Lage Olovsson

hedland

Av , , Bli först att kommentera 45

karg

Här är kargt och vackert och ingen brådska alls.
Ett sorts böljande bestenat hedlandskap, kanske man kan säga.

stubbe

Svedda stubbar står och försöker berätta någonting.

lav2

Långt upp på den största, den många meter höga stenen hittade jag dessa skålar.
Tunna och torra som tårtkartong, sköra som äggskal.
Med sina sträva och smärgeldukssvarta baksidor liknar dom faktiskt lunglav.
Men flera meter upp på en stor sten?
Kanske etablerade sig lavarna när skogen en gång stod tätare och mer fuktbevarande här.
Kanske står lavarna nu bara där och uthärdar. Står och väntar i hundra år och mer på att skuggorna på nytt ska bli behagligt långa runt den stora stenen.

drake

Ibland lånar stenen formen av någonting.
En drakes huvud? Eller en häst med tungan hängande i mungipan?

sjö

Och alltid en sjö.
Här är det Tjärekallsjön som de långa stråken av stenig och lättgången hedmark sakta vadar ut i.

baver

I bäcken bor bävern. Skärsvarvar som det förefaller en björk som den lagt tvärs över strömfåran.

stol

En bra bit vid sidan av konstvägen stod den här rustika installationen.
Den ultimata symbolen för bolagsskog, bestående av ett axplock av de hyvlade produkter som skogen kan bidra med.
Känns nästan dansk och dyr. Den var nog inte byggd på bara en kafferast.

Bli först att kommentera

cembratall

Av , , Bli först att kommentera 36

tall

Cembratallen är ett skafferi. Dess grenverk rör sig fast ingen vind är.
Det är ekorren som mer eller mindre har bosatt sig där. Den dagpendlar förefaller det. Rinner elegant kväll och morgon genom björkarnas rad. Den rumsterar, hamstrar, bär och gömmer. Piskar oroligt med svansen som vet den inte hur i hela friden den ska hinna med allt och vad den ska göra av allting.
Utan att kunna titta den i vitögat föreställer man sig gärna att ekorrens blick är en aning stirrig på grund av den stress som driver samlaren. Det är heller inte alldeles riskfritt att på korta ben förflytta hamstern över de öppna ytorna runt tallen där traktens katter jagar.

kott1

Vissa kottar har den vittjat och ätit ad hoc. Dom ligger nu prydligt öppnade runt tallen tillsammans med andra, obearbetade kottar som antingen fallit ner av sin egen tyngd eller som gått förlorade i transporten.

kott2

Kottarna är köttigt mjuka och starkt kådiga. Minner på sätt och vis om torrsaltat magert fläsk, kanske till dels beroende på kådan som kristalliserats saltvit på kottarnas ytor och som snabbt smälter av handvärmen. Redan en så enkel sak som att lyfta upp en kott i handen innebär att man sas hamnar i klistret och får problem med dagstidningen. De omsorgsfullt stuvade fröna ligger prydligt förpackade i var sitt fack och är stora som pecanötter. Liksom där människor som tillfullo behärskar konsten har suttit och ätit pecanötter så kan man se precisa skalhalvor i stor mängd ligga kringströdda.

Bli först att kommentera

att ha ärende

Av , , Bli först att kommentera 40

Regnar. Kunde inte låta bli att med foten dika ut några av de laguner som pryder infarten när jag hämtade tidningen.
Var på Älvgården igår. Kom mitt i maten, eller rättare sagt strax efter. Då när många av de boende sitter tysta och eftertänksamma i matsalen. Tänkte att vi är nog alla detaljer i någons oljemålning. Ditduttade för att vi behövs, för att bilden ska bli komplett.
Hajade till då en av de boende stillsamt undrade om vi möjligen hade ärende åt ett visst håll. Själva uttrycket är så ljuvligt. Det andas väglöst land, långeliga tider och vidder av väntan. Det gör liksom ingenting ifall man inte råkar ha ärende just idag. Och skulle det av någon anledning inte alls bli av så är inte heller det hela världen.
”Men har ni möjligen ärende ..”

Bli först att kommentera

det regnar

Av , , Bli först att kommentera 27

bänk

Bänken våt som vore den nyss uppfiskad ur vattnet nedanför Tullmagasinet.
Man måste förvånas över hur rejält virke den är hopsatt av.
Årsringar som odlad lax men icke att den ruttnar. Ömsar snarare som huggormen skinnet; kränger ett lacklager när sommarn är slut.
Måste vara något slags tropiskt träslag vant vid fukt som håller samman gjutjärnsgavlarna som andas kyrkogårdsgrindar och ålderdomshemspark. Ved som visserligen bågnar, vrenskas, hotar att kasta ryttaren ur sadeln men som bara på ytan låter sig påverkas av vädret.

Bli först att kommentera

nattflyn

Av , , Bli först att kommentera 39

fjäril

Dimma sveper ner över dalen. Kommer som ett dekret, ett mötesmummel uppifrån centralorten. Den stiger och faller, rullar ut över nejden, skymmer stundtals det av morronsolen belysta Rågberget.
Kring lampan har nattflyn samlats, sitter allvarsamma ibland i flera dagar på ett och samma ställe. Här ovan en variant av fjäril som härmar gulnande höstlöv. Den har sjunkit in i väggens gula, gömmer sig kanske för näringssökande fåglar som får lägga alltmer energi på att hitta ny energi.
Någon eldar på morronen. Skickar liksom på prov, innan det blir allvar av, en rök att böja av och liera sig med dimman.

Bli först att kommentera