Lage Olovsson

tuppfjät

Av , , Bli först att kommentera 47

Flämtar en belysning nere på någon av de fönsterlösa hangarerna nedanför coop. Bollhallen kanske? Kan vara en drossel som är på väg att ge upp.
(Gamla drosslar och förlorade slag är lömska saker).
Inbillade mig att det blivit lite ljusare på morron. Bara sedan igår.
Men det kan väl inte vara möjligt att ett ’tuppfjät’ – som ju dagen sägs längta – är för ögat märkbar allaredan. Mindre kallt är det i alla fall och det tackar man ödmjukast för.
Snön får man inpå.

Försäljningen av husen på Smedsvägen rullar på, åtminstone i media.
Det spekuleras kring priser och som vanligt hoppas man på folk utifrån.
Folk inifrån ställer alltid hoppet till folk utifrån – vad nu det vill säga.
Frågan är bara vilka som till sist visar sig mest värdefulla – paret pensionärer från innerstan eller fembarnsfamiljen från ytterområdet.
Vilka som ställer störst krav tror jag mig kunna gissa.

Bli först att kommentera

tegsnässkidor och uggla

Av , , Bli först att kommentera 30

Halade fram tegsnässkidorna ur gömmorna igår.
Tydligen samma före den dag jag ställde undan dem i fjol, ty dom bjöd på precis rätt glid och fäste för dagen.
Lite slitna är dom då jag i förfjol närapå nötte ut dem på vårvinterns skarpa skarfören.
Man borde ha rödboksula förstås (och husvagn).
Ekorren trivs i den tätnande granskogen nere på Lillåkern och Röjdet där förr klöver, timotej och lin växte. En hare tycktes ha haft bekymmer med att få flyt i sina hopp. Trots brett utspärrade baktassar hade den lämnat spår som efter hästtrugor i den lösa snön.
På gårdagskvällens promenad hördes pärlugglans typiska poppanden längst bort där Kyrkogatan rinner ihop med vägen upp mot Mariebäck och Näsland.
Lite tidigt på vintern kan man tycka. Men pärlugglan bryr sig väl inte stort om vad folk tycker. På tv och radio drar man sig inte för att låta pärlugglan skapa vildmarksstämning året runt, så det handlar kanske mest om att ugglan måste försöka gilla läget och stämma in i kören.

Bli först att kommentera

torsdag 16:e

Av , , Bli först att kommentera 44

Jag eldar. Alltså lever jag.
Kan undra hur dom som övergett vedeldningen och sålt sig åt jord- eller bergvärme eller någon annnan värmekälla säkerställer att dom lever.
Förstås har dom väl alltid något sammanträdesarvode att falla tillbaka på.
Så länge arvodet kommer så lever dom.
Och fläckvis ganska gott.
För övrigt rullar kommunens planerade fastighetsaffärer vidare längs gängse beslutsvägar och man kan bara spänt spekulera hur det till sist ska bli. Kommunen är ju när allt kommer omkring en so med långt fler kultingar än den har spenar till.
Kunde man inte bara släcka gatlyset några timmar mitt i natten, precis som man gjorde förr när det var kris i den kommunala kassan? Det bör ju vara en tanke och en gärning möjlig för gemene medborgare att ta till sig. Detta att släcka lyset när man går isäng.

Bli först att kommentera

råttår

Av , , Bli först att kommentera 38

Lutar åt att det blir ett råttans år, oaktat vad den kinesiska kalendern säger.
Ett isolerande snötäcke och ofrusen mark gör att man riskerar bli både upphunnen och omsprungen när man dagligen går de sjuttifem stegen mellan vedbod och hus.
Mössen är förstås inte sämre än att dom kan ändra sig också, vad gäller hemvist – men knappast målsättning.
Råttår, stigande räntor och allmän politisk oro brukar dessvärre drabba någorlunda samtidigt. Minns inledningen av nittitalet och börskraschen då räntorna var jättehöga och porscharna stod som spön i backen. Då var det också råttår av rang.

Bli först att kommentera

eldvakt

Av , , Bli först att kommentera 26

Varit och eldat.
Vankades Händel på den lite raspiga radions kanal 2. Malena Ernman och Stockholms Sinfonietta i någonting (på latin?) som radiorösten översatte till ’Låt mig gråta’.
Men riktigt så bedrövligt var det väl inte. Elden tog sig bara fint.
Tvåan är iaf den kanal som radion i fönsternischen därute på Nyby först och främst rekommenderar. Kanske är just den kanalen minst nött och sliten av hela det samlade eterutbudet. När det gäller de vanliga kanalerna, dem man brukar få hålla tillgodo med vare sig man vill eller inte, vacklar apparaten betänkligt mellan Västerbotten och Västernorrland.
Det är lite skuggigt kan man kanske sluta sig till.

För övrigt är skyltsöndan nu lagd till handlingarna.
De flesta större samhällena har ju en brandkår.
Den tager man för att man haver den och för att den sas redan är bokad och betald. Man ställer ut den med alla blåljus blinkande så det lär synas bort till närmaste bebodda planet.
Får erkänna att jag inte var ut och beskådade det hela på riktigt nära håll. Det gick liksom lika bra att bara titta ut genom köksfönstret.
Måtte det inte gå ett larm nu när kåren har hängslena nere och är upptagen med annat, tänkte jag.
Men allt är väl mest för barnens skull. Fast dom såg då mest bara förskräckta ut tyckte jag mig märka när jag körde utöver.

Bli först att kommentera