Lage Olovsson

Tisdag 20/8

Av , , 4 kommentarer 60

Vedbacken bär en alldeles särskild biotop.
Liten eller större så växer där kort glest gräs bland bark och skräp. Gräset är vekt och följsamt som håret på en gammal människa. Minsta vindil fönar. Drar som varma fingrar ända ner till fästet där myror skyndar.

Både gräshoppa och groda kan soliga dagar ses ta till flykten framför ens skospetsar. Gräshoppan må vara, men grodan, den ynkligt lilla, hur och varför har den sökt sig till det torraste av ställen. Dit där en osande svordom kunde vara nog för att tända upp förödande eld.

Söndag 18/8

Av , , 2 kommentarer 40

Behagligt tyst och regntung dag igår.
På väg ner mot Lillåkern sökte jag skydd i den gamla timmerladan som numera ser ut att ha funnit sig väl tillrätta inne i ungskogen där som tidigare åker var.
Den lutar en aning, ladan, men klagar inte alls när man drar undan pinnen som låser och låter dörren falla upp.

Strax till vänster, in mot hörnet där ljus lagom silar in mellan timmervarven, står i skarpskuren text ett par namn:
”J.A.Sehlin” och ”Maria Mathilda Sehlin”
Datum och år är inristade på det gamla sättet, i form av ett bråktal föregånget av 18 och följt av 74. År 1874 således.

Särskilt Maria Mathilda visste att överraska vill jag tro.
Hennes namn har genom åren dykt upp lite här och där. Bland annat på en tegelsten ur djupet av bagarstugans skäligen anonyma och småningom raserade kakelugn.
Plötsligt låg den där bara, tegelstenen, mitt i bråten, med ett igenkännande Mathilda-leende.

Söndag 11/8

Av , , 2 kommentarer 31

Rödhakesommar med mattbyk och doft av såpa i kallvatten.
Det ser ut som om hon sadlar en istadig häst, tänker jag, när hustrun häver upp mattan över det lite rangliga bordet som tjänar arbetsbänk.

Med ett ljust ansiktsuttryck och liksom i andra tankar säger hon någonting, ser jag, och hör. Otydligt men samtidigt rent och klart just såsom bara kvinnorösten sjunger när den färdas fritt utan direkt mål och ärende.
Kanske säger hon någonting om dagen, om sensommarn eller om skurborsten som hon med en sorts ivrig hatkärlek låter löpa över mattan.

Onsdag 7/8

Av , , 3 kommentarer 39

Tidigt om morgonen provkörde jag sonens igår hemförda motorcykel.
Innan det blev alltför ljust och möjligt att med säkerhet identifiera folk som i udda utstyrsel färdas å lätt motorcykel längs allmän väg, vill säga.

Den är lite lynnig, elak, det måste erkännas.
Men inte värre än Blenda, ardennern, som bet när hon kom åt och som otåligt stampade sönder trägolvet i ladugårdsporten där motorcykeln nu finner stöd för sitt stöd.

Allt löste sig till det bästa för de inblandade. Det vill säga; cykel, förare samt övrig trafik.
Och hjälmen låg på ett nästan förbluffande sätt kvar på huvudet under mest hela färden.
Den är av modell sent åttital och troligen avsedd att användas vid färd med bandfordon på snö. Den appliceras uppifrån, varvid öronen helt naturligt viker sig, bildar lock, och därigenom på ett mycket kroppseget och finurligt sätt skyddar även hörseln.