Få har väl undgått att notera att folk i Turkiet är sura på oss. Sådant här kan alltid bli en besvärlig historia, men jag tror nog ändå att vi kan ta det med upphöjt lugn. Vilket inte betyder att vi bara ska tiga och ta emot.
Tvärtom är det i allra högsta grad på sin plats att gå i svaromål. Att säga att vi är stolta över vår frihet att manifestera vårt eventuella ogillande av böcker och skrifter. Likgiltigt hur heliga de än råkar vara för någon.
Det kan också vara lämpligt att fråga de här lättkränkta typerna hur det kan vara möjligt att en så påstått mäktig och betydelsefull religions anhängare inte klarar av mer än så.
Turkiet har inte alltid varit en motståndare. Kalle dussin försökte på sin tid få med sig turkarna i sin kamp mot Tsar Peters Ryssland. Det gick dock inget vidare som bekant.
Bättre gick det faktiskt den 23 januari 1573. Då slog svenskarna ryssarna i slaget vid Lode i nuvarande Estland. Det kriget höll på i 25 år, och det var svenskarna som vann till sist.
Just nu är det Ryssland och Ukraina som krigar och Sverige liksom västvärlden i stort är på Ukrainas sida. Det vore dock bra om det inte tog 25 år den här gången.