Lage Olovsson

bergtall

Av , , Bli först att kommentera 14

Fin dag på berget mellan vägarna.
Här kan man stryka omkring i timtal utan att bli less och blöt om fötterna.

…och så den här.
Vad det nu är.

Bägarlaven, den bara är.
Och bra nog överallt på magerlandet.

Den påminner starkt om ventilgummi.
Rätar upp sig på exakt samma sätt när man tar upp en och sprätter till den med fingret.
Den färgar också av sig med ett svagt grönaktigt mjöl.

Bli först att kommentera

kärlbrus

Av , , Bli först att kommentera 34

Vankas nytt tak på längan.
Hade väl varit kalas med en våning till, när man ändå är igång och förtätar.
Björken har gulnat snyggt och prydligt och fäller fint.
Men pelaraspen, den slarvern, låter sina blad singla gröna precis som alen.
Har tystnat kring Diamanten-projektet efter att den omedelbara hundramiljoners-euforin klingat av och ersatts av en eftertanke om att det kommer att behövas mer.
Mycket mer.
Med lite tur och skicklighet kanske kommunen ändå bara behöver dra en kopia på bidragslöftet och visa upp för att dörrar ska öppnas.
Men så var det ju det här med brandstationen; den som var ett bromsskrik från att hamna bakom väggen på COOP. Den blev ett skolexempel på hur det mycket väl kan gå, givet man bara är överens. Där brände beslutsfattarna en hel del förtroende som kunde ha varit bra att ha för Diamantens del.
Men ingen vet bättre än den som bor bredvid hur det bör vara i mitten.

Bli först att kommentera

sten och lav

Av , , Bli först att kommentera 26

Allt är inte kvarts som glimmer.
Det är med sten som det är med lavar. Finns nästan överallt men ingen, eller i varje fall ganska få som vet att särskilja de olika sorterna.
Här något som liknar en limfog, tänker kanske någon AMS-omskolad, lingonplockande träindustriarbetare.
Fogen söker den kortaste vägen mellan två punkter, skär rakt och fint genom hela stenblocket från hörn till hörn, och man undrar hur processen egentligen gått till när slumpen lyckats lägga locket på så snyggt.

Bli först att kommentera

nypon

Av , , Bli först att kommentera 23

Nyponbusken levererar.
Tror aldrig jag sett så tätt med nypon tidigare, där på busken mitt för lagårdsgaveln.
Men rönnarna står tomma och svartnade.
Redan i blomningstiden syntes tecken på att något var på olag med rönnen.
Man kan tänka sig att sidensvans och trast inte utan övertalning håller tillgodo med nypon som substitut.
Även i övrigt så är det väl rätt liten efterfrågan på nypon idag. Men på svärmors tid hängde klutar av mjukt bomullstyg på värmeelementen.
I bomullsknytena låg nypon på tork, medan hon lite drömsk gick mellan hållplatserna i det rymliga lantköket.
Jag vet inte om hon egentligen värderade rymligheten så särdeles. Transporterna blev förstås på motsvarande sätt ganska långa.

Bli först att kommentera

valår

Av , , Bli först att kommentera 48

Det är valår och ett gäng skator kivas nere på trottoaren om nåt som på håll ser ut som ett kringfluget bakplåtspapper. Inte mycket att bråka om kan man tycka. Verkar mest som att det är själva kivandet som är grejen.
Såg apropå politik och sånt att Bjurholm och några andra småkommuner ”der ingen skulle tru at nokon kunne..” blivit klassade som närmast femstjärniga vad gäller att bo i och befolka som gammal. Och det redan innan man, åtminstone vad Bjurholm anbelangar, riggat själva arken där allt det braa liksom är tänkt att kulminera.
Har varit runt och tittat efter lingon här och där längs småvägarna som i paritet med väder och vind är torra och fina. Fast vitvattsvägen är åtminstone periodvis en prövning som med åren kommit att upphöjas till norm och dygd, till ett lidande ägnat att genomlevas för att med högburet huvud komma ut på nittitvåan.

Bli först att kommentera

Storsvartliden

Av , , Bli först att kommentera 22

Igår vallfärdade vi till Storsvartliden.
Hustrun studerade smått fascinerad de moderna hällristningar som bara är alltför vanliga.
Den enda som inte besökt gapakojan var nog Kilroy.
”Vilket språk!” brukade svärmor utbrista när hon händelsevis råkade på fenomen av liknande art.

…damerna tog täten, som voro vi på väg till buföring och fäbod.

Skogen vargväxt och gles, just som fjällskog kan och ska vara.
Granarna är antagligen gamla som ’buhh’.
Har liksom vuxit i växtzonstaket och sedan sakta svartnat.

Även björkskogen är tydligt påverkad av höjden.

Men hönsbär är det väldigt gott om.
Läste mig till att också hönsbär hör fjällvärlden till.
Detsamma gäller ju för kantareller men några sådana såg vi inte.
Tursamt det, för annars hade väl parkeringen varit fullsmockad med bilar och trakten ekat av grova röster och stöveltramp.

Bli först att kommentera

flygmyror

Av , , Bli först att kommentera 29

Som en besynnerlig men i grunden beskedlig varelse stigen ur sagorna tycks rotvältan nyfiket titta upp bakom ungskogen.
Flygmyrorna som en masse tog biltaket i besittning var iaf i högsta grad verkliga.
De klamrade sig fast på plåten halvvägs hem och föll enstaka ur håret lagom till kvällsnyheterna.

Bli först att kommentera

bruna tunnan

Av , , Bli först att kommentera 34

Var ut och rätade upp matsoptunnan som låg där i sina uppkastningar efter nattens blåsväder. Sannolikt äkta skrivbordsprodukter dessa terrakottabruna tunnor som vaktar snart sagt varenda gårdstun i regionen.
Man kan börja kompostera för mindre, säger jag bara.
Vill minnas att man vid mönstringen inför militärtjänsten prövades avgöra vad som lättast välte vid kraftiga lutningar – ett högt lass med hö eller en tungt lastad vagn med väldigt låg profil.
Kan omöjligt tro att man måste vara född och uppvuxen i ett jordbrukarhem för att korrekt avgöra frågeställningen. Och förresten fick man nog inte frisedel ens om man nu råkade välja ’fel’ svarsalternativ.

Bli först att kommentera

sol

Av , , Bli först att kommentera 42

Solen målar, och målar om, bergen åt sydväst.
En himmelens tur för oss nutida att man inte lät det f.d. hotellet och värdshuset växa sig så högt att det riskerat skymma utsikten för de som på gräddhyllan bo, utan lät det ligga där som en arbetarklassens flerfärgade gåbort-gubbkeps i sluttningen ner mot enklare kvarter.
Ska sägas att kepsen visst fått sina fläckar, då när engång trafiken var tätare liksom fester och gäster.
Tanken var väl att utsikten skulle motverka den tendens till tunnelseende som annars så lätt drabbar de som på höjden befinner sig.

Bli först att kommentera

Konst i kvarn

Av , , Bli först att kommentera 28

Igår var vi till Vindeln. Besåg det omtalade och omskrivna Konst i kvarn som den återkommande konstutställningen i kvarnen vid älven kallas.
Alla konstverk är en sak, de slitna träkugghjulen och vinkelväxlarna som en gång i tiden fick det att knirra, dundra och skälva i den stora byggnaden en annan.
Båda lika sevärda.
Sedan åkte vi upp på hembygdsområdet och tittade på allt som där finns. Vi drack kaffe och gottade oss i största allmänhet.
På hemvägen körde vi en herrgårdssväng runt den s.k. Åströmska gården som tronar på sin höjd i Vindeln. Lite av ett insnärjt Törnrosaslott numera, av det perifera att döma, samtidigt som byggnadens konturer på håll låter ana ett Versailles mitt i den norrländska furuskogen.
Man frågar sig både när, hur och varför.

Bli först att kommentera