Allt vatten ska till havet

Vi är duktiga här i inlandet på att skriva om hur vi dräneras på resurser i olika former. Allt från råvaror till ungdomar och arbetskraft. Allt vatten sak till havet brukar det heta. Är det inte Stockholm så är det Umeå som ”roffar” åt sig. Men hur är vi själva?

Yngstjänta vill konfirmera sig och det sker nere på Plass´n och hon var nere före jul och skrev in sig. Nu i veckan fick vi ett brev med datum för konfirmationsträffarna.

Fem helger, lör-sön tom maj månad. Alla nere på Vilhelmina. Jag exploderar.

20 mil ToR, Saxnäs – Vilhelmina x 2 dagar = 40 mil/helg. På det ska läggas den tid man ska gå och skrota runt och vänta ut på att få fara hem.

Visserligen kan man passa på att handla, men sen då. Gå i affärer i fem timmar?? Vi är några föräldrar som kan dela på detta, men det ursäktar inte synsättet/resonemanget anser jag. Jag/vi ställer upp på våra barn och att man får vara beredd på att skjutsa är inget nytt, men det finns gränser. För två år sedan påtalade jag detta då äldstjänta konfirmerade sig, men det verkade som att det hjälpte föga…

Man skulle inte kunna tänka sig att lägga någon/några träffar uppe i fjället? Vi har två fjälldalgångar långt från tätorten.

Men av någon underlig anledning verkar det alltid vara så att det är längre UPP till oss än vad det är ned till tätorten.

Nu innan jag blir allt för het ska jag bryta här. Om några timmar ska jag skjutsa ned mina konfirmander och då ska jag haffa någon ansvarig (jag provade igår då jag hämtade, men då hade de hunnit fara hem. Jag hade då bara hemfärden kvar….). Jag hade tänkt prova idag igen och återkommer med vad svar jag får….

Fortsättning följer…