Jag blev mycket väl omhändertagen så att det skulle bli så bekvämt som möjligt. Tiden jag tillbringade i tunneln kunde jag använda för diverse funderingar. Öronproppar och hörselskydd stängde oväsendet från maskinen ute.

Väl hemma läser jag i dagens tidning om turerna kring BB i Lycksele. Det ser ju inte direkt hoppfullt ut. Och det är ju tillräckligt för att känna engagemanget vakna. Det ter sig aningen gåtfullt varför ska det vara så omöjligt. Såväl min hustru och svägerska kom till världen i Lycksele. Och om det gick bra tidigare, varför ska det vara så totalt hopplöst idag?

En förklaring fick jag kanske när jag läste vidare. En av kommunisternas, jo, som jag ser det är V samma gamla kommunister de alltid har varit, ledande politiker i regionen skrev i en insändare en uppmaning till folk att demonstrera (!) för att BB i Lycksele ska vara kvar.

Kan det bli löjligare? En företrädare för det parti som tillsammans med S styrt (?) landstinget/regionen sedan 1979, har som enda lösning en uppmaning till gatuprotester mot den röra han själv bär ansvar för att ha skapat.

Man borde kanske vara mer förvånad över att något alls fungerar i vården.