Igår for jag ner tvärt ner på Vilhelmina för att hämta hem höns som vi hade beställt tillsammans med några andra från grannbyn. Det var tänkt att de skulle fara och hämta fäna, men förhinder uppstod och jag tog vid.
Eftersom jag inte visste när de skulle levereras (utväxling av höns och pengar skulle ske vid en parkering med ett uppbränt dass utanför V-mina) så ringde jag för att höra på ”ett ungefär”. Karln som svarade var lätt stressad, utanför Lycksele och på väg mot Storuman och kunde inte säga när det skulle bli i V-mina. 12 eller 18 frågade jag? Närmare 12 än 18 sa han. ”Jag ringer när jag ska till att lossa i Storuman” blev hans svar till slut. OK! Bra för mig.
Jag for ned med yngsta dottern då vi skulle göra bort en del ärenden med än det ena och det andra. Vi polimasade (fanns ej med i rättstavningen :-)), handlade och åt lunch. Tog en glass utanför Tallen, men tyckte att tiden började ticka iväg så jag ringde för att höra efter.
Döm min förvåning då jag fick mig en utskällning som hette duga. Han hade väntat och sökt mig en timma i Vilhelmina och inte hittat mig. Jag blev minst sagt paff och totalt förvånad och till sist milt sagt irriterad. Efter att alla svordomar lagt sig frågade jag varför han inte hade ringt då han var utanför Storuman? Då till min förvåning: Han hade inte sagt att han skulle ringa och inte hade han något telenr. att ringa heller. Nåväl. Jag kunde inte fortsätta käfta, utan nu var det hönor det gällde, och till sist skulle vi ses utanför Sagahallen. Vi körde dit.
Framme vid parkeringen stod en butter karl, jag hälsade och då satte det igång igen. Jag var inte vatten värd. Tyst min mun så får du socker! Vi lastade. Betalning återstod. Lite försynt undrade jag om han som sist skulle skicka en faktura till hon som beställt (hon har beställt hönor där tidigare)?
NEJ!!! Det var kontant betalning som gällde! Och där stod jag kontantlös :-(. In på Plass`n och ta ut kontanter och sedan blev det betalning vid Statoil. Men först….En tredje utskällning, men här mina vänner, så tog det stopp med mitt tålamod, och under mitt 45-åriga liv har jag aldrig sagt eller betett mig som jag gjorde igår.
I och med han tog emot mina pengar slet jag åt mig kvittot och berättade för honom att han var den STÖRSTA IDIOT jag träffat, och bad honom högaktningsfullt dra åt h-vete! Vände på klacken och gick till bilen.
Som tur var så var min dotter i bilen och behövde inte se sin far i detta tillstånd och hon märkte inte det nämnvärt.
Efteråt analyserade jag mig själv och kom fram till att karln inte kunde vara riktigt frisk. Man beter sig inte på detta vis. Då jag var på byggen tidigare i mitt liv hade jag hört talas om de som fick betongfrossa och betedde sig som idioter, men hönsfrossa?
Nåväl. Allt gick bra och hönorna lever och är på plats där de ska vara och i morse hade vi ett första hemägg.
Senaste kommentarerna