Det val som hålls den 26 maj i år är ett val till ett parlament som är en del av ett fullständigt ”eunikt samarbete. För var någonstans i världen finns det ett internationellt samarbete där de länder som ingår har förbundit sig att upprätthålla demokratins och rättsstatens principer samtidigt som man har inrättat institutioner, som det här nämnda parlamentet där invånarna u EU sänder sina demokratiskt valda representanter?

Ett vanligt ”argument” i debatten inför valet är att man borde återta makt från ”Bryssel” som det uttrycks. Svenska angelägenheter bestäms bäst i Sverige, heter det.

Politiken bjuder då och då på paradoxer, och här finns en sådan. Ty faktum är att om man skulle göra allvar av något sådant, minskar man möjligheten för svenskar (och andra) att bestämma över de frågor som politiken har att behandla.

Detta eftersom det man vill ha är ett mellanstatligt samarbete. Något som i praktiken innebär att det är ländernas regeringschefer/statschefer som fattar besluten. Då fattas besluten i slutna rum utan någon som helst insyn eller kontroll. Till det ska läggas att i det här fallet blir det fransmän och tyskar som dikterar och alla andra har bara att foga sig.

Det här innebär att en röst på Åkessons gäng är helt bortkastad. EU: s organisation bestäms av de olika fördragen som har beslutats om av – just det – de nationalstater som SD – ledaren håller fram som ett ideal. EU – parlamentet arbetar i enlighet med fördragen, men fattar inga beslut om att ändra dem.

Den 10 maj 1871 slöts fred mellan Tyskland och Frankrike. Frankrike fick avträda Alsace och Lorraine där Strasbourg ligger. 1918 fick man tillbaka området bara förlora det igen 1940 och få tillbaka dem fem år senare.

Mot den bakgrunden är det inte svårt att först varför EU – parlamentet har sitt säte i staden. Visst verkar flyttkarusellen onödig, men värre bekymmer finns det för EU att ta itu med.