Läser i dag att också KD sällar sig till kritikerna av det långtgående rökförbudet i centrala Umeå. De använder de vanliga (och slitna) argumenten att förbud inte är rätt väg att gå, och att det inte är statens uppgift att detaljstyra människors liv.

Tja, om det är någon som brukar predika om vilken väg som är den rätta, är det väl de kristliga. Inte för att jag någonsin funnit att det är så mycket som är värt att lyssna på, men likafullt. Och om förbud inte är den rätta vägen, vilken vill man då anvisa? Kanske väntar man sig någon form av gudomligt ingripande.

I avvaktan på detta, får man nog ta till annat. Och då är det uppenbart att påståendet om detaljstyrning är felaktigt. I vissa stycken är det faktiskt myndigheternas sak, i det här fallet kommunens, rätt och skyldighet att tala om i detalj vad man har att rätta sig efter. Tobak är en drog, och när det handlar om drogbruk, finns det alla skäl att vara mycket restriktiv. Om någon hade kommit på idén att lansera tobak som en vara i dag, hade det givetvis aldrig kommit på tal.

Den 26 juni 1630 landsteg Gustav II Adolf i Tyskland och blandade sig därmed i det 30 – åriga kriget. Gustav II Adolf var nog inte rökare, men en av hans efterträdare, Karl X Gustav, var desto flitigare med bolmandet. Han nyttjade också annat, så han var idog med att tända på i mer än en mening.

Så gick det som det gick. 38 år gammal gick han bort i lunginflammation. Efter det att hon hunnit erövra Skånelandskapen och nästan hela Danmark. Hade han låtit bli tobaken, så…vem vet?

Kungen var borta, men Skåne, Blekinge och Halland förblev svenska. Men med tanke på att Åkesson är från Blekinge, hade det kanske inte varit hela världen om så inte varit fallet. Då hade vi åtminstone inte behövt ha jeppen i fråga i Riksdagen.