Sveriges ansökan om medlemskap i NATO lämnar inte den traditionella vänstern någon ro. Man gör vad man kan för att misstänkliggöra agerandet och kräva att ansökan dras tillbaka. Ett exempel på det är inlägget i VK 16/4.

Tidigare kunde man kanske se på agitationen från det hållet med ett överseende leende och något medlidande. Det är förstås smärtsamt för de nämnda att deras illusioner så helt gått kras. Likt en porslinsvas påkörd av ett tåg.

Men så icke idag. Det är ingen överdrift att säga att deras agerande är direkt farligt för vår säkerhet. Alltså precis raka motsatsen till den fred de själva säger sig vilja uppnå.

Sanningen är ju den att den av somliga så omhuldade alliansfriheten var en dimridå. Sverige var intimt involverat i samarbete med NATO: s starkaste makt, USA. Erlander var på sin tid övertygad om att ett nytt världskrig var hotande nära och att Sverige aldrig skulle kunna klara sig ensamt.

Allt hölls dock hemligt. Inte ens utrikesministern kände till allt. Erlander jobbade direkt mot USA med egna förtrogna som skickades till USA för att säkerställa samarbetet. Något som fortsatte under Palmes tid, alla tal om Vietnam till trots.

Sverige var ett extremt militariserat land. Snart sagt alla delar av samhället hade sina uppgifter inom totalförsvaret. Statliga verk som Vattenfall och Televerket, men också storföretag som ASEA.

Det är ett utbrett missförstånd att ett medlemskap skulle innebära att svenska soldater ska ut och slåss någon annanstans om ett NATO – land angrips. De enda som har någon kapacitet av det slaget är USA och i någon mån Storbritannien och Frankrike. Men vi förväntas att kunna försvara oss själva och samverka med andra stater som Finland. Om det ter sig dyrt att vara med i NATO är det inget emot vad det skulle kosta om vi skulle stå utanför.

Neutralitet är ingen garanti för vare sig fred eller oberoende. Den 16 mars 1935 deklarerade naziregimen i Tyskland att man tänkte rusta upp fast det stod i strid med Versaillesfördraget. Drygt fem år senare var alla neutrala länder i Västeuropa utom Sverige ockuperade av Hitlers trupper.

Vi kom den gången undan med blotta förskräckelsen. Det kan vi inte utgå ifrån att vi alltid kommer att göra.