Bästa stunden på dagen när man varit och eldat och kan sätta sig med en kopp uppvärmt kaffe i fåtöljen och njuta av att vardagsrummet är ungefär dubbelt så djupt som det är brett.
Igår blev jag vittne till hur en av de mer försigkomna talgoxarna, likt en fönstershoppande människa, spankulerade längs dropplisten på ett av de stora vardagsrumsfönstren.
Några flugor har tagit sig in mellan glasen och blivit liggande längst ner, vilket talgoxen, som den vakne opportunist den är, blivit varse och nu går och trånar efter.
Dagligen letar samma talgoxe (vill man tro iaf) vant och omsorgsfullt – närmast yrkesmässigt – igenom balkongens alla skrymslen i jakt på småvilt som gömt sig.

För övrigt snart ett år nu som vi bott här i lägenheten på Backgatan.
Men än ligger klädhögen på golvet intill sängen om kvällen. På armslångt avstånd, liksom i någon sorts förhöjd beredskap.
Och stolen där kläderna kanske egentligen var tänkta att snyggt och prydligt ligga, signalerande att vilan är mer än bara för natten, står tom.
Herrbetjänt? Fattas bara.