Lage Olovsson

kring murgrunden

Av , , Bli först att kommentera 42

mur

tegel

..ett och annat hårdbränt tegel bland fjolårslöven…

spik

…några ”klippt spika” som nödtorftigt hållit en enklare spiskåpa på plats..

järn

..och en hopvälld ’järnten’.
Allt fyrkantigt eller runt av järn skapat kallades järnten (långt e). I alla fall tills man närmare bestämt visste vad det var tänkt att användas till. Ofta nådde väl järntenen sin bestämmelse först när man höll den i handen. När den blev till ett järnspett eller en kofot eller en kil.
Kanske var just den här den där svängbara som man hängde upp grytan på.
Eller den som bar upp själva hörnet, överläppen, av eldstaden. Den där som man kostade på en konstfärdig vridning.

Har efterdragit skruvarna till husets dörrgångjärn på morron (bör göras efter 35 – 40 år) och skatorna syns bära bomaterial – som det förefaller med visst besvär. Som framtunga helikoptrar lyfter dom bort kvistar som stormen rivit ner.

blåst

Av , , Bli först att kommentera 53

blast

Snön sätter ihop med rasande fart och åkrarnas plogtiltor börjar sticka upp.
Det stormar närapå. Gabriels skrana kommer farande förarlös genom vindhålet mellan gammeltomten och vårt garage, men jag lyckas övermanna den innan den far vidare neråt vad som i förhärskande vindriktning bör vara något av traktens Bermudatriangel.
Vinden har sått solrosfrön sydvart björken där fröautomaten dinglar tom, och under joddlarbalkongen jagar torra fjolårslöv varandra runt, runt i yster dans.
Man får göra det man kan. Jag vänder på traktorn. Blåsten håller annars locket över avgasröret konstant öppet, som ginge motorn på tomgång timme ut och timme in.

nån ska ju vara först…

Av , , Bli först att kommentera 43

hoj1

Sparken hinner knappt undan så ska hojen fram.
Endast sjuttifem meter gropig och fläckvis isig väg skiljer när det vill sig väl en människa från torr och farbar asfalt.
Lite lömskt grus och sand finns förstås att akta sig för, men man behöver ju inte fälla ut knäskålarna till stöd det första man gör på våren.

hoj2

Det är alltid lika högtidligt med premiärer. KTM-en ryter ifrån ordentligt om den får fria tyglar och alla dofter man passerar igenom dröjer sig kvar en stund bakom hjälmvisiret
Närmare jordbruksbebyggelsen kan man ibland, när inte andra dofter dominerar, förnimma den lite sötaktiga doften av Betfor – något som en f.d. bodknodd på Konsum omedelbart känner igen.

assistans

Av , , Bli först att kommentera 44

Någon plusgrad idag. Det glöder i rågångsriset och den sista snön skrumpnar, ålar motvilligt ner från traktortaket. Kråkfåglar och kattor dominerar jordbrukslandskapet som av flitig hävd troligen blivit lite försurat.
Har laddat batterier och pratat förstånd med hojarna några dagar. Fick förresten erbjudande om en assistansförsäkring igår. Det var ett sånt där intetsägande och allvarsamt kuvert som man bara inte kan vänta med att öppna, utan måste riva upp längs vägen från postlådan.
”Bärgning till verkstad om vi inte kan reparera din mc på plats”..
Jojo…”Vi” skriver dom som om det rörde sig om en hel busslast entusiastiska motorcykelreparatörer som sitter fullt påklädda och bara väntar.
Loggan längst upp i vänsterhörnet på erbjudandet liknar förresten två korslagda fingrar och bolaget verkar ha sitt säte i Helsingborg.
Det är ju en bit att åka…

marsmorgon

Av , , Bli först att kommentera 46

door

Här lever vi i Agnäs by medan andra lever i Långbäcken, Sunnanå eller Umeå.
Det ljusnar frikostigt före fem nu över glesbygden. Fönsterbrädans gröna växt böjer på stjälken, trycker begärligt ovansidan av bladet dikt mot glaset och suger åt sig av det tilltagande ljuset. Den genombrutna salsdörrens ljuvligt onödiga rutor och ränder projiceras över på tapeten där bakom och i Helge Forsbergs akvarell föreställande Överbilla båtsmanstorp blänker morgon.
Ska nog helst sota kaminen idag. Börjar vara ett tag sen sist.
Förstås får man akta sig så att man inte i brist på annan sysselsättning vårdar ihjäl apparaten i fråga – sotar sönder av omsorg.

frostigt

Av , , Bli först att kommentera 47

frost2

frost

Igår var det fint ute på flaket. Färdades med lättast möjliga packning runt där och satt en stund i solen.
Bara något enstaka mårdspår korsade ytan där smågranarna klätts av frosten.
Idag snöar det lite – än så länge. Lär väl bli mera av den varan under dagen, men det börjar räcka nu kan den känna som väntar på asfalt och motorcykelföre.

Svärfar han kunde konsten att se positivt på det här med väder. Ett skyfall i skördetid fick honom att på sin höjd vidgå att ”det duggar ganska kraftigt..” Sen satt vi där i ladan medan ovädret bedarrade och svärfar förlorade sig i de allestädes närvarande och sönderlästa veckotidningarnas problemspalter.