Lage Olovsson

kallt

Av , , Bli först att kommentera 60

Ekar neröver nejden när piassavan far som en skyttel fram och tillbaka över trappstegen där farmor Mina poserade bak humlet någon gång i början av nittonhundratalet.
’Pärten’ på taket. Telefonen var uppfunnen, en därtill hörande kvistknölig stolpe var rest, ladugården ännu oputsad och skogen där bortom en aning husbehovshärjad.
Hon var inte långväxt farmor Mina. Snarare under de enofemti än över. Maken, fjärdingsman Johan Jonsson var på fjärdingsmannavis korpulent och noga med att uniformen satt som den skulle. Allt att döma av det fotografi jag sett någon gång – osäkert var och när.

Bli först att kommentera

Av , , Bli först att kommentera 57

…jag tror då inte att ett på konstlad väg återupplivat värdshus är vad Bjurholms kommun mest och bäst behöver. Inte nu. Inte längre. Varde köksutrustningen en gång för alla kånkad ur huset och till skattebetalarna ett gott behag!
Däremot behöver lägenheter renoveras, brandstation byggas, liksom en styck Diamanten. Lägg därtill allt det där andra, oglamorösa, som lite summariskt brukar sopas in under begreppet kärnverksamhet.
Men visst, här liksom på många andra ställen finns, och har kanske alltid funnits, en sorts segregation – en växande (bradedå) kategori nyrika som troligen anser sig förtjänta av ett tempel att söka sig till när boulen, bowlingen och golfen (för de med extra käck framtoning) är off season.
För dem kanske ett värdhus med alla rättigheter känns rätt.

Bli först att kommentera

förjulsvinter

Av , , Bli först att kommentera 39

Har som vanligt varit bort på Nyby och eldat.
De första tjugo graderna är tyngst att lyfta. Kräver ett ordentligt fång prima björkved, gör det.
Men man får för den sakens skull inte proppa spispannan full och sätta sig för att i lugn och ro läsa tidningssidorna som blev över.
Ty du skall icke sprängelda – det är det elfte budet.
Är för övrigt nu ungefärligen den tid på året då man i de tidiga skolåren ibland blev anmodad att fara förbi med en säck ved bort till Duttan Landströms.
Julbak stod på agendan. Den sinnliga doften av mjukkaka och tunnbröd mötte en redan utanför källardörren som stod lite på glänt.
Det blev varmt givetvis.
Vågar väl inte påstå att förvinterns brödbakdagar var de bästa skoldagarna. Men de hörde i alla fall till de sällsynta dagar som på en och samma gång förmådde engagera samtliga sinnen, både syn, hörsel, lukt och smak. Men också förmedla den känsla av trevnad och värme som gärna infinner sig när kvinnor kommer samman kring någon av de kärare besvären. Den känslan var nästan fysiskt förnimbar.

Bli först att kommentera