2018 är det år då Vilhelmina kommun står som ordförande och värd inom R8-samarbetet, men som nu håller på att bli R10. Två Norrbottenskommuner har hoppat på samarbetet, Arjeplog och nu Arvidsjaur.

Samarbetet bygger på att det är små inlandskommuner och alla har vi liknande möjligheter och utmaningar. Begränsade ekonomier och resurser gör att vi ser samarbete som ett måste.

Olika grupper har gjorts utifrån kommunernas förvaltningar. Socialcheferna har sin grupp, kommuncheferna sin osv. Sedan använder man även varandras olika kompetenser där varje kommun skiljer sig i vad man innehar för kompetenser. Gemensamma remisskrivningar och utredningar…. Möjligheterna är oändliga och genom att använda varandras kompetenser kan service till medborgarna hållas och resurser sparas. Alla vinner på det.

Dag två for vi till Norsjö och Malå där jag och kommunchefen, K-J Ottosson var inbjudna till ett möte med bostadsminister Peter Eriksson (Mp) med samtal och information.

På agendan stod inlandets ”bostadsproblematik” som kort handlar om att nybyggnationen av bostadshus nästintill avstannat och våra bostadsområden och bostäder blir äldre och äldre.

Krasst är det så att det koster 1,5-2 miljoner att bygga ett hus idag, men som det nu ser ut i norrlands inland är bostaden värd mindre då den blivit färdigbyggd. Undantaget är om huset är byggt i våra tillväxtområden. Med denna ekvation blir det svårt (för att inte säga omöjligt) att låna pengar till att bygga bostäder inom dessa områden. Hur många hus har byggts det senaste åren inom Vilhelmina tätort tex?

Ett betänkande ligger nu framme på regeringens bord där det bl.a föreslås om statliga kreditgarantier vid bostadbyggande. Tyvärr hittar jag inte länken till detta, men återkommer i ärendet.

Vad jag förstår är förslaget att staten ska kunna gå in som garant vid ansökan av lån (kreditgarant) vilket borde borga för att bankerna törs låna ut pengar för bostadsbyggande. Något vi ser fram emot med tillförsikt och som vi hoppas mycket på och som skulle lösa upp många knutar och få igång ett byggande inom våra kommuner.

Ett annat område som diskuterades var strandskyddet och det sk. LIS-området, landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

Detta har inte minst i vår kommun vållat bekymmer för de som vill bygga runt våra sjöar. Utan att gå närmare in på regelverket så är det en snårig skog av regler och hur de tillämpas och under dagen fick vi träffa ett par som efter åratal av byråkratiskt krångel ÄNTLIGEN fått till sitt lilla hus i närheten av en liten sjö i Norsjöskogarna. På bred Norsjödialekt berättade han för oss alla om alla den möda, tid och ekonomiska resurser som han och hans fru fått lägga ned på sitt husärende.

Han berömde Norsjö kommun, och med ett fall direkt ur verkligheten kunde han exemplifiera på det vansinne som nu råder inom detta område och jag måste säga att innan dagen var slut var jag imponerad av hur värdkommunerna i Norsjö och Malå ställt i ordning allt med träffar med folk som hade egna erfarenheter. Detta serverades bostadsministern och i de samtal vi förde tyckte vi nog alla att dagen varit bra och att vi fått ut det budskap vi ville förmedla.

En dag där politik, tjänstemän och medborgare framförde ett och samma budskap till en av våra makthavare. Vi kände oss mycket nöjda och all heder till folket i Norsjö och Malå som anordnat dagen.

Långa dagar där man inser hur stora geografiska områden vi förfogar över, men mycket stimulerande och givande dagar.

Veckorna går rasande fort och jag försöker ta in så mycket som möjligt för att komma in vad det innebär med ”kommunalrådsjobbet” och det är inte lite.

Många inplanerade möten sedan tidigare, men även egna med såväl enskilda personer som med representanter för olka verksamheter och organisationer.

Igår drog jag ned till Stockholm och invigningen av Västerbotten på Grand 2018. Ett event som nu firade tjugoårsjubileum och där politik, näringsliv och organisationer träffas för att marknadsföra vår region. Ett omdebatterat evenemang som varit form för mycket tyckande om dess berättigande.

Från Vilhelmina var vi två representanter, undertecknad och Kommunchefen och ganska direkt kände jag att det var bra att ha med en rutinerad herre med ett betydligt större kontaktnät än mig själv. Mycket handskakande och berättande om vem jag är och det leder till vidare samtal om vår kommun, hur vi ser på olika saker. Samarbeten söks , frågor rätas ut.

Årets tema är ”smart tillväxt” och ett antal föreläsningar/seminarier inom området hölls och även en paneldebatt. Både ris och ros enligt mig, där både Handelsminister Ann Linde (S) och Moderaternas nye partiledare Ulf Kristersson talade. Jag kan tycka att dessa två hörde till det mindre intressanta då iaf jag tyckte mig märka utifrån deras tal att det är valår och på något vis kändes det inte aktuellt  med det i detta sammanhang. Men det är ju jag det.

Man kan tycka att det finns andra ”indirekta samtalsvägar” via telefoner och annan media, men direkta möten öga mot öga ska inte underskattas.

Till evenemanget bjöds gästerna det på den omtalade buffén med Lokala Västerbottniska läckerheter presenterade av matikonen Ella Nilsson.

