Bara måttligt kallt idag och morronsolen lyste fint på trädtopparna nedanför husen.
Några kajor sågs sitta i toppen av storbjörken. Grälade högljutt som kajor så gärna gör.
Dags att försegla murpipan tror jag.

Såg i gårdagens VK att vårt kommunalråd fallit i onåd hos bollhallsakademin.
Förstås med anledning av kommunens ev köp av bollhallen.
Och det syns ju redan på utvändningen av hallkomplexen att det finns förutsättningar för en smärtsam separation.

Ett par skator i toppen av storbjörken på morron. Burrade upp sig, gjorde sig voluminösa för att fånga in så mycket som möjligt av morronsolens knappa värme i bröstdunet.
Kajorna, den moderna lösdriftens karaktärsfågel, har ännu inte börjat se sig om efter husrum. Som illavarslande omen brukar det snart nog sitta ett antal av dem kring husen när våren är i antågande.
Ifjol täckte jag över skorstenskanalerna med galler av klent armeringsjärn.
Ett så kallat ’svårt beslut’ bottnande mera i omsorg om fåglarnas hälsa än i reell brist på murpipor. (Det kan ju aldrig vara hälsosamt att bosätta sig där det stundtals är både hett och rökigt).
Hur det nu gick till, ensamt och med tålamod eller samlat och snabbt, så lyckades kajorna lyfta bort ett av hindren över en imkanal. Jag tryckte tillbaka detsamma dagen därpå och inga nya försök att flytta in gjordes.

20 idag. Och att det är minusgrader behöver kanske inte anges i därför avsedd kolumn.
Men det är soligt och glittrar i gammelglaset. Kylan står still kring alltet och det känns likväl mindre kallt än igår då det blåste en ihärdig och kall nordan.
Bortåt en timme tar det innan man kan strypa luckor och spjäll och göra korstecknet för att åtminstone symboliskt stänga inne upparbetad värme.
Betänk i det sammanhanget vad orrflocken engång måtte ha fått frysa innan den övergav sina principer och slungade sig ner i lössnön till skydd mot bister nattkyla.

Huvvaligen innan all denna snö har tinat bort.
Man kan tills vidare bara ladda hojbatterierna och hoppas att det går åt pipsvängen med all påklistrad välvilja och alldeles äkta självgodhet.
Amen.
Och så ber vi gemensamt för att Diamanten aldrig blir av.

Nämen, jag tror faktiskt att snödrivorna borta på Nyby aldrig tillförne varit så höga som dom är idag. Skulle iofs kunna bero på att nuvarande traktorlastare når lite högre än den allra första som var av typen ’ryck och slit’.
Vargavintrar tillbaka lejdes en större traktor in för att bära bort all snö som hopat sig mellan husen. Och se! länge dröjde det inte innan vattenledningen frös för långeliga tider.
Så därför så, får snön nu hopa sig bäst traktorn vill och solen göra sitt när den väl når över ladugårdstaket.

Det är vackrast när det skymmer.
Ja en får väl bara hålla med.
Ett hörn av gravkapellet till vänster och den behändiga Högbomsstugan mera som i mitten.

Osäkert vilken av prästerna som passerat revy i församlingen som – troligen över en kopp kaffe efter nåt dop – lär ha sagt att; ”det är rart med barn men det kan bli arbetsamt om dom blir många”.
Nog för att familjer kunde växa sig stora dåförtiden, men dopförrättaren borde väl ändå inte vara den förste att beklaga.
Kan vara just i prästen Högboms mun, han som fått ge namn åt ovan angivna stuga, man velat lägga uttalandet. Men jag är inte härifrån så jag vet som sagt var inte säkert.