Lage Olovsson

glittrar i gräset

Av , , Bli först att kommentera 36

Och på tomten härintill lyser morronsolen på en Monetiskt gammalgrå och gigantisk rönn som är proppfull med bär.
Bara tanken på vad alla dessa bär tillsammans månde väga..
Är som belåten då jag inom ramen av ett par dagar hunnit med att både svetsa en traktorskopa och lägga på traktorkättingarna ute i Nyby.
Nu kan vintern eller döden – whichever comes first (som fabrikanten slugt och gärna på ett språk som så få som möjligt begriper brukar uttrycka sig för att fort nog komma undan allt ansvar) – få komma.
Som pensionär kan det annars vara riskabelt att försöka ta sig före mer än en sak per dag. Erfarenheten blir i såna lägen mest till hinders.
Man vet med tiden liksom bara alltför väl vad som brukar strula och det tar tid och kraft att noga betänka dessa saker.
Och då är det redan nästa dag.

Bli först att kommentera

regn och rusk

Av , , Bli först att kommentera 35

En kojdag helt enkelt.
Eller en sådan där dag då man satte in nya pinnar i räfsorna.
Kanske hummande läste tidningen extra grundligt till morronkaffet.
Jag letade då fram en extratröja på morron medan pilfinkflocken med förbluffande samtidighet (som ett fiskstim) for iväg ut ur pelaraspen.
Ja dom sover väl där, kan man tänka. I virrvarret av vargväxta grenar som slingrande söker sig uppåt kring det som kanske kan liknas vid en sorts alla småfåglars och småkommuners turning torsos.

Bli först att kommentera

jordkällare

Av , , Bli först att kommentera 34

Ja den har sett bättre dagar, jordkällaren.
Till mänsklighetens försvar må anföras att jordkällare är en av dessa ålderdomliga konstruktioner som man, med svärfars ord, ’både kan ha och vara utan’.
I alla fall nuförtiden när kylskåpen blivit legio och maten bara är ungefär halva födan.
Just den här jordkällaren har efter väl förrättat värv fått tjäna garage åt jordfräsen

Ett par halvtama fåglar med grönt ytterst på vingpennornas kanter har under några dagar hållit traktorn sällskap. Tror att det är grönfinkar (ungfåglar?) som uppenbarligen hittat ett bra matställe framför lagårn.
Har fordom funnits en s.k. ’vandring’ eller ’hästvandring’ där på vars magra och steniga grund det trivs små torra och frörika växter som finkarna tydligen föredrar.
Skygga och rädda? Nej icket.
Verkar snarare som att dom tror att det är jag som kommer med maten.

Bli först att kommentera

rönn

Av , , Bli först att kommentera 27

Rönn.
Sorbus aucuparia.
Vokalerna lägger sig vilsamt i munnen.
Eller ’röön’ som sa förr, mera som på mål, läggandes ö-na som pärlor på rad.
Alltså inte staccatoaktigt och på hög, så som man nödgades göra när det skulle markeras tryck eller accent på någon av dem.
(Jfr ’rö`ön’ som kom till användning när man skulle ange färgsättning på någonting (dvs ’den röda el den röde).
Fast då är man ju redan borta rita då det ju rör sig om olika ordklasser.
Ja av exempel finns flera, och kanske också bättre,
Fin är den hursomhaver, rönnen.
Särskilt här och nu när bären är ljust tegelröda, på vägen mellan ljusbrunt och klarrrött, och egentligen omöjliga att beskriva med någon bestämd färg.

Bli först att kommentera

myrr på mormors farstutrapp

Av , , Bli först att kommentera 34

Regnar och rådjuren syns långt bort mot skogskanten idag.
Tre stycken låter sig anas i fjärran.
Men absolut inte närmre än så.
Dom tycks ha ganska bra koll på vad långt ett bösshåll är.
Håller sig strax där utanför och räds inte nämnvärt när människan litegrann som förr i tiden, utan onda avsikter, slamrande med med mjölkkärl, sillbox, slaskhink och potta, rörde sig över det relativt närbelägna gårdstunet.
*
Uppe på Backgatan hade trastar i mängd gaddat ihop sig före regnet.
Hundratals, om jag ska tillåta mig att överdriva lite.
Väl vet dom att daggmasken går mot ytan när regnen kommer i tider av torka.
I väntan på kalaset badade dom ystert i de ljumma vattenpölar som sakta dunstar bort ur asfaltbeläggningens fördjupningar.

Bli först att kommentera

pilfink och pelarasp

Av , , Bli först att kommentera 49

drömmer om sjöar
vaknar muntorr
mitt i natten

Bra att det blivit lite svalare.
Pilfinken, den som jag först grovsorterade som en numera långtifrån simpel gråsparv, har förflerat sig framgångsrikt vad det verkar.
Lite mariga att artbestämma eftersom dom ständigt är i rörelse.
Ungfåglarna virvlar omkring på vingar som vill aningen mera än de kanske förmår.
Dock kom för tydlighets skull en ur föräldragenerationen till sist och satte sig på balkongräcket.
Vände kindfläck och brunhätta till.
Ska väl rätteligen inte finnas så här långt norrut, pilfinken.
Fast egentligen är det kanske hela söderutet som inte ska finnas så här långt norrut.
Pilfinken den hänger bara med. Gillar läget liksom
Pelarasparna finns här i alla fall, så mycket är säkert.
Den ena har fått två ’tjuken’ så den tör väl vara invärtes angripen av något tärande.
Som ett tecken på att den inte mår riktigt bra fällde den i förrgår trött ner ett av sina långa vattenskott, liksom trevade den med käpp efter stöd i marken.

Bli först att kommentera

Havsta

Av , , Bli först att kommentera 39

Blev ganska bra det där IKEA-vitrinet.
’Havsta’ som det heter.
Det är vackert blågrått. Allvarsamt.
Bär liksom en orgelton.
Slutar strax under taket.
*
Har regnat av och till de senaste dagarna.
Backgatan blir snabbt ett brusande vattendrag med allt vad därtill hör av bakvatten och översvämmande edor som ströckevis forsar fram i typisk vågform.
Det är ett mönster som gärna bildas och återbildas, inte bara i havens bottensand men också i öknens dyner, fast då med betydligt längre våglängd.

Bli först att kommentera

preurban

Av , , Bli först att kommentera 28

Igår var vi till Johan i Umeå. Botaniserade på Northbike som hamnat väldigt bra till efter flytten. Lite närmare Bjurholm, om man säger.
Som syns av bilden provsatts en och annan hoj.
Fast ’provsatt’ låter inte bra. En hoj tar man på sig, typ en kostym eller nåt annat klädesplagg. Känner efter så att den inte skaver och att den är av någorlunda passande storlek.
Egentligen är det kanske isåfall hojen som provsitter på en ev bärare.

Det byggs för brinne livet kring stadens västra infart.
– Kostar skjortan det här, tänker man medan man som viljelöst vatten genom krokigt rör rinner än hit och än dit.
Jag är glad att dom inte alltför tättomt ändrar på den där inledande vänstersvängen och traven med lastbilsdäck som likt en fyr markerar led in i lagunen.
Det är så att säga hålet dit nyckeln bara måste in för att en vanemänniska alls ska få upp stadsporten.
Förra gången hamnade vi lite otänkt på grubbesidan (säger man så?) av den numera obefintliga men i tacksamt minne bevarade 92:an.
Men det gäller bara att hålla god min i elakt spel och låtsas som om det var med avsikt som man gjorde den där extrasvängen.
Till syvende och sist får man precis som i skogen förlita sig på solen.

Bli först att kommentera

gråsparv

Av , , Bli först att kommentera 43

Ute på Nyby har krolliljan smitit ut i grönskan. Frodas, växer sig stor och praktfull, vill jag tro på rent trots.

En befriande lättnad i solstekandet idag. I alla fall än så länge och i tidig morgontimma.
Borta på värdshusfasaden (ty ett värdshus är och förblir huset oavsett vad man hugskottsvis väljer att kalla det) flyger en grå liten fågel in och ut i ena hörnet av ett av de stora träflak som utgör partiella väggbeklädnader och där fordom troligtvis ventilationsplåtslagare sågs fara in och ut.
Måste vara inne på andra kullen, den fågeln.
Tycker mig ha sett hur den haft ärende dit rätt länge nu.
Kan vara en vanlig hederlig gråsparv som precis som hederligheten med tiden blivit rent av sällsynt. Eller en ’tjäckling’ som den av hävd fått finna sig i att bli kallad av allmogen på den här breddgraden.
*
Roligt att det är så många hojar i farten nu. Det blir liksom nya fiskar i gammalt vatten.
Folk dras med av bara farten, rollatorer får upp farten i medluten och när de blir tillräckligt många övergår man precis som när det gäller t.ex. renar till epitetet ’mycket’.
Mycket hoj nu, mycket mygg, mycket ren etc.
Ja man förstår.

Bli först att kommentera

junimorgon

Av , , Bli först att kommentera 62

Grantoppar som sjår i rött.
Kottrött.
Det glittrar i gräset och Yamahan är snabb, rolig att framföra på allmän väg.
Desto angelägnare att vakta på den där ögonblickliga vårdslösheten som med åren ofelbart kommer krypande. Den som i förlängningen inte bara fäller regeringar utan t.o.m raderar civilisationer.
*
Har annars en IKEA-vitrin som står, nej ligger och väntar på att bli hopskruvad.
Det är en sån där sak som kan få en att fundera över vad man egentligen håller på med. Varför i herrans namn inte försöka bli sig till en rejäl Ekman i Backfors istället för att sank ihop en Kamprad från Älmhult?
Fast å andra sidan. En hel värld kan väl inte ha fel.
Eller kan den det?

Bli först att kommentera