Innan jag gick ifrån kvällens begivenheter fick jag med mig en liten chokladask med ett antal godbitar och till min glädje fick jag se att det var vårt egna Pralineriet i Vilhelmina som levererat dessa…..

Inte utan att man blir stolt som en tupp då ”vi” får visa upp de kvalitetsprodukter vi trots allt har inom vår kommun.

Vad fick jag med mig då?

Främst nya intressanta kontakter från politiken i vår direkta närhet, bl.a träffade jag Thomas Mörtsell, (C) kommunalråd i Storuman och vi har en del gemensamt att ta tag i bl.a då det gäller Inlandsbanan, men även i det pågående arbetet med att försöka skapa en vinterled mellan Kust till Kyst. Sagaleden som isf kommer att sträcka sig från Höga kusten i öster till Vega i Norge i väster och som till stora delar kommer att gå igenom Vilhelmina kommun, men även en liiiiiten bit genom Storumans kommun.

Men även en starkare insikt att ska man göra sin röst hörd (Vilhelmina kommun och dess medborgare) måste man vara med på de arenor där samtalen förs. Så är det bara.

I detta nu sitter jag fast på Arlanda då de fick lite snö och ”kaos” råder med försenat flyg med två timmar, men då fick jag göra bort några mail och även tid till detta.

Ikväll kl 18 kommer du väl på Politikercafet vi Sossar ställer i ordning på Folkan.

Jag kommer iaf. Ha det gott!

Igår onsdag drog jag och kommunens nya chefsekonom, Niklas Wilhelmsson iväg ned till Umeå på ett samrådsmöte med Kommuninvest.

Likt ett vanligt hushåll har en kommun behov av att låna pengar då den investerar i sina verksamheter. Man försöker oftast att finansiera från sitt egna kapital (börs), men ibland räcker inte denna börs till, och då lånar man. Inget konstigt med det och skulle vi återgå till liknelsen med hushållet kan det tex jämföras med då du köper en hus, bil eller andra dyra kapitalvaror. Vad man däremot aldrig lånar till är driften i verksamheterna och det förstår var och en att den dagen man behöver ta ett lån för att betala sina löpande räkningar är man illa ute och det är likadant för en kommun eller landsting. Då är kostymen för stor och måste minskas.

Kommuninvest är en medlemsorganisation som kan sägas vara öppen för alla Sveriges kommuner och landsting och har egentligen bara ett syfte. Att låna ut pengar till sina medlemmar till lägsta möjliga ränta och detta utan eget vinstkrav. Ev. vinster går tillbaka till dess medlemmar i form av återutdelning. För övrigt kan sägas att de i dagsläget ger 1,5 % ränta på insatt kapital och det är inte dåligt.

Det finurliga med Kommuninvest, som startades upp 1986 är att den präglas av en solidariska borgen. Det innebär att alla kommuner och landsting tillsammans går in och borgar för de åtaganden som görs vilket är en otrolig styrka. Detta + det faktum att det i Sverige är så att kommuner och landsting INTE kan gå (eller begäras) i konkurs, vilket en vanlig bank kan, gör att det blir ett mycket starkt borgensåtagande som kreditvärderingsinstituten (Moodys, Standard & Poors tex) ger Kommuninvest sina absoult högsta kredivärderingar, +AAA. På så vis kan kommuninvest i sin tur låna upp pengar på den internationella marknaden till en mycket bra ränta (nästan lika bra som svenska staten) vilket gynnar oss medlemmar och i dagsläget har Vilhelmina kommun alla sina lån hos Kommuninvest.

Det är en organisation med stora och små medlemmar, men där ”storleken inte har betydelse” utan principen, en medlem, en röst gäller.

I dagsläget erbjuder Kommuninvest de absolut förmånligaste lånen, med lägst ränta till Vilhelmina kommun och denna ränta är nästintill lika för alla medlemmar oavsett små och stora låntagare.

Syftet med resan var nu främst att man nu hade kallat till samråd inför årsstämman i april och behövde konsultera sina medlemmar i en viktig fråga som gällde OM man skulle frångå denna princip med lika ränta för stora och små låntagare. Sägas bör att detta var ett av ett antal samråd som nu görs i Sverige från norr till söder.

Bakgrunden till organisationen och hur man jobbade i dagsläget presenterades. Medlemsantalet visade på en uppgång och om jag inte mindes fel är det 286 kommuner och landsting som är medlemmar i Kommuninvest av ca 310 möjliga. Det finns några som valt att stå utanför av olika anledningar. Och några som står utanför är stora drakar i sammanhanget som tex landstingen i södra Sverige, men även några småkommuner. Dessa bearbetas för fullt och då fler medlemmar bidrar till organisationens storlek, vilket i sin tur påverkar styrkan i förhandlingar att få ned räntorna och därmed minska räntekostnaderna för sina medlemmar.

Kontentan blev iaf att mötet ansåg att nuvarande ordning är bra och förordas därför fortsatt få gälla, men det är viktigt att bevaka denna fråga då den kan ha stor betydelse för vår kommun.

En annan anledning med resan som kommer med på köpet en sådan här gång är möjligheten att träffa andra kommuner och dess företrädare. Hälsa och presentera sig och utväxla erfarenheter. Informella kontakter som är lättare att ta öga mot öga. Inte direkt något i alla fall jag är van vid, men det är bara att kasta sig in i leken och man får inte vara buskablyg.

En mycket bra och givande dag där jag även i bilen fick chansen att lite närmare lära känna vår nya ekonom.