Bättre allt till alla än till några få…

Av , , 3 kommentarer 24

Nu börjar socialdemokratisk reformpolitik ge sig till känna där vi bygger ett samhälle som håller ihop.

Studenter, barnfamiljer, ensamstående, pensionärer… De överskott som den rödgröna regeringens politik genererar investeras åt oss alla. Inte några få.

Det är roligt att vara socialdemokrat nu.

(Och självklart ska Vänsterpartiet ha sin beskärda del av berömmet)

Kultsjödalens S-förenings inlaga till Kultsjödalsberedningen

Av , , Bli först att kommentera 16

Under förra veckan diskuterade KS (kommunstyrelsen) Kultsjödalens framtid via den beredning som är tillsatt och till detta möte hade vi i Kultsjödalens S-förening pratat ihop oss om hur vi ser på dalgångens utmaningar/möjligheter och framtiden. Jag är både glad och stolt över att vi faktisk har en aktiv S-förening i vår dalgång och vi försöker verkligen att lyssna in hur folk resonerar, men vill du vara med i diskussionerna på riktigt så tycker jag att du ska bli medlem. Och hur vi tänker och ser på denna fråga följer nedan:

Kultsjödalens framtid – konsten att inte såga av den gren man sitter på

Under våren 2017 tillsatte Kommunen en beredning, Kultsjödalsberedningen för att bättre kunna möta de framtida utmaningar som befolkningen och byarna inom Kultsjödalen står inför.

Sedan urminnes tider har folk levat och verkat i Kultsjödalen och dalgången har i Fatmomakke haft en mötesplats för folk från när och fjärran. De första nybyggena dök upp 1823 och sakta men har vår dalgång utvecklats mot framtiden.

Rennäringen har haft sin naturliga del i Kultsjödalen och sedan tidigt 1900-tal har det bedrivits turism i olika former där Saxnäsgården som pensionat har anor från den tiden. Detta via Axel Aron Johansson och främst via hans dotter Emma som gifte sig Ricklund. I Saxnäs finns hennes hem, Ricklundgården som numer via en stiftelse är öppet för allmänheten för påseende, men även en oas för konstnärer och där många namnkunniga artister passerat revy.

På 70-talet gjorde industrin sitt intåg i dalgången då Stekenjokkgruvan slog upp sina portar. Kontroversiellt med gruvdriftens problematik för miljön i form av ett stort ingrepp mitt i ett annat näringsområde, rennäringen, men som en stor arbetsgivare för dalgångens folk.

1996 lades den ned och en återställning av gruvområdet gjordes av Boliden. Hur den lyckades och resultatet av den är olika beroende på vem man frågar.

Sedan denna nedläggning av gruvan har sakta men säkert turismen återtagit en del av arbetsmarknaden och i dagsläget är nog det denna näring som dominerar.

Naturupplevelser under en stor del av årets alla månader i alla former finns på menyn hos dalgångens olika företag med:

  • Fjällvandringar
  • Skidåkning, på fjälltur eller nedför backarna i Klimpfjäll
  • Skoterkörning efter ett stort och utbyggt ledsystem, men även en del friåkning
  • Jakt och fiske

Allt detta satsar många företag i dalgången mycket resurser i forma av tid, energi och pengar.

Gemensamt för alla dessa är även att vi har en natur som upplevs som unik och som kan erbjudas dalgångens gäster, men som även har det gemensamma med dalgångens befolkning som många gånger har denna natur som en av sina främsta orsaker till att man lever och verkar i Kultsjödalen.

Kultsjödalen har länge varit en liten bortglömd pärla som inte varit speciellt exploaterad, men under de senaste åren har detta ändrats och numera är ”vår” dalgång tillsammans med Vojmådalen de två stora tillväxtområdena inom Vilhelmina kommun.

Detta är inget unikt för Klustjödalen utan gäller stora delar av den svenska fjällvärlden som exploaterats med varierande resultat.

Från Kultsjödalens S-förening vill vi ge ett inspel i hur vi ser på framtiden. Möjligheter/hot.

Vi ser turismen som en naturlig del av inkomstförsörjningen i dalgången och en utmaning i att kombinera det nya/moderna med det gamla/genuina. Det fria kontra det reglerade. Det långsiktigt hållbara mot det kortsiktiga förstörande.

