Grantoppar som sjår i rött.
Kottrött.
Det glittrar i gräset och Yamahan är snabb, rolig att framföra på allmän väg.
Desto angelägnare att vakta på den där ögonblickliga vårdslösheten som med åren ofelbart kommer krypande. Den som i förlängningen inte bara fäller regeringar utan t.o.m raderar civilisationer.
*
Har annars en IKEA-vitrin som står, nej ligger och väntar på att bli hopskruvad.
Det är en sån där sak som kan få en att fundera över vad man egentligen håller på med. Varför i herrans namn inte försöka bli sig till en rejäl Ekman i Backfors istället för att sank ihop en Kamprad från Älmhult?
Fast å andra sidan. En hel värld kan väl inte ha fel.
Eller kan den det?

..på nygammalt sätt. Vågar man väl påstå.
Man får då rakt skjuta upp läsglasögonen i pannan för att upptäcka den 0.7 mm grova nylonlinan.
Förutsätter taklist av viss modell förstås.
’Skugglist’ tror jag är handelsnamnet på den sortens taklist som medger att man trär in en upphängningskrok runt dess övre kant.
Säger inte att det är enklare att hänga tavlor på detta sätt. I alla fall inte initialt.
Men skulle man vilja flytta runt sin konstskatt så är det förstås betydligt enklare. Vilket man givetvis bör göra med jämna tidsmellanrum för att undvika oblekta fält på tapeterna.
Ja, det är mera än klimatavtrycket att ha ohågan om här i världen.
Tavlan är målad av Helge Forsberg och föreställer norra hörnet av tomten ute på Nyby medan syrenen ännu var vid liv och åkern fortfarande var åker, höstligt gul av kornstubb.
Väderkvarnen är up and running dag som idag är, liksom timmerladan på vars vägg någon liksom för att lända någonting i bevis påstås ha stuckit fast sin morakniv och sedan med beslutsamma steg vandrat de dryga 150 metrarna tillbaka till hörnet av bostadshuset och splittrat knivens röda träskaft med en välriktad salongsgevärskula.
Jag tvivlar emellertid. Man skulle aldrig ha offrat en alldeles riktig morakniv på det sättet.

Ahh…den är behagligt rapp i repliken, Johans MT-07:a.
Utan att därför vara kort i tonen.
Man får vara lite försiktig så att den inte kutar upp på bakhjulet vid gaspådrag.
Jag är liksom inte riktigt där än – som man brukar säga om sånt man till syvende och sist väl helst bör låta bli.

Ute på Nyby blommar äppelträdet och eken sätter blad (under överinseende av nåt sorts ljus-ufo som påpassligt la sig in i bilden).
Eken gör sig ingen brådska. Vecklar långsamt och omständligt ut sina blad över konvaljbeståndet som den vadar i.
’Äta först’ tycks den som bonden makligt mena när bastun brann.
Var väl rökbastun, där som man rökte kött och fläsk till husbehovs, som brann kan man ana.
Bastun som badhus hör kanske mera ihop med nyare tider och andra livstempon.