En pessimist och en optimist möts och reflekterar över läget. Pessimisten suckar: ”Det kan inte bli värre”. Optimisten utbrister då: ”Joodå!”

Detta gamla skämt faller en i tankarna när man läser om en ny biografi över Ernst Wigforss. Ledande socialdemokrat och finansminister i två omgångar, först på 20 – talet och sedan åren 1936 – 49.

Denne beskrivs som ”en förbannad optimist”. Trots att den tid han verkade i nog måste ha känts mörk. Tidvis rentav extremt mörk.

Idag är det – uppenbarligen – betydligt sämre ställt. Inte när det gäller våra levnadsvillkor. Men – paradoxalt nog – när det handlar om optimismen.

Wigforss efterföljare kan i dagsläget beskrivas som socialpessimister snarare än socialdemokrater. Om man får tro beskrivningar som ges i media av S – märkta skribenter befinner sig befolkningen i den svåraste nöd. Barnfamiljer går på knäna och det inte om de ska få mat på bordet. Kommuner och regioner befinner sig av allt att döma på randen till konkurs. Om något sådant nu hade varit möjligt.

Socialdemokraterna har sedan Wigforss dagar suttit vid makten i 73 år av 90 möjliga, fram till maktskiftet 2022. Ändå är alltså det samhälle som Wigforss och hans socialdemokratiska efterträdare, ett samhälle man annars gärna skryter med att ha varit med om att bygga upp, så bräckligt att det räcker med ett halvår av maktinnehav för den nuvarande regeringen att kunna framkalla ren nöd. Är det verkligen någon sunt tänkande person som är beredd att tro på den beskrivningen?

Det synnerligen kyliga politiska klimat, till skillnad från det fysiska, som har vuxit fram har sin grund i det skifte som skedde på 70 – talet. Istället för en ny skördetid under Palme fick partiet erfara ständiga kriser och förlorad regeringsmakt. Partiet beskrev utvecklingen genom att måla upp allt i de mest nattsvarta toner. Den civilisationskritik som hade vuxit fram, gjorde det hela än värre.

Där befinner vi oss nu. Pessimismen har fått råda under så många år. Bekymren finns förvisso där. Och vi tvingas uppleva, precis som precis som Wigforss, ett storkrig i Europa där en aggressiv stormakt försöker sig på att erövra ett grannland.

Man kan bli pessimist för mindre. Men om man blir det, har mörkrets män – och kvinnor – vunnit. Och det ska vi väl inte unna dem?