Stor flock sidensvansar i farten.
Om dom bara sutte stilla gick det ju mindre mat.
Samma kan förstås sägas om mina promenader som jag brukar förlägga till nån glest trafikerad skogsbilväg ute i periferin istället för de stadsplanelagda promenadstråken.
Hellre en björn på skogen än en hotfull hund som heter Trogen.
Till hundägarnas försvar ska sägas att de inte brukar vara sena – snarare då en aning för tidiga – att gå i god för sina hundar.

Nu mår mossa och lav och svamp.
Bägarlaven, ursprunglig, tidlös och branog överallt.
Känns som att det är just så allting kan ha sett ut i början, när det begav sig. Som det enklaste av allt enkelt.
En grå strut som samlar vatten och ljus rätt och slätt.
Men som lika gärna kan vara utan om det kniper.

Med berget i ryggen vågar sig några trattkantareller upp, friska i form och färg.
Inte många men smakrika (behövs ju inte många heller) och hart när omöjliga att upptäcka när de växer på friland bland gulbruna höstlöv.

Nu var det längesen det skrevs eller sas ens nåt positivt om omsorgsfabriken (Diamanten).
Kommunens kvarnar mal sakta och omständligt och inte sällan i tomning, varav följer att kakan blir liten, ibland obefintlig.
Men kantstensupplaget har i alla fall försvunnit och en större björk har blåst ut där vid Arrendatorn. Dock ligger den kvar, väl i avvaktan på nåt beslut.
Och folk har ju köpt sig egna hyresfastigheter. Har kanhända för stunden nog med sitt eget.
Försäljningarna påminner förresten inte så lite om ett slags glesbygdsmonopol.
Smedvägen är strax såld i hela sin längd. Kyrkogatan bitvis, liksom ’Ruingatan’ som Ravingatan på känt Freudianskt-felsägningsmaner råkade bli benämnd i nåt protokoll.
Backgatan är Bjurholms Norrmalmstorg.
Lär bli dyr den. Särskilt som papptaket är ganska nyligen omlagt.

Varmt och gott igår.
Men var det torrt kring tjärnhålet på försommarn så är det desto blötare nu.
Man får färdas som en annan skräddare med viss fart på den rumtidsväv som flyttuvorna bildar för att undgå att trampa igenom.
Abborren är försiktig, skeptisk som en gammpojk efter en hel sommar av inte alls många men likafullt upprepade bedrägeriförsök.
En halvvuxen gädda trillade iaf dit och skickades tillbaka igen.

Köps och säljs en del hus för närvarande i kommunen. Det är lite ruljans om man säger.
Men himmelens vad mycket vit färg som måste ha hivats över färghandelsdiskarna på senare år. Tycks gripa kring sig en idé om att köpa hus, måla det vitt invändigt, grått utvändigt, och sedan sälja det på nytt som dreve man en sorts ambulerande saneringsfirma med målet att så långt möjligt är eliminera furun.
Ty troligtvis är det just furun man vill åt.
Den ska målas över, kosta vad det kosta vill liksom.
Förr var det ju inte alldeles ovanligt att man så att säga projektanställde någon timringskunnig person som mot fritt vivre kom skramlandes med sina verktyg längs kostigen för att timra upp ett hus eller flera. Det kunde ta åratal innan byggnaderna stod färdiga varpå timmermannen drog vidare till nästa ställe.
Men att köpa ett hus, bo i det några år och bara för att man händelsevis råkar befinna sig där, måla om det invändigt..