Dubbelt förtryck
Har läst en bok, ”Inget är bara för män”, som är skriven av 15 kvinnor, och som behandlar kvinnornas situation i Egypten två år efter den revolt som brukar kallas den arabiska våren.
Som nog alla förstår, är det ingen munter läsning. De olika bidragen ger olika bilder utifrån vars och ens utgångspunkter, men sammantaget står det ändå klart att kvinnorna i Egypten, som motsätter sig männens styre, vare sig det nu är diktatorn som råkar sitta där just då, eller det mer ”vardagliga” förtryck som de utsätts för om de visar att de har en egen vilja, är något som – bokstavligen – kan visa sig vara livsfarligt.
På det sättet bjöd boken knappast på några överraskningar. Men när så Hamas satte igång med sina terrorangrepp på Israel i stor skala för en tid sedan, blev bakgrunden på sätt och vis mer aktuell.
Man måste här veta med sig vilken roll Egypten har spelat och spelat i det drama i Mellanöstern som vid det här laget har pågått i över hundra år. Den moderna delen av dramat, vill säga.
1952 störtade en grupp officerare monarkin i Egypten. En av dem, Nasser, blev den som kom att bli diktator. Det fanns under en tid ett hopp om att Egypten skulle moderniseras och tillvaron bli bättre för både kvinnor och män. Men så blev det inte. Nasser utmanade de tidigare kolonialmakterna Frankrike och Storbritannien och nationaliserade Suezkanalen. Israeliska fartyg förbjöds att trafikera kanalen.
Det resulterade i krig 1956. Egypten fick grundligt med stryk, men kunde ändå utropa sig till segrare eftersom USA tvingade fram ett slut på kriget. De tidigare stormakterna var inte så mäktiga längre.
1958 utropades så den förenade arabrepubliken, en union mellan Egypten och Syrien. Från 1959 ingick också Gaza. Egypten hade ockuperat området 1948 i samband med kriget då Israel hade utropats som stat. Någon stat för de araber som bodde i det tidigare mandatet Palestina, var Egypten inte intresserat av.
Så har det bara fortsatt, år ut och år in. Svulstiga och blodtörstiga besvärjelser har hela tiden riktats mot Israel, utan att det har resulterat i något annat än nya bakslag för araberna.
Så har fattigdom och förtryck tillåtits att fortsätta. Den arabiska våren resulterade inte i några verkliga förändringar för Egyptens kvinnor. Men det torde ändå inte vara annat än en tidsfråga innan frihetslängtan på nytt gör sig gällande.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna