Finns bra med hallon ska jag be att få tala om, men inte var.
Inte riktigt lika bra med bra hallon dock.
I rätt många bor en mask – som vi säger, trygga som politiker i att ha sagt varken mer eller mindre än vad stunden kräver.
Men jag gissar att det är larver av nåt slag. Någonting som så småningom blir någonting annat. Tör finnas ’malar’ för hallon precis som det finns för ylle, rönn, äpplen och allt annat ätbart.
Skorv är det icke. Det är då säkert.

En kör med lejongap på vägakanten liksom i väntan på bussen.
Syns inte särskilt ofta nuförtiden. Tillsammans med hästen tycks dom ha blivit alltmer sällsynta på åker och äng.
Men när man ser dem, ja då ser man dem. Dom värmer lång väg.
Den här gruppen fick mig att kliva av hojen just där som vägen ner mot Lagnäset tar av.
Det stora antalet och koncentrationen får en att undra om dom möjligen liftat hit med bondens såmaskin.

Fin dag igår.
En myr som ångar varm av getpors bjuder alla gånger in till att bli kringvandrad som vore den en sjö. Förresten vilken myr som helst duger att vandra runt, att se i sin helhet från början till början. Det är, gissar jag, den där tjusningen att balansera precis på gränsen mellan det lättare och det lite svårare, på strandkant eller i skogsbryn, som gör att man nästan omedvetet faller in i geografin och följer kanter.
En hink med hjortron blev det och en bara sällan skådad koncentration av nyckelblomster i den frodiga och trånga dalgången som bäcklikt faller från myren.

Torrtallen hänvisar..gå norrut gamle man.
Man har att hålla sig framme innan det blir alltför upptrampat och sönderexploaterat. Här var det än så länge alldeles lugnt. Ett och annat bär på toppen av tuvan försiktigt losskruvat från sin stängel, av vem eller vad må vara osagt.
Annars helt ostört och orört.
Älgen, själv rak och reslig som en torrtall, syntes heller inte till. Den såg jag däremot förra gången jag var hit och rekognoserade. Då reste den sig en bit bort, tillsynes ovanligt stor och långhalsad som på en klassisk älg på myr-oljemålning.

Regnar duktigt här på morron. Bra för både pären och bären.
Och det verkar bli fortsatt gynnsamt väder de kommande dagarna. Yr:s vädertabell ser ut som ett besiktningsprotokoll som inte bara går den ena partens ärenden.
Känns som om vi kom undan det här tredagarstabberaset med blotta förskräckelsen. Tyckte mig i ögonvrån ana att de som bor närmast epicentrum låste in lösöret och satte sig i säkerhet redan igår morse.
Inomhus slickar streptocarpusarna förgäves efter fukt på marmorfönsterbrädan.
En får nog vattna.

..men med husbil och en mindre näringsverksamhet
(Som det ser ut i de företagstätaste glesbygdskommunerna om man petar lite i björnlorten).

Vankas med all säkerhet några prövningens dagar och nätter här på första parkett.
Stängsel som inför en renskiljning har kommit upp nere på f.d. värdshusets gårdsplan och jag befarar att lägenhetslängans tvåglasfönster inte helt kommer att kunna hålla festligheterna på rätt sida av rutorna dygnens alla timmar.
På dansbaneeländets tid hade man iaf den goda smaken att bygga masonitpalatsen väl utom hörhåll i den glesare tallskogen bortom bebyggelsen. Nu tycks ju tack och lov allt mer av den årliga yran bli förflyttad till hembygdsgården vilket kanske är ett steg av flera i riktning mot Angsjön.

Finns visst fortfarande ny mark att bryta i det inre av Norrland.
Tänker på Malgoviks f.d. skola och turerna kring den.
Borde väl kunna lyfta Vilhelmina kommun upp på åtminstone medaljplats vad gäller företagarvänlighet kan man tänka.
För övrigt ser den gamla eken ute på Nyby inte frisk ut. Den verkar ha drabbats av nån sorts partiell död. Och det i den del som utgör huvudstam och som mänskligt att döma borde ha haft bäst förutsättning att klara sig.
Den har satt nya löv bara på en mindre del av sin krona helt enkelt.
Syntes redan under förvintern ifjol att allt inte stod rätt till med trädet. Löven som borde ha fallit ner blev hängande kvar på grenarna vintern igenom som om det blivit error och tvärstopp i programmet. Men det var ju ett fenomen som tycks ha förekommit både på äppelträd och en del andra lövträd under fjolårsvintern.
Återstår att se om den eken hämtar sig eller hur det går. Vi städar kring dess rot och låtsas som att det bara är åldern.

Skir, diminutiv och hur vanlig som helst.
Tätt med älgtramp på skogsvägen på morron och skuggorna långa.
Middagshettan manar till omprioritering;
Bliv icke vid din säng men he ut dig medan tid och temperatur måttlig är.

Letade igår korallrötterna som jag avbildade dagarna innan men se det misslyckades kapitalt. Ändå är sökområdet inte större än en skaplig stugtomt. Tänkte märka ut växtlokalen på nåt diskret sätt för att följa upp ifall de (eller vi kanske jag ska säga) återkommer årligen på samma ställe.
Hela kören av ögonpyrolor stod tillsynes beklagande där jag lämnade dem men trots en formlig skallgång kunde jag omöjligt återfinna korallrötterna.
Anade att det skulle kunna bli svårt eftersom jag inte heller upptäckte dem förrän jag mer eller mindre knäböjde i mossan och sas sänkte mig till deras nivå.
Trots sin påstådda vanlighet – sverigekartan är i princip kolsvart – är korallroten svår att få ögonen på enligt källorna och det kan jag bara hålla med om.
Skrämde i alla fall upp en älg ur middagsvilan bland margranar och torrträd. En unken stresslukt dröjde sig kvar på platsen medan gräset sakta reste sig runt legan.