En julsång som brukar spelas då och då innehåller frasen ”Stilla faller nu snön”. Så skedde i denna jul. Och snön efter julen föll i betydligt snabbare tempo. Och större omfattning.

Snöskyffeln och snöstyraren blir i det läget ens bästa tillgångar. Om man som vi framlever våra dagar i ett radhus med en gång som måste skottas för att alls göra det möjligt att nå ut till garaget. Nå, snöskottning är en bra motion, förutsatt att man inte tar det i alltför stor hast.

Denna ”snösväng” ger inte bara motion utan också rika tillfällen till studier i det jag kallar ”radhussociologi”. Vi är 27 hushåll här på vårt lilla område som hålls samman i en samfällighetsförening som sköter gemensamma angelägenheter.

Jag brukar jämföra det med EU. Visst är vi alla ägare till vår egen fastighet, men vi kan omöjligt klara allt som måste skötas utan en gemensam organisation. Det gäller inte minst så här i snöskottartider. Förutom att man ger grannen ett handtag, eller ett skoveltag, när det behövs måste vi också se till att garageplanen skottas av en inhyrd traktor.

Allt det förutsätter förstås att folk är inställda på samarbete. Och i det avseendet har det fungerat bra genom alla år när vi har bott här.

Den 10 januari 1920 grundades Nationernas Förbund, FN: s föregångare. Efter första världskrigets fasansfulla masslakt, var världssamfundet inställt på att nya krig måste förhindras.

det höll, som bekant, inte. Ett framgångsrikt samarbete förutsätter, det gäller i stort som i smått, att nationer och personer är inställda på – samarbete.

Idrottsligt sett har året hittills bjudit på en blandning av mot – och framgångar. Juniorkronorna åkte ut mot Tjeckien, men får möta USA i en match om bronset. Med tanke på hur kronan har fallit med dollarna på senare tid, är det illavarslande, men man får försöka hoppas på det bästa.

När det gäller skidor far Frida Karlsson fram som Kalla gjorde i fornstora dagar. Norge blev avhängt. En härlig syn. Avhängda blev norrmännen också när svenskarna återtog Strömstad i kriget 1677. Danmark försökte återta det gamla Östdanmark, Skåne, Blekinge och Halland.

Det lyckades, som bekant, inte. Men om det hade slutat på annat sätt hade vi i alla full sluppit blekingen Åkesson.

Läser idag att den nye ärkebiskopen anser att det är kyrkans plikt att tala.
Tja, det är väl mer eller mindre deras affärsidé. Förr i tiden gjorde de för övrigt mer än så. Den 4 januari 1465 besegrade dåvarande ärkebiskopen Jöns Bengtsson kung Karl Knutsson i slaget på Stockholms isar.
Karl Knutsson hade den tvivelaktiga äran att väljas till kung inte mindre än tre gånger. Sverige var inget arvrike vid denna tid. Ingen av gångerna blev det något särskilt lyckosamt regerande.
Idag kommer nog kyrkan och ärkebiskopen bättre överens med monarken. Denne är ju faktiskt den ende i vårt land som enligt vår grundlag måste omfatta den tro som Svenska kyrkan predikar. Där ingår bland annat att han måste tro på arvsynden.
Stackars kungen. Och inte fick sonen Carl Filip bli tronföljare heller. Det tillkommer den förstfödde, oavsett kön. Också det enligt grundlagen. Ändå har han det nog bättre än Karl Knutsson.

Vargjakt pågår. Det är beklämmande att se. Och än mer beklämmande att höra hur de ansvariga(?) som landsbygdsministern kläcka ur sig enfaldigheter om att det inte alls hotar en population på 460 individer om man skjuter bort inemot en sjättedel av beståndet.

Det har blivit väl mycket av halveringar och minskningar från den nuvarande regeringen. Vargarna och immigranter ska visst helst utrotas helt. Åtminstone om Åkessons gäng får råda. Det vore väl en bättre idé att halvera SD. Då skulle partiet ha en mer hanterlig storlek och sedan kan man gå vidare och halvera dem ytterligare några gånger i val. Då skulle de åtminstone försvinna ur Riksdagen.

Första vardagen på det nya året. Nya regler att förhålla sig till. Bland annat ska katterna få ett bättre skydd. Något som jag för min del välkomnar. Två katter hann vi ha under uppväxten. Båda var innerligt älskade och det var ingen tvekan om vem det var som bestämde i huset när de fanns. Som de såg saken var det nog snarare de som hade människor än vi som hade en katt.

Människans syn på katten har växlat över tid, I det gamla Egypten var katter heliga och fick inte föras ut ur riket. Men under medeltiden i Europa sågs katten som ett djur förknippat med djävulen. Det var knappast en slump att häxorna många gånger hade sällskap av en katt när de red på sina kvastar.

En katt kan inte tämjas helt. Den förbehåller sig rätten att fatta egna beslut. Den är inget flockdjur och underordnar sig inte människor som hundar kan fås att göra. Som det har sagts: Det som en hund uppfattar som en order, betraktar en katt som ett rimligt förslag.

Mot den bakgrunden är det inte förvånade att auktoritära personer föredrar hundar framför katter. Så var det med Hitler och så lär det ha varit även med Mussolini. De skulle knappast varit intresserade av att höja kattens status på det sätt som nu har skett.