Soligt men kallt. Svårt att få ner den sporrförsedda kryckan i den hårdfrusna isskorpan på väg ut till garaget. Men ut kom jag och in också efter att ha inhandlat förnödenheter för kommande helg. Vi har väl inte bunkrat för ett nödläge, men nästan i alla fall. Man får ta det som ett träningspass i den svåra konsten att lära både sig själv och höften att gå ordentligt.

Motsvarande pass genomfördes igår när bilen skulle på service. Kändes som om man själv var i ungefär samma skick som bilen visade sig vara. Den blir ju inte heller yngre, men i motsats till mänskliga vävnader, läker inte bilar. Däremot kan de både läcka och glappa, så det blev åtgärdat. Det blir till att sträva vidare för oss båda två.

Det var i dag, den 21 februari 1990 som yngsta dottern bestämde sig för att komma till världen. Grattis Kristin. Åren går, men det känns ändå inte som om det var så längesedan.

Det var också den 21 februari 1808 som ryssarna anföll Sverige, eller rättare sagt Finland som då var en del av det svenska riket. Den historien slutade med att den nordiska kartan riktades om helt.

Mycket är det som tycks komma från öster. Såg i går på programmet om de första svenskarna som invandrade i spåren av den retirerande inlandsisen. De fick uppleva hur en annan folkgrupp kom in från öster med andra vapen och redskap. Senare skulle de båda grupperna få sällskap av en tredje våg som förde med sig både jordbruk och boskapsskötsel.

Undrar just vad Åkesson hade tänkt om detta om han levt på den tiden. Han hade nog inte gillat att se sig själv i spegeln, De som kom först var för all del blåögda men mörkhyade.