Ingen har väl missat att britterna fått en ny kung. Vad man nu ska ha honom till. Kröningen påminde om en kostymfilm. Tydligen var den nr 40 i ordningen sedan Vilhelm erövraren.
Bland alla tältarna längs gatorna, var det en tant som på en fråga sa att monarkin kanske var ålderdomlig, men det gav stabilitet.
Stabilitet? Njaa…
Låt oss titta litet närmare på historien. Den nämnde Vilhelm erövrade makten efter att ha besegrat Harold Godwinson, som i sin tur hade lyckats freda sig mot en vikingahär bara en kort tid innan han själv dödades vid Hastings.
Sedan följde en rad synnerligen blodiga uppgörelser om kungamakten genom århundradena. Det var York mot Lancaster i rosornas krig, det var den nuvarande kungens namne Charles I mot parlamentet och Cromwell. En strid som slutade med att kungen miste huvudet.
Dessförinnan hade vi Henrik VIII med alla fruarna och hans allt annat än fredliga avkommor, som Maria, som gått till historien som ”blodiga Maria”, och Elizabet I, som nackade rivalen Maria Stuart.
I modern tid har vi Edvard VIII som abdikerade när han inte fick gifta sig med de han ville. Och om inte så hade skett, hade hans bror inte blivit kung.
Om Edvard suttit kvar hade britterna sannolikt inte stått upp mot Hitler som man nu faktiskt gjorde. Edvard var rentav fullblodsnazist.
Stabilitet? Njaaa…