En ökad turism innebär ett ökat tryck gentemot befolkning, samhällsservice och natur och för att få till detta på ett bra sätt krävs eftertanke och noga avvägda beslut. Miljömässigt hållbart måste vara ett ledord och en försiktighetsprincip måste få råda då vissa värden är svåra/irreparabla att åtgärda.

Specifika frågor som kommer upp med jämna mellanrum är:

  • Jobb och samhällsservice
  • Var nya tomtområden/stugområden ska ligga
  • Exploatering av jord, skog och vatten
  • Strandskydd
  • Infrastruktur

I dessa frågor ligger både möjligheter, men även hot.

Möjligheter till jobb och tillväxt och utveckling, men även hot mot bl.a. vår unika fjällmiljö. Vi ser idag hur t.ex. kalhyggen breder ut sig i dalgången vilket gagnar kortsiktigt några få, men drabbar en näring i området, turismen.

En ev. återetablering av gruvverksamhet uppe i Stekenjokk skulle ge ansenliga jobb inom den näringen både direkt, men även indirekt till div. underentreprenörer och service. Men gruvors verksamhet inkräktar på miljön och skulle inte gagna rennäringen eller den turistiska verksamheten.

Erfarenheter av exploatering och byggandet av nya hus, främst fritidshus bidrar till en högre tillgång av bostäder även för de som vill bosätta sig i vår dalgång, men även till huspriser som rusar i höjden och som är svåra att få tillgång till för framförallt ungdomar. Ungdomar med små marginaler och banker som inte lånar ut pengar. Här måste hyresalternativ fram för att lösa bostadfrågan.

En lättnad av strandskyddet har diskuterats mycket i vår dalgång som har många attraktiva tomter utmed våra vatten och även här krockar intressen.

Allemansrätten med rörelse och aktiviteter runt våra vattendrag kontra attraktiva sjötomter till försäljning. Det allmänna mot det enskilda.

Här ser vi att kommunen noga måste se till att vi inte får byar med vattendrag och stränder som stängs av med staket/stängsel och ”privat”-skyltar. Ett regelverk/policy måste upprättas.

Vildmarksvägen går som en röd tråd genom dalgången men är bitvis i ett bedrövligt skick och med den ökande turismen med framförallt biltrafik är det av nöden att vägen håller en god standard.

Flygplatsen nere i Vilhelmina, South Lapland Airport är väldigt viktig för Kultsjödalens framtid då den är en lkänk ut till resten av Sverige, men även ut i världen. Men i förlängning måste även transporterna till och från denna flygplats fungera, vilket den i dagsläget inte kan sägas göra. Kollektivtrafiken är av nöden att utveckla. Dels för att öka tillgängligheten, för turismen men även för t.ex. våra pendlare. Till jobb/studier. Men även för att minska de skadliga utsläppen som ökad trafik innebär.

Framtidsutveckling är en komplex fråga med många innebörder och Kultsjödalens framtid är inget undantag.

Dalgången är under utveckling och många gånger går det snabbt, exploatörer vill ha snabba beslut för att sätta igång med sina projekt. Men iom att det många gånger blir intressen som krockar med varandra är vår fasta övertygelse att ledorden är att ”skynda långsamt”. Förhastade felbeslut riskerar att ”såga av den gren vi sitter på”.

Min fjällvecka med mina elever tidigare i veckan har satt avtryck på mig i form av en riktig rinnsnuva och detta mitt under brinnande älgjakt. Blöt som en hund igår bäddade för att jag var hemma idag (fast vi tog en reparationsdag på vår styckbod) så vi får se imorgon hur det går. Känner mig inte i form för tillfället.

Men ni får ha det gott!

Äras den som äras bör: Shekarabi och den rödgröna regeringen

Av , , 5 kommentarer 23

Eftersom Maria Kristoffersson sin vana trogen inte tar (eller dröjer väldigt läääänge) med att ta in kommentarer i sin blogg så lägger jag ut min kommentar jag skickat till henne ang hennes inlägg om den senaste utlokaliseringen av statliga myndigheter och det arbete som den rödgröna regeringen jobbar med:

