Lage Olovsson

höstfärger

Av , , Bli först att kommentera 23

Höstfärgerna faller förbi, färgar av sig och fyller hela huset.
Ute på tunet springer ekorrn pepparögd. Han är bara skinn och ben, dåligt pris och mager soppa. Krum som en fjärilslarv skjuter den sig fram längs uthustakets nock. Skriver med sin färd någonting kursivt.
Tallarna på Perssons härintill är sällsamt grova. Någon med ansvar och kommunal pondus borde stega sig dit och mäta medan tid är. Prata högt och bullersamt för sig själv och för träden, så att folk längs vägen stannar till och undrar vadnu.
En och annan spik gömmer sig säkert under barken på tallarna, må så vara. Så är det och så ska det nog vara med träd som står nära husen och som fått sig både det ena och det andra till livs.
Borta på Nyby vet jag en hästsko, upphängd av någon som visste vad en ny hästsko kunde kosta. Vid pass nu har den vallats över och syns bara som en bullig deformation på stammen. Men den finns där, färdig att med ett kort och uppgivet skrik göra sågklingan tandlös.

Bli först att kommentera

splintved

Av , , 1 kommentar 29

Var nog bara ett rö den här tallen när Eldkvarn brann. (Om man räknar med en slutavverkningsålder på ca 130 – 140 år). Och kvinnor fick rösträtt någonstans kring den röda punkten. Barnbidragen lät vänta på sig ytterligare en bra bit ut i splintveden.
Grått och mulet idag. En helvit katt kom som ett dåligt omen strykande längs den fuktfläckiga uthusväggen. Det är inte gott att vara jägare och vit så här års.

1 kommentar

’Flyvalls mila’

Av , , Bli först att kommentera 49

Alla dessa namn.
På en av de första stenarna som genast till höger vaktar grav och kyrkogård när man kommer gående västerifrån står namnet Flyvall att läsa. Morbror Henry brukade prata om ’Flyvalls mila’ som vore den en fixpunkt, en skogens fyr som allt annat stod i relation till. Han nämnde den med en kort konstpaus efteråt, precis som också den till hälften döve gärna gör för att själv kunna fånga upp igenkännandets eventuella respons.
Men bara ibland han fick. De som kunde orientera sig med stöd av hans platsangivelse teg väl och visste. Och för mig blev platsen speciell enbart genom det återkommande omnämnande som den därigenom fick.
Var den kan ha varit belägen vet jag än idag icke. Ett ställe där denne Flyvall, eller någon honom besläktad, på sin tid framställt kol var det givetvis.
En gammal kolbotten kanske.

Bli först att kommentera

lingonben

Av , , Bli först att kommentera 31

Hösten river och sliter i björkens grenverk. Lite och ingen bärplockning de senaste dagarna. Till dels beroende på regn och kyliga vindar, men också på jakten förstås, även om man ju måste sätta sin tillit till att jakten inte utgör något hot mot det rörliga friluftslivet.
Ju rörligare livet, desto mindre hotet, kan man kanske hukande och småspringande tänka sig.

Men att bara vandra runt på det rymliga ungskogsområdet är också en lisa.
Gammeltallarna som stupat i västanvinden och vilkas fibrer vitnar i solen minner om mammut.

Lavar och svampar antar ibland bisarra former.

Bli först att kommentera

söndag

Av , , Bli först att kommentera 23

Slags murkla, biskopsmössa kanske.
Branog lömsk om man bara går på utseendet.

Blev ett par hinkar lingon också denna lite kyliga morgon/fm.
Det var älgjägare på lingonstället idag. Efter lite kompromissande gav dom sig av, i stort sett utan protester. Dom hördes ha skjutit en älg redan som av fingervisningen över axeln att döma låg någonstans mellan Bjurholm och Fredrika.
Hunden var på hemväg redan. Den sprang av och an ute på nittitvåan som om den väntade på morgonturen, vilket utlöste ett väldigt blinkande från biltrafiken. Väl endast överträffat av vad man kan uppleva när polisen är i farten.

Bli först att kommentera

glitter

Av , , Bli först att kommentera 33

Tror att alla fyra hinkar som bärgades igår hade fått rum på den rymliga stubben.
De största och finaste bären söker gärna skydd bland gammalt torrt granris som ligger kvar efter avverkningen. Lite knepiga att plocka men väl värda extrabesväret som det kan vara att grovstäda arbetsytan innan man slutligen ger sig på dem med plockaren.
”De ä som å sprätt lös en brodering” (och underförstått samtidigt bibehålla mönstret för någon framtida pastisch) kanske morsan skulle ha sagt. Om jag nu ska våga mig på att för en stund sätta bärplockaren i hennes hand.
Läser i VK om dragkampen kring brandstationens ev placering här i Bjurholm. Väl bra om man placerar den så centralt som möjligt med tanke på det framtida värdet. Ifall man bara sådär skulle få för sig att sälja den en vacker dag.
Tyckte mig också skymta den nya brandbilen igår. Mycket krom och krus på den. Det står faktiskt en air av nästan amerikanskt glitter och glamour kring mycket av vad brandväsendet omger sig med, och då inte bara här i Bjurholm.

Bli först att kommentera

SCB-enkät mm

Av , , Bli först att kommentera 30

Har fått en sådan där SCB-enkät i brevlådan.
Vad tycker du om din kommun? är rubriken.
Fast jag tror inte att dom vill veta det egentligen.
Frågar nog mest av artighet, svassar lite för folket.
Och kommunen är ju förresten för politiker.
Fantastiskt gott om lingon är det i alla fall. Man plockar ledigt hinken på en timme.
Så sett så är ju kommunen bra.
Men i år är det väl gott om lingon i alla kommuner tänker jag.
I kvällningen brukar jag gå en vända genom kyrkogården och vidare förbi hembygdsgårdsområdet ner mot älven, för att via nötta stigar småningom återvända in på kyrkogården från den västra sidan. Strax innan man kommer upp på kyrkogården finns en liten sparsmakad trakt med sällsynt gammal och grov tallskog. Man tänker sig gärna att den tallskogen är sparad för att finnas där till sågtimmer ifall kyrkan på nytt skulle härjas av brand.
Det är som stillsamt på kyrkogården så här års och så där dags på dagen. Kyrkan håller sig för god för att släppa bullrande biltrafik allt för nära inpå sig. Annat är det vid de andra templen som finns på byn. Där står bilarna tjudrade tätt inpå fasaderna som på vilken snabbköpsparkering som helst.

Bli först att kommentera

grånad och blånad

Av , , Bli först att kommentera 31

Det vill gärna bli några bitar kvar.
Nogsamt kapade och hoplagda som om.
I tjäderhönans rede låg äggskalen kvar. Kan tänka mig att fragmenten hade varit undanskaffade om allt hade gått radarätt och kullen inte fallit offer för någon räv eller så. Kanske var hon ung och dum, tjäderhönan (som de som åtminstone äldre och efterklokare är brukar säga). Hon hade uppenbarligen tänkt på utsikten men kanske inte på att hon även var rätt synlig därunder den glest begrenade stavargranen på kanten av krönet.
Vara som det kan med den saken. Blåbär fanns det i alla fall ganska gott om också här.
Lite långt att hinkvis bära må så vara, och näverkonten alldeles för blank och ny för att offras åt evighetsblånaden.
Trivsamt sådär i största allmänhet är det kring dessa kobbar där just ingenting förändras. Något träd blåser omkull ibland och iklär sig efter moget övervägande samma mossgrånad som sveper in både sten och trä.
I kontrast till det öppna och leende ungskogslandskapet med sina öar av äldre tallskog finns det skogar som kan kännas nästan klaustrofobiska. Det kan vara trakter med klen och senvuxen granskog som tycks full av oknytt och illvilja. Vandrar man i sådana skogar alltför länge bliver man väl snart själv en misstänksam en.

Bli först att kommentera

parkett

Av , , Bli först att kommentera 18

En lagom åldrad ekparkett lämnar väl ingen likgiltig.
Holmsunds-, 5-stavig? Jambisk kanske.
Jag vet då rakt inte.
Men fin är den.

Bli först att kommentera

blåbär

Av , , Bli först att kommentera 29

Rabarberbeståndet intill skomakeriet har havererat.
Det liknar en regatta av båtar som kantrat men ännu inte låtit sjön ta seglen helt i sitt våld. Den tycks på väg att sjunka, rabarbern. Kortare sagt.
Jag plockar blåbär och säljer.
Ja vad annat ska man göra när skogen står bräddfull av dem. Frysen likaså. Men inte börsen.
Stora och fina är dom. Särskilt baklandsblåbären som frodats till matt mättnad i lagom fukt och silande solsken.
Men det är varmt.
Där bromsar är, där är ock blåbären. Eller om det är tvärtom. Men sällan någon vind som skulle kunna få flygfäna ur kurs.
Frampå dagen dyker också de vi plägade kalla för slåttannsflugorna upp. De tycks ha muterat och bits nuförtiden.
Men man bör inte undra på kanske. Slåttanna i traditionell bemärkelse är snart ett bortglömt begrepp. Hässjevirket har ruttnat och fan ta den som hässjar på ståltråd.
Sånt otyg är inte alls bra i någon av kons magar.

Bli först att kommentera