och Colombia har kunnat iakttas under tämligen lång tid.

Frågan är dock om inte händelsen som inträffade den 3 november 1839 slår det mesta i den vägen. Då utbröt det första opiumkriget mellan Storbritannien och Kina.

Bakgrunden var den att britterna gick ordentligt back på handeln med Kina. Importen från mittens rike var omfattande, men det britterna hade att erbjuda var inget som kineserna var intresserade av. Därför ville britterna kränga litet knark. Rentav mycket, faktiskt. Något som kejsaren inte ville. Så, då var kriget ett faktum.

Det hela höll på i flera omgångar, men till sist fick kineserna ge upp. Missbruket av opium, som hade börjat redan innan kriget, blev nu omfattande. Troligen det första verkligt stora knarkmissbruket i hela världen.

Vem vann? Tja, det är väl bara att titta efter hur det ser ut idag. Missbruk av opiater tar livet av tiotusentals människor årligen enbart i USA.

Den 2 november 1942 slog britterna under Montgomery Rommels tyska styrkor i slaget vid el – Alamein. Tyskarnas expansion mot Suezkanalen var bruten och den strategiska kniptång som var tänkt att ge tyskarna segern, dels genom Kaukasus från norr och så dels genom Afrika och mellersta östern, blev aldrig verklighet.

Churchill kommenterade framgången med att det inte var slutet, inte ens början på slutet. Men att det kanske var slutet på början.

I det danska valet igår slutade det med att dansk folkeparti, en gång ett av Danmarks stora partier och dessutom systerparti till Åkessons gäng, led ett mederlag och är nere i 2,6 procent. Kanske kan man säga något liknande om det som Churchill gjorde om krigslyckan 1942.

Val i Danmark idag. Anses vara mycket svårt att förutse hur det går. 14 partier ställer upp och med en spärr på två procent, kan det mycket väl bli en tämligen brokig församling i Folketinget.

Dansk politik skiljer sig en hel del från svensk. Till och börja med har Socialdemokraterna aldrig haft en så stark ställning som här. Vidare finns inte heller någon motsvarighet till Centern. Jordbruk är Danmarks verkliga basnäring, vilket gjort att man knappast behövt något eget parti för att främja dess intressen. Det finns två liberala partier, Venstre och Radikale Venstre, det senare mer socialliberalt.

Det som har hänt inför årets val är att två profiler från Venstre har brutit sig loss och startat eget. Deras respektive profil är aningen oklar, men med tanke på att det ena leds av Venstres tidigare ledare, Lars Lökke Rasmussen, kan man nog anta att det inte handlar om någon mer revolutionär historia.

Dansk liberalism är i grunden inte heller samma som här. Den vilar på den strömning som brukar kallas för nationalliberalism. Den spelade en avgörande roll när Danmark lämnade det kungliga enväldet, så sent som 1848. Nationalismen har alltid varit stark, förmodligen av historiska skäl. Landet krympte från att ha varit Nordens stormakt fram till mitten av 1600 – talet till en småstat när man förlorade Skånelandskapen till Sverige och landets södra del till det framväxande Tyskland på 1800 – talet.

Den 1 november 1814 hölls fredskongressen i Wien efter Napoleonkrigens slut. Nordens karta ritades om helt. Finland hade varit svenskt sedan tidig medeltid men var nu under ryskt styre. Norge hade varit förenat med Danmark i en dubbelmonarki lika länge, men hade nu tvingats in i en union med Sverige. Länderna här i norr var nu tvungna att försöka hitta sina roller i denna nya verklighet.

Det lyckades ju ändå ganska bra. Så även om det också kommer att bli litet rörigt i Danmark efter valet, ska det nog lösa sig ändå.