Nobelpriset i fysik handlar i år om diverse upptäckter ute i rymden. Det är om planeter i andra solsystem och om mörk energi och dito materia.

Läste nyligen en artikel som redovisade hur totalt osannolikt det egentligen var när vår egen lilla jord formades att den skulle utvecklas till att hysa liv. Det var en hel serie händelser som skulle till. Inte minst den kollision med en annan planet i solsystemets barndom. En process som gav upphov till månen. Utan dess balanserande kraft hade livet som vi känner det, knappast kunnat utvecklas.

Och vad har vi då gjort av det hela? Man kan väl konstatera att just nu är det en hel del ”mörk energi” som visar sig. Inte minst i politiken. Vi har Trump, Putin och Johnson. För att inte tala om de redan tidigare etablerade exemplen på mörkrets furstar i Kina och Nordkorea. Och här hemma har vi ju att dras med Åkesson.

Nå, mänsklighetens och Sveriges historia är full av tillfällen då det har sett verkligt mörkt ut. Som den 8 oktober 1809 då general von Döbeln avtackade de svenska trupperna just här i Umeå. Finland hade gått förlorat till ryssen efter att ha varit en del av riket i 600 år. Döbelns park påminner oss än i dag om detta.

Denna synnerligen mörka energi från öster var – och är – ett hot än i dag. Något vi bör tänka på.