Lage Olovsson

levande kraft

Av , , Bli först att kommentera 52

Den har ingen levande kraft, motionscykeln. Ingen svängmassa som skulle kunna ge lite vila alldeles i inledningen av nästa trampvarv.
Det är istället precis som när hästen är alltför lätt och lasset på tok för tungt. Frustande, ångande och vildögd som på ett gammalt oljetryck försöker den i det sista att kompensera tyngd med hastighet. Men när det stannar så stannar det tvärt och faktiskt med en tendens till bakåtrörelse.

petit bleu

Av , , Bli först att kommentera 36

Skottade av taket i förrgår igen. Det är tredje gången. En gång för att det var nödvändigt och två gånger för att det gick bra både den första och den andra gången. Nu måste man även hyvla ner drivorna som bildas både styrbord och babord om huset om man vill kunna övertyga sig om att rättvisa råder och att grannen är ungefär lika insnöad.
Lär bli blött när all den här snön ska bort. Dessbättre flyter det källarlösa huset på ett litet Ararat, en inte minst av traktens kattor älskad lätt och sandig förhöjning i landskapet där små gula fibblor trivs.
Vaknade prick halv sex och har nyss cyklat och gjort bort procedurerna kring det. Jo, jag sover bra. Behöver inte kliva upp mitt i natten och skriva en pamflett för att komma till ro.

ekorrar

Av , , Bli först att kommentera 39

Två ekorrar är alltid en för mycket, och man kan inte annat än tycka om dem.
Igår hade den med arbetsledande funktion i rena ilskan över att den inte kom åt fröet gnagt av hanken som håller uppe den rörformade fröautomaten medan den andra ekorren, likt en i vanlig ordning bristfälligt informerad förtroendevald, översåg det hela liksom hängandes till tork i en grenklyka längre upp i björken.
Alltsammans låg därefter på snön. Fröautomat, upphängningsanordning, rubbet. Söndergnagt intill oanvändbarhet. Men tro inte att ekorren hemföll åt frosseri bara därför att maten plötsligt blev lättillgänglig. Nej, som ett extra uttryck för sitt förakt hoppade den bara därifrån utan att ta för sig av fröet.

återbäring

Av , , Bli först att kommentera 39

sol012

Varmt och nära..
Arton grader på morron och skatan satt i topp på björken. Vände kinder till.
Bröstade sig. Lätt hukad och framåtlutad som klöv den fartvind med näbbet.
Körde med björken som om den stulit densamma.
Ägde det gryende solljuset som bara opportunisten vet att göra.
Agnäs må vara ett kallhål när det blåser från norr och byn klär sig som allra mest gammelgrå. När folk syns som hamlade träd på slätten.
Men när det vänder och solen gör en allt vidare båge över Rågberget då går det undan. Då är det litegrann som med momsåterbäringen – snabba ryck och inget tjafs.

lördag om morgonen

Av , , Bli först att kommentera 36

Måste tyvärr meddela dem som ev hoppats att avloppsbekymret i köket skulle utvecklas till någonting kroniskt att det funkar bra igen. Fast vi vårdar det fortfarande ömt som ett klent barn förstås. Undviker så långt möjligt är att använda det till vad det är avsett för. Lyssnar efter kluckanden som skulle kunna innebära att det endast är symptomen som tvingats till reträtt och kanske än mer hårdnackat samlar sig till motstånd längre ner i röret.
Även i övrigt framleva vi våra dagar som vanligt. Har dock tänkt på att den här sortens långhus som vi nu bebor inte är riktigt optimala för pensionärer. Vistas vi i var sin ände av huset så uppstår stundom vissa kontaktproblem som gör att man tvingas höja rösten alldeles i onödan. Och det är ju inte döden som skiljer oss åt. Det är den dåliga hörseln. Åtminstone till att börja med.