Läser idag att skolan i Umeå inte har råd med lika mycket ”ekologisk och närproducerad mat” om det inte sker ett ordentligt tillskott i budgeten. Som jag ser saken, är det något man inte behöver beklaga alltför mycket.

Till och börja med, hur definierar man ”när producerat” ?. Jo, det är tydligen inom något de fyra nordligaste länen, plus Österbotten i Finland.

Det är ingen liten trakt. Från norr till söder blir det från Treriksröset ner till Sundsvall. En nätt liten sträcka på drygt 860 km. Och från Närpes i öster till till Sveg blir det 557 km, avståndet över Kvarken oräknat.

Med en sådan definition förlorar begreppet all mening. Och vad ”ekologisk mat”, beträffar är det ett lika liten relevant begrepp. Allt jordbruk bygger på produktion genom manipulerade ekosystem. Ett ekosystem i balans ger inget överskott. Alltså ingen mat till oss människor. Såvida vi inte reducerar mänskligheten till det antal som klarar sig som jägare och samlare.

Många förväxlar begrepp som ekologisk med miljövänlighet. Men det är långtifrån samma sak. Att producera både livsmedel och annat med så litet negativ miljöverkan som möjligt, är både vällovligt och önskvärt. Men det jordbruk som drivs i enlighet med det som brukar betecknas som ”ekologisk” drift uppfyller tyvärr inte alltid dessa krav. Inte minst därför att det krävs en större areal, vilket givetvis kan gå ut över mark som behövs för att uppfylla önskemål om biologisk mångfald.

Som liberal gillar jag handel, nationell och internationell. Också med livsmedel. Någon kommunal merkantilism ska vi inte ägna oss åt. Likaså gillar jag att vi använder oss av innovationer för att effektivisera olika processer. Som till exempel genförändrade grödor. Något som vi faktiskt har sysslat med sedan jordbruket utvecklades för en sådär 10 000 år sedan. Med den skillnaden att vi har andra tekniker nu. Som vi både kan och ska utnyttja.