Andra Internationen

Första mötet i affären 2

Villnar körde ner till byns affär vid tvåtiden. Affären påminde något om gamla tiders lanthandel med allt från kläder, skruv, byggmaterial till livsmedel. Det luktade till och med lanthandel. Med en näst intill obetydlig något subliminal dansk accent frågade Villnar om möjlighet till bostbox. Expediten var en vildmarksklädd dam i femtioårsåldern.

Det finns lediga sådana men det beror på vilket storlek du behöver ha, sade expediten.
Bara för vanliga brev men jag kommer ändå inte att få så mycket post, svarade Villnar.
Är du ny eller bor du här sedan tidigare frågade expediten?

Jag kom i går eftermiddags så jag är verkligen ny här, jag tar och tittar runt i affären och lär mig vad ni har sade Villnar.
Det fanns ett mindre sortiment med kläder i synnerhet socker, handskar och mössor. Det fanns ett fullgott sortiment med livsmedel. Det var omkring femton mil till närmaste annan ort. Verktyg, spik, skruv och kontorsförnödenheter. Villnar stannade till vid hyllan med böcker. Är det något du saknar tar vi hem det, ropade expediten. Villnar fyllde två varukorgar. Han betalade och plockade ner det han köpt i några stora tygkassar. Han tittade upp på expediten och frågade, vad heter du?

Jag heter Leila, Leila Lundmark svarade expediten.Villnar observerade hennes raka hållning och något mörkare hy än han annars brukade se i de Skandinaviska länderna.
Jag heter Jan Ba.. förlåt jag svamlar, Villnar von Brockdorff heter jag. Jag stod och tänkte på en gammal vän som flyttat från Danmark till Sverige, han hette Jan, ljög Villnar.

Nu gäller det för mig tänkte Villnar att försöka vara Villnar von Brockdorff trots att jag varit Jan Bakker under många år.
Villnar von Brockdorff är det något adligt, frågade Leila? Villnar svarade lite tveksamt att det var något Tyskdansk av visst adligt slag.
Dessutom har du en fin accent och det låter inte som att du ens var från Sverige, sade Villnar.
Hon verkade både sympatisk och verkligen intresserad tänkte Villnar. Nyfiken men ändå på distans med en viss grad av integritet.
Sannolikt hade Villnar en mindre släng av lättare autism vilket han dock fått klart för sig först i vuxen ålder. Det hade han själv och med hjälp av en vän och psykiater kunnat konstatera.

Villnar beställde en stor snöstyrare, en mindre snöskyffel och en metallspade eftersom det han ville ha inte fanns hemma i affären. Innan han åkte tillbaka till stugan satta han sig ner och drack en kopp kaffe i kaffehörnan. Liksom djupt försjunken i tankar ryckte Villnar till när hon expediten frågade. Har du din familj med dig hit upp nu, frågade Leila? Nej jag har inte ens en hund som alla andra verkar ha här, svarade Villnar.
Villnars nya liv hade börjat.