Konfliktbenägenheten på nära håll

Vi står lika långt ifrån varandra

Jag har genom åren gjort en särskild erfarenhet om konflikter och konfliktbenägenhet. Den är inte vetenskapligt grundad men väl erfarenhetsgrundad. Dock skulle antagandet vara intressant som en hypotes för ett litet vetenskapligt arbete. Som professionell medlare vid olika slag av konflikter och snart tjugo års erfarenhet av medling har jag underlag att kunna göra följande antaganden. Men först vill jag definiera konflikten. Om två eller flera parter inte utan ansträngning kan komma överens råder en konflikt. Tyvärr är det även så att ju längre en konflikt varat desto svårare är den att lösa.

Konflikter av olika slag kan bland andra vara vårdnadstvister, bodelningstvister, beteendekonflikter på arbetsplatser, intressekonflikter mellan grannar, tolkningstvister i olika slag av avtal, familjetvister etcetera.

När de tvistande har närmare relation med varandra såsom nära släktskap visar de till synes mindre förståelse och aktsamhet i relationen mellan dem. Nära familjerelationer såsom syskon, föräldrar och barn och även kusinkretsen verkar vara mindre rädd om en god långsiktig relation än mellan arbetskamrater och andra vänner trots att många skulle tro tvärt om. Vad detta beror på är svårt att säga men det kan möjligen bland annat handla om att intimitetens röda linjer inte räknas. Om människor vilka de vara månde i nära relation till varandra så att säga mera levde sina egna liv och hade större tolerans, aktsamhet och vidsynthet skulle konfliktbenägenheten falna något.

När Villaägarnas Riksförbund för flera år sedan gjorde en undersökning bland sina medlemmar visade det sig att cirka tjugo procent av dem hade en konflikt med en granne. Grannar är sällan släkt med varandra men lever nära inpå. En femtedel är en ansenlig andel.

Finns det råd att ge till dem som inte vill medverka i konflikter? Ja det finns det.

• Var tolerant och vidsynt.
• Dröj inte med att försöka lösa konflikten genom att tala med den andre.
• Lös konflikten sinns emellan och inte genom rättsliga åtgärder för då skadas den långsiktiga möjligheten att umgås på ett gott sätt.
• Lägg undan all prestige och egennyttighet.
• Tänk längre än för stunden och dagen.
• Undvik att inte orubbliga ståndpunkter.
• Se situationen från andra sidor än din egen.
• Släpp möjliga tankar på hämnd och vem som så att säga egentligen har rätt.
• Föreställ dig att dem som tvistar står lika långt ifrån varandra.
• Fundera inte ett ögonblick på ”vem som skall ge sig” för det kräver alltid uppoffringar för någon eller flera om man vill komma överens.

Ordspråket att ”det inte ens fel att två träter” utan det kan inte sällan handla om att både en är orsaken till det och att det lyckligtvis är en som kan vara orsaken till att tvisten löses.

Om men till sist inte kan komma överens behöver man tänka sig att det är bäst att leva och acceptera olikheten för annars gnager den sönder det inre eller skapar ännu värre känslor.

Om ni inte kan komma överens vill jag föreslå att anlita en medlare som är oberoende och neutral.

Det är som när människor har det som svårast de känner sig som sämst man lär känna dem och sig själv.