”Då man läser dina inlägg så skulle man kunna tro att det är Centern som leder Sverige? Men än så länge är det inte så. Centern hade chansen under åtta år att åstadkomma något, men det kanske är så att Centern gör sig bäst i opposition? Det verkar så iaf.
Vi har nu en rödgrön regering som sedan 2014, då de tog över makten från de borgerliga och Centern har drivit en konsekvent linje för att få till någon sorts glesbygdspolitik. Något som varit borta under mycket lång tid, både under tidigare socialistiska och borgerliga regeringar.
Bit för bit faller mer och mer på plats, och det är positivt för landsbygden.
Det återstår jättemycket att göra, men det är steg i rätt riktning det som nu tas och det är bra att Centerpartister är med och driver på. Det finns politiker i alla läger som slåss för glesbygden, MEN ÄN HUR DU VÄNDER OCH VRIDER PÅ DET HELA SÅ ÄR DET UNDER DENNA RÖDGRÖNA REGERINGS LEDNING som det har kommit någonting positivt i form av gles/landsbygdspolitik.”

Men nu kommer jag att sluta kommentera hennes bloggar då hon uppenbarligen bara är intresserad av att få ut sina egna åsikter utan några som helst kommentarer.

Ha det gott!

Veckans turbulens

Av , , 1 kommentar 12

Ingen i Vilhelmina, eller med intressen i Vilhelmina kan ha undgått den sista veckans politiska turbulens med samband av att min och Vilhelminasossarnas gruppordförande och Vilhelmina kommuns kommunalråd Åke Nilsson avgick från samtliga sina poster.

Jag har skrivit om och haft åsikter om i princip allt möjligt och omöjligt inom Vilhelminapolitiken de senaste åren och det vore konstigt om jag inte skulle skriva även om detta.

Sedan jag blev informerad om denna historia under sommaren har politiken känts jobbig och lusten har inte riktigt infunnit sig. Men samtidigt är det så att livet är både upp och nedgångar. Under mitt kortvariga politiska liv är detta det jobbigaste jag varit med om, och därtill att det är en partikamrat och en person jag jobbat med inom KS med allt vad det innebär som är inblandad gör inte saken lättare.

Det florerar mycket tyckande nu runtikring och folk tycker än si och än så. Vad de baserar sitt tyckande på vet jag inte för de flesta har inte varit insatta i det hela av naturliga skäl då de inte varit medlemmar i Vilhelminasossarna och därigenom varit med att få information och kunna göra sin röst hörd. De hänger sig istället till gatans parlament och det ger jag inte fem öre för. Vare sig i detta fallet eller i något annat för den delen.

Upprinnelsen till en hela är en jävssituation mellan Åke Nilsson och ett Vilhelminaföretag, Info QB där hans svärson är VD. Detta via ett ärende och en ev. försäljning av en av kommunens fastigheter som kom upp till KS/AU ( KommunStyrelsens ArbetsUtskott). Detta jävsförhållande och turerna kring detta uppdagades av partiet och utredning vidtog samt anmäldes till revisionen för en oberoende utredning.

Där ligger frågan formellt nu och i bästa fall så kommer vi alla att få en rapport i början av oktober månad.

I samband med detta har saken stötts och blötts inom partiet som sig bör under ett flertal möten inom VU, styrelsen och slutligen på ett medlemsmöte och där ALLA parter fått chans att komma till tals, förklara, fråga och komma till tals. Slutligen landade det hela i att medlemmarna enhälligt beslutade om att inte ge vår partikamrat, gruppordförande och ordf. för kommunstyrelsen vårt fortsatta förtroende och vi uppmanade honom att avgå från samtliga sina poster.

Inget lätt beslut för medlemmarna med ett så abrupt slut för Åke, och vad det innebär för honom själv kan ju var och en tänka sig. Politik är en förtroendebransch och som han själv skriver i sitt pressmeddelande är det en ”färskvara”. Och finns det inte så går det inte att jobba vidare och tänka sig nå några resultat i det politiska arbetet. Men han har nu meddelat att han avgår och avsagt sig sina poster och för det förtjänar han respekt, men även för det han under många år gjort för Vilhelmina och dess kommunmedborgare. Sedan får man tillhöra vilken partifärg som helst anser jag.

Några andra som jag också tycker förtjänar respekt är de andra partierna inom Vilhelminapolitiken som tidigt blev informerade via KS/AU om detta och förhållit sig i bakgrunden till denna situation och liksom vi andra inväntar revisionens rapport.

Mer än så hade jag inte tänkt kommentera det hela i nuläget.

Ha det gott i helgen!