Läser idag i VK att Örestig på kultursidan ondgör sig över utvecklingen i allmänhet och över den förskräckliga nyliberala marknadstrenden i synnerhet. Allt var bättre förr. Inte minst är det hemskt med alla dessa rysliga klyftor, är budskapet.

Jaså?

Intressant att den här sortens ”radikaler” som sociologen ifråga här representerar börjar låta ungefär som Åkessons gäng. Allt var bättre förr, tydligen.

Var det verkligen så?

I början av 70 – talet lanserade S under sin nye ledare Palme en ny socialistisk skördetid. Nu skulle det bli jämlikhet minsann. Klyftorna skulle i princip utplånas!

På ett sätt förverkligades denna vision. Ett decennium senare hade processen medfört att skillnaderna i inkomst var mycket små. Aldrig, varken förr eller senare, hade skillnaderna – utåt sett – varit så små. Symtomatiskt nog utbröt det storstrejk det året.

Det stod klart att det hela var ett misslyckande. Men det skulle ändå dröja ytterligare tio år innan kursen helt lades om.

Resultatet? 1980 var Sveriges BNP per capita 273 300 kr per år. 1990 hade den ökat till 330 300 kr för att idag ligga på 516 600 kr. Det verkar alltså som om politiken där marknadstänkandet finns med inte är alldeles förfelad. Till det kan läggas att de sämst ställda fått det bättre sedan politiken lades om. Vilket inte var fallet under skördetidens 70 – tal.

Den 14 juni 1985 undertecknades Schengenavtalet som innebar ett tätare samarbete inom Europa. Ett samarbete som ligger bakom en hel del av de framgångar Sverige har kunnat notera sedan vi kom med i EU 1995. Ett samarbete som Örestigs meningsfränder genom åren ivrigt motsatt sig.