Kompensation
Läser i dag att fåglarna lever och frodas i Umeälvens delta. Det verkar som om de kompensationsåtgärder som beslutades om när Botniabanan byggdes, har fyllt sin funktion.
Jag har själv min – blygsamma – roll i detta. Inte så att jag på något sätt utformade eller föreslog de nämnda åtgärderna. Mitt jobb som informatör under min kortvariga tid på projektet handlade mer om att försöka översätta olika facktermer till begriplig svenska och, i någon mån, hantera den debatt som fördes om järnvägsbygget.
Det var, om man fick tro en del debattörer och ”fågelvänner”, inte måttligt vilka olyckor som skulle drabba miljön i allmänhet och fågellivet i synnerhet om järnvägen fick den dragning som järnvägen också till sist fick, genom älvens delta. Men, som framgår av dagens artikel i VK stämde inte detta.
Självklart påverkar en järnvägsdragning miljön. Också fågellivet. Men i slutändan måste ett avgörande i frågor av det här slaget ske genom att svara på frågan om intrånget går att hantera eller om det inte gör det. I det här fallet var intrånget försvarligt utifrån den verkan som de olika kompensationsåtgärder som genomfördes hade.
Hur det kan gå om man retar upp omgivningen för mycket och inte tar några hänsyn till kritiker fick Erik Jedvardsson erfara den 18 maj 1160. Han miste då huvudet utanför en kyrka i Uppsala. Historien känner honom som Erik den helige, och han blev med tiden Stockholms skyddshelgon. Någon kanonisering av påven blev det dock inte. Men han blev ändå kompenserad genom att hans porträtt fram till 1971 fanns på de på den tiden ganska stora femöringarna.
Namn: Mats Nilsson 
Senaste kommentarerna