Rökförbudet i Umeå fortsätter att engagera. Minns en episod från tiden när man höll på med tågluff. Med förvåning noterade vi att det var 25 pund i böter för den som rökte i en kupé för icke rökare på en del tåg i Storbritannien. Men efter ett tag begrep man varför. Fanns inga böter, struntade folk i förbudet.

På färjan till Irland fanns en, säger en, salong med rökförbud, men inga böter. Folk blossade friskt (eller sjukt). Efter att jag kontaktat myndigheterna, det vill säga pursern, och denne inskridit stoppade alla snällt ner giftpinnarna. Utom en.

En liten obehaglig typ med ful fru och två barn i samma stil, satt och flinade när han blossade på pipan. Två vändor mer pursern ledde ingenvart. Till sist gick jag dit och efter det att han ”råkat” tappa pipan och den ”råkade” brytas av när jag tog upp den, fann han för gott att försvinna med sitt fula följe.

Av den historien kan vi lära att rökförbudet inte behöver vara så svårt att upprätthålla även om Polisen inte rycker ut, vilket verkar överdrivet. De allra flesta lyder trots allt de bestämmelser som finns, och de som ändå framhärdar, ja dem kan man nog hantera utan att det behövs alltför mycket våld.