Farliga tider
I dag, den 13 februari, är det precis 60 år sedan Frankrike sprängde sin första kärnvapenbomb. Landet tillhörde därmed kärnvapenklubben tillsammans med USA, Sovjetunionen och Storbritannien. Några år senare skulle Kina följa efter. De här fem länderna hade länge ensamrätt till den här sortens vapen.
Sprängningen 1960 skedde i Sahara. Några prov i exempelvis Centralmassivet, ville man inte göra. Senare skulle man, långt in i vår tid, göra ett – förhoppningsvis – sista prov av det slaget i Polynesien.
Ett år senare restes Berlinmuren och 1962, stod världen på randen till ett kärnvapenkrig. Något som antagligen hade medfört vår undergång. Åtminstone av den civilisation som rådde och råder i dag. Det kalla kriget skulle fortsätta ytterligare flera decennier innan Östblocket föll och med det också Berlinmuren.
Världen i dag anses farlig, och visst är det så på alltför många håll. Men den faran som präglade världen under efterkrigstiden och fram till början av 90 – talet, är inte längre för handen som väl är.
Det som har hänt är snarare att tröskeln har sänkts. Saker som man förr var beredd att mer eller mindre rycka på axlarna åt, som dansbaneslagsmål med avslagna halvlitersflaskor, skulle man aldrig låta passera i dag. I dagarna ropas det på kriskommissioner med uppgift att tackla de tilltagande rånen bland yngre. Något som sannolikt till stor del beror på att ungdomar i dag, till skillnad från tidigare, har tillgångar som faktiskt är värda något.
Nej, det var inte bättre förr. Varken här eller någon annanstans.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna