mott å mal
skrev man
som om he vo värst

dem gå no helst
te prästkappa
tänk ja

ikorrn varä
som åt opp stoppninga
te traktorsitsn

mycke snö
men nu ärä unnastyrt
värstä i alla fall

dä ä som vä mat’n
ös dem för en
no håken ät man opp

Även utan sina löv är hon närvarande.
Ge henne några hundra år till så når nog ingen henne om livet.
Apeln inunder pressar hon till att sätta åtminstone några frukter åt husfolket.
Men många blir det aldrig. Oftare inga alls än det tiotal som sågs hänga där i höstas. Så gudabenådat äppelår som det ändå var.
Läste apropå ekar att Rumskullaeken dött som nära tusenårig.
Tänker att ekar nog dör ytterligt långsamt. Växer i några hundra år och dör sedan under lika lång tid.