Lage Olovsson

glittrar i gräset

Av , , Bli först att kommentera 41

Och på tomten härintill lyser morronsolen på en Monetiskt gammalgrå och gigantisk rönn som är proppfull med bär.
Bara tanken på vad alla dessa bär tillsammans månde väga..
Är som belåten då jag inom ramen av ett par dagar hunnit med att både svetsa en traktorskopa och lägga på traktorkättingarna ute i Nyby.
Nu kan vintern eller döden – whichever comes first (som fabrikanten slugt och gärna på ett språk som så få som möjligt begriper brukar uttrycka sig för att fort nog komma undan allt ansvar) – få komma.
Som pensionär kan det annars vara riskabelt att försöka ta sig före mer än en sak per dag. Erfarenheten blir i såna lägen mest till hinders.
Man vet med tiden liksom bara alltför väl vad som brukar strula och det tar tid och kraft att noga betänka dessa saker.
Och då är det redan nästa dag.

Bli först att kommentera

regn och rusk

Av , , Bli först att kommentera 38

En kojdag helt enkelt.
Eller en sådan där dag då man satte in nya pinnar i räfsorna.
Kanske hummande läste tidningen extra grundligt till morronkaffet.
Jag letade då fram en extratröja på morron medan pilfinkflocken med förbluffande samtidighet (som ett fiskstim) for iväg ut ur pelaraspen.
Ja dom sover väl där, kan man tänka. I virrvarret av vargväxta grenar som slingrande söker sig uppåt kring det som kanske kan liknas vid en sorts alla småfåglars och småkommuners turning torsos.

Bli först att kommentera

jordkällare

Av , , Bli först att kommentera 36

Ja den har sett bättre dagar, jordkällaren.
Till mänsklighetens försvar må anföras att jordkällare är en av dessa ålderdomliga konstruktioner som man, med svärfars ord, ’både kan ha och vara utan’.
I alla fall nuförtiden när kylskåpen blivit legio och maten bara är ungefär halva födan.
Just den här jordkällaren har efter väl förrättat värv fått tjäna garage åt jordfräsen

Ett par halvtama fåglar med grönt ytterst på vingpennornas kanter har under några dagar hållit traktorn sällskap. Tror att det är grönfinkar (ungfåglar?) som uppenbarligen hittat ett bra matställe framför lagårn.
Har fordom funnits en s.k. ’vandring’ eller ’hästvandring’ där på vars magra och steniga grund det trivs små torra och frörika växter som finkarna tydligen föredrar.
Skygga och rädda? Nej icket.
Verkar snarare som att dom tror att det är jag som kommer med maten.

Bli först att kommentera

rönn

Av , , Bli först att kommentera 30

Rönn.
Sorbus aucuparia.
Vokalerna lägger sig vilsamt i munnen.
Eller ’röön’ som sa förr, mera som på mål, läggandes ö-na som pärlor på rad.
Alltså inte staccatoaktigt och på hög, så som man nödgades göra när det skulle markeras tryck eller accent på någon av dem.
(Jfr ’rö`ön’ som kom till användning när man skulle ange färgsättning på någonting (dvs ’den röda el den röde).
Fast då är man ju redan borta rita då det ju rör sig om olika ordklasser.
Ja av exempel finns flera, och kanske också bättre,
Fin är den hursomhaver, rönnen.
Särskilt här och nu när bären är ljust tegelröda, på vägen mellan ljusbrunt och klarrrött, och egentligen omöjliga att beskriva med någon bestämd färg.

Bli först att kommentera

myrr på mormors farstutrapp

Av , , Bli först att kommentera 36

Regnar och rådjuren syns långt bort mot skogskanten idag.
Tre stycken låter sig anas i fjärran.
Men absolut inte närmre än så.
Dom tycks ha ganska bra koll på vad långt ett bösshåll är.
Håller sig strax där utanför och räds inte nämnvärt när människan litegrann som förr i tiden, utan onda avsikter, slamrande med med mjölkkärl, sillbox, slaskhink och potta, rörde sig över det relativt närbelägna gårdstunet.
*
Uppe på Backgatan hade trastar i mängd gaddat ihop sig före regnet.
Hundratals, om jag ska tillåta mig att överdriva lite.
Väl vet dom att daggmasken går mot ytan när regnen kommer i tider av torka.
I väntan på kalaset badade dom ystert i de ljumma vattenpölar som sakta dunstar bort ur asfaltbeläggningens fördjupningar.

Bli först att kommentera