Sanning eller konsekvens
När jag växte upp lektes det ibland en lek som kallades ”sanning eller konsekvens”. En lek som hade sina små romantiska inslag. Tänker på detta då jag tar del av den just nu pågående agitationen från främst högern om Cementas fiaskoartade ansökan om utökat tillstånd av kalkbrytning på Gotland och förslag till ny skogspolitik inom EU, som sägs hota svenskt skogsbruk.
Konsekvenserna beskrivs i båda fallen som katastrofala, samtidigt som man i stort sett helt undviker att beröra bakgrunden till de olika skeendena. Istället ges framförallt Miljöpartiet skulden, ett tacksamt hatobjekt för den nationalistiska höger som gör sig bred i sin kampanj mot allt vad miljöhänsyn heter.
Vad konsekvenserna blir berör man, som sagt, inte. Inte heller grundar man något av det på något slags sanning. Så när man alltså leker sanning och konsekvens med väljarna från högerhåll handlar det snarare om lögn och bedrägeri.
Sanningen när det gäller Cementa är ju nämligen den att deras miljökonsekvensbeskrivning gällande brytningens effekter på grundvattnet enligt mark och miljööverdomstolen är så bristfällig att den inte ens gick att ta ställning till som underlag för något beslut. Och vad skogspolitiken beträffar har det alltför flitiga kalhyggesbruket med all rätt ifrågasatts också här i landet långt innan EU började formulera någon politik på området.
I en mening är högern konsekvent. Något intresse för miljön har de aldrig visat överhuvudtaget. Ännu ett skäl för Liberalerna att inte underordna sig Kristerssons, Buschs och Åkessons gäng.
Den 30 juli 1898 avled ”järnkanslern” Otto von Bismarck. Han hade enat Tyskland med blod och järn, men blivit litet för mäktig i den nybakade tyske kejsarens ögon. Så han fick ta konsekvenserna och lämna sin maktposition. Något att tänka på, kanske.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna