Granen har stått och räfflat stacken dag och natt. Envist dragit sina torra grenar fram och tillbaka. Lämnat alla dörrar på vid gavel och skapat ett korsdrag som till sist fick myrorna att ta sitt pick och pack och marschera ut.

Fläckvis ganska bra med kart/bär.

Råkade på några besynnerliga svampar vilkas likar jag inte tror mig ha sett tidigare.
Kan bero på deras aningen diskreta framtoning förstås.

Körde mc en stund också på aftonsidan och undgick mirakulöst nog att få nåt regn på mig fast himlen såg ut som ett verk av Hieronymus Bosch. (Typ de bilder som brukar finnas bilagda illustrerade versioner av Gamla testamentet).

Han är som lustig kaninen. Säger han eftersom det mesta tyder på det. Varje skutt den tar tycks kräva viss planering och eftertanke – innan. Hoppet hämtas liksom in en liten bit framför kaninens nos, går som en svallvåg under ryggskinnet och rinner ut genom baktassarna.
På ett sätt ser det ut som när kvicksilver långsamt ansamlas på en någorlunda plan yta. På ett annat som när någonting encelligt förflyttar sig.

Torkväder. Husen är målade och långkallingarna inne för service. Trastarna ute på åkern är tystlåtna och långa i halsen som folk i karriären. Rosorna blommar och de överblivna pysslingkragarna tog sig bara bra där i slänten.
Igår kollade jag hur det ser ut med hjortronkarten. Den finns, men det finns också ställen där det fortfarande bara blommar. Lingonen blommar iaf överdådigt och det är ju huvudsaken att man får ihop till den sortens sylt och dricka.

…är nog att den andra kaninen fortsätter att rymma gång efter annan.

…linneor.

Finn (minst) en gärdsmyg.
Gick på en hel storfamilj av dessa förvånansvärt orädda och rörliga fåglar på södra sidan av tjärnen igår. Pigga och nyfikna och med stjärtfjädrarna lite uppkäftigt i vädret, och hela tiden på nåt annat ställe än där kameran letade.

Här svänger vägen i en dagslång solkurva.
Hela dagen letar sig ljuset in i olika vinklar mellan gammelgranarna som står och åldras, svartnar i topparna.

På motsatt sida av vägen, ungefär klockan tolv, står ett jakttorn. Sirligt och löst hopsatt som ett kinesiskt skrivtecken.

På ett ställe rinner en liten bäck under vägen, samlar sig till en svart göl med mängder av mygg som svirrar ovanför vattenytan.

Strax där bäcken försvinner ner under vägen växer nycklar av något slag.
Jag är inte kropp till att säkert bestämma av vad sort. Kanske är det Jungfru Marie som ju lär vara den vanligaste.