Politikens olika bär och blåbär

Detta är en betraktning och en ovetenskaplig analys med filosofiska anslag av varför det blev som det blev i politiken när det var som det var. Jag gör inte heller anspråk på att det skall vara sant.

Om pandemin inte inträffat i mars 2020 och Ryssland inte invaderat Ukraina och en märkbar lågkonjunktur inte kommit hade sannolikt inte heller en del annat så enkelt inträffat i Sverige. Vad som mera underlättades att inträffa i Sverige var bland annat de borgerliga partiernas djupare högersväng, många svenskars missnöje med vad de anser ”sossarnas” skötsel av landet, Liberalernas grad av avliberalisering trots vara ett mycket litet parti, Moderaternas och KD´s hunger för att till varje pris sopa mattan med ”såssarna”. Så till den milda grad att M och KD vigt sina kommande år att tillbedja ett parti med omtalade nazistiska och rasistiska rötter med SD på skjortan och blusen, vilken färg dessa nu har. De två skarpt högersvängda partierna tog SD under armarna och bar in dem i politikens finrum. Finrummet är numera ett eget kansli i någon regeringsbyggnad och ett avgörande inflytande på regeringens arbete utan att behöva ha ministerposter. Sossehatet har uttalats och började för många decennier sedan. För den som minns 1986 när Olof Palme blev mördat kunde en kvällstidning rapportera att ett gäng ungdomar på en skidort i mellan Europa jublade på morgonen dagen efter att Palme mördats. Några av dessa är tyvärr kanske aktiva politiker idag.

De ”tycket lika” sade han som likt Pinocchio styrdes med trådar från Jokersson. Strategin såg ut att bli; minst tre till fyra partier och ett gemensamt partiprogram. De tyckte så lika som bär, blåbär, lingon, tranbär och jordbär.