snart vänn´ä
fast vintern ha ovöre

vi gjort oss till
hängt hjärte te köksfönstre

och grannen
ha visst tänt på tredjevinn

En sak som kan få en att ångra att man stigit upp tidigt en söndagsmorgon är det här radioprogrammet ’Fatta familjen’ som går mellan sju och åtta.
Ja, förstås måste sådana program också få finnas men dom behöver ju inte lägga dem på bästa söndagsmorgonstid kan man tycka.
Målgruppen är troligtvis ännu inte uppstigen.
Kom på att jag fyller 72 här framöver, och att allt egentligen är försent.
– Och kom för allt i världen inte och peka på nån hundraåring ute i marginalen som vore det ett vattenhål i öknen. Det är en hägring. Där har det varit försent i decennier.
Sähäsä.
Men för all del, man har rätt att inkassera sin pension så länge det bildas en gnutta imma på spegelglaset.
Försent är det likafullt.

Vaknade av att det snöade denna torsdagsmorgon.
Det har kommit såpass att haren ligger hårt i dagar och nätter.
Kan man verkligen väckas av någonting så ljudlöst som ett stilla snöfall? – tänker kanske den revisoriskt anlagde lite pustande mödosamt.
Jo man kan. Precis som man kan vakna av att väckarklockans förväntade skrällande uteblir, och istället tjädertorrt knäpper till en enda gång när spärren fångar upp och sätter stopp för den ystra dansen på nattygsbordet.

Snön kom och for.
Drömde härom morgonen att sädesärlans ungar vänt om och kommit tillbaka.
Våta, vindblåsta och tufsiga, men tillbaka.
Så på en och samma gång naturligt. Och onaturligt.
Jag vet inte om det var detta att dom inte tycktes ha förkovrat sig alls i storlek, eller om det var det där trasiga helhetsintrycket som gjorde att jag vaknade.

Förfärligt vad covid19 griper kring sig igen. Att det ska vara så svårt att låta bli att göra som man alltid gjort. Svårbegripligt också varför det skiljer sig så mycket åt mellan de nordiska länderna vad gäller dödstalen. Men här i Sverige gäller ju kanske i något högre grad än i grannländerna att dö som män.
Lite mindre som kvinnor.
Alltid lite mindre som kvinnor
Jag tyck då särskilt synd om Stockholm.
Kan bli besvärligt med det årliga tabberaset som kommunerna här i norr svälter sig inför.
Kanske kan dom jobba hemifrån på nåt sätt. Fara till Stockholm utan att fysiskt resa dit liksom. Maten och drickat blir det väl alltid någon råd med. Då stannar ju åtminstone en del av intäkterna hemma också.