Lage Olovsson

färdvägar

Av , , Bli först att kommentera 49

Har lust att snöa idag. Typiskt, eftersom jag så sent som igår konverterade till sommardäck på Johans Saab.
Volvon står resklar i garagemörkret. Njuter några dagars gammbilsotium innan den ska iväg.
Det gås omkring och funderas på nåt nyare nämligen. Och herreligen vad det kan funderas när det äs på det ilet.
Det funderas på nåt nyare men kanske framförallt på nåt bränslesnålare.
Blir ju fort extramilar när man bor en bit utanför epicentrum.
Visst – en och annan farke oss sådär lite romaraktigt för att det nog skulle kunna bli lång resväg efter att vi flyttat. Men det är litegrann som att varna myran för att det kan bli långt hem till stacken. Huset står ju där det står. Men så var det ju det där med bristande iskall planering – det där som alla andra är bättre på.. (Å andra sidan landar ju katten i stort sett alltid på fötterna utan att någonsin begripa varför).
Berättas förresten, apropå människor och deras resvägar, hursom agnäsbon brukade vandra barfota ända tills han/hon/de närmade sig kyrkbyn och fick bäring på kyrktornet. Först då tog man på sig kängorna som man burit i handen större delen av färdvägen för att inte nöta på sullädret.
Sånt kan man kanske i olyckliga fall skratta åt idag, men skor var ju en gång i tiden det färdmedel som kostade mest.
Fast så har väl i alla tider berättats om alla byar.

scilla

Av , , Bli först att kommentera 43

scillor

Blommar scillan intill södergaveln på kommunens kasern.
Kanhända smiter lite värme ut medan politiken har viktigare saker för sig.
Nere i dungen har duvorna rådslag.
Det sorlar, porlar, därnerifrån, och flocken som landade förde tanken till Egyptens gräshoppor.
Det är ganska gott att leva.

ättsien

Av , , 2 kommentarer 30

Hopp…där for motorcykelföret all världens väg igen.
Har varit några dagar av skapligt väglag, men med snön som kommit de senaste dygnen så blev det både blött och risk för halka.
Oavsett väglag så får man som senior i sadeln alltid vakta på den där vårdslösheten som kommer med åren. Detta att man av hävd tror sig ha råd att vara lite mindre ”ättsien” (av se efter, kontrollera, helst innan) än jämförelsegruppen.
Fenomenet kan åtminstone inom hantverkarskrået yttra sig som en sorts pratsam fumlighet.

lien

Av , , Bli först att kommentera 36

lie

Hittade en 5½ fots Ljungdahls-lie under en av storgranarna häromdagen. Den stack som ett vikingatida svärd upp litegrann ur förnan i dunklet under granen.
Lite illa medfaren må vara, med grava gropiga rostangrepp. Men bred i bladet och knappt använd en enda gång. Tror jag måste prova att ge den en omgång på slipstenen.
I Nyby fanns bara Hammerdals-liar. Det var liarnas Rolls-Royce enligt svärfar. Den enda sorten som kunde få honom att sakkunnigt skjuta upp glasögonen i pannan, dra tummen längs åsen på bladet, och maka över pipan till den andra mungipan.
Nybys-liarna var mera att likna vid värjor. Smala, väl använda och slipade tills bara någon centimeter av bladen återstod.

försiktigt monokromt

Av , , Bli först att kommentera 45

mono

Satt en kråka och velade i björken, sänkte huvud och framkropp flera gånger, måttade, som om den tänkt sig ner på marken. Men den hejdade sig varje gång i sista stund som om den visste att den var iakttagen. När jag kisade med vänster öga och lät pricken på fönsterglaset falla på kråkkroppen lyfte den skyndsamt.