Efter att på decemberfullmäktige tagit ett beslut om dra ned budgetarna för Ubn (Utbildningsnämnden) med 21 miljoner och 4 miljoner för Soc (Socialnämnden) har nu Ubn haft sitt möte under gårdagen (onsdag).

Sammanlagt har Ubn att ta ställning till neddragningar i storleksordningen 30 miljoner. Detta under innevarande år 2020. Dvs ska besparingarna på 30 miljoner ge effekt DETTA år. Allt enligt fullmäktiges tidigare beslut i december.

Ett stort antal beredningar har legat till grund  för att tas beslut om för nämnden och tycker du att nedanstående beskrivning blir tjorvigt?

Förslaget från S+V var att göra ”paket” av förslagen och ta dem i sin helhet, men detta röstades ned. Sedan kan man konstatera att denna styrande majoritet i Ubn spretar åt alla håll utan någon klar och tydlig linje.

• En nedläggning av klass 7-9 i Dikanäs för ev. flytt till Saxnäs alt. Vilhelmina
  • Här tog en enig nämnd beslut om att inte gå vidare med frågan
• En organisationsförändring på Volgsjö skola nere på Vilhelmina på nästan 7 miljoner
  • Togs av den styrande majoriteten. S+V reserverade sig
• En flytt av år 6 i skolorna kring och på Vilhelmina upp till  Hembergsskolan (from ht -21)
  • Kd emot. Togs av C + S+V +Pa+Fi
• Nedläggning av skolorna ute i Malgovik och Nästansjö
  • Inga nedläggningar. Reservation av S+V
• Nedläggning av förskolan Vågen på Vilhelmina
  • Togs av en enig nämnd
• Förväntad lägre ersättning till fristående verksamhet
  • Togs av en enig nämnd
• Neddragningar 1 miljon på Lärcentrum
  • KD + PA + Fi röstade för. Resten emot. Ingen neddragning

Detta kan sägas vara de ”stora” förslagen där slutresultatet blev att byskolorna blev intakta, men med nedskärningar ”bara” inne på Vilhelmina samhälle.

Den linje S+V drev under mötet var att inte genomföra organisationsförändringen på Volgsjö skola samt att flytta in både Malgovik och Nästansjö skola, dvs nedläggningar av skolorna.

Varför är det då så viktigt att dessa besparingar genomförs?

Det senaste året har vi i politiken matats med information om var vi är på väg med ekonomin i Vilhelmina och sakta men säkert har detta medvetande sjunkit in .

Med ett inköpsstopp, anställningsstopp, vikariestopp sedan ett halvår, och för en vecka sedan ett beslut om att låna upp 60 miljoner ??? för att klara driften trodde jag att de flesta skulle vara med på tåget om att det nu krävs radikala åtgärder för att rädda Vilhelmina kommuns ekonomi. I dagsläget ”lever” vi på lånade pengar!!!

Jag förväntar mig att dessa politiker nu börjar presentera förslag, rejäla sådana för att få budget 2020 i balans. Detta utan att höja intäkterna mer än marginellt. Detta utan floskler om att ”staten borde ……” och andra mer eller mindre fantasifulla förklaringar om vattenkraften, skogen, malmen, skära av ledningar etc, etc, etc….

Även om det skulle kännas bra, hjälper det oss inte här och nu.

Satsa på barnen hör jag dagligdags och det ska vi göra. Men om börsen är tom och vi lever på lånta pengar….Hur ska vi då kunna satsa på barnen är det tänkt?

Vi jobbar alla med att försöka påverka våra moderpartier till en mer landsbygdsvänlig politik, men den som tror att den är på plats innan vi i Vilhelmina måste börja låna upp ÄNNU mer pengar lever i en drömvärld.

Jag tycker att det är märkligt att Ordförande i Ubn, Jonny Kärkäinen (Kd) så sent som för ett år sedan förordade en nedläggning av Nästansjö skola pga de rådande ekonomiska läget. Har detta ekonomiska läget förbättrats sedan dess?

Min roll som politiker är att försöka se helheten över HELA kommunen. Alla dess verksamheter, Över hela dess geografiska område. Annat vore att svika det förtroende som givits mig.

Både börs och kistbotten är tom för Vilhelmina kommun, men en liten klick politiker har tänkt fortsätta driva på kommunen som om allt vore bra och tänker nu finansiera detta med lånta pengar för deras neddragningar räcker inte till. Men eftertankens kranka blekhet kommer en dag att lysa upp och då hoppas jag att det inte är för sent.

Tyvärr kan jag bara konstatera att det finns partier med företrädare i Vilhelmina som likt strutsen stoppar huvudet i sanden. Detta efter att ha lyssnat från ”mina” kollegor i Ubn, men även från dessa partiers främsta företrädare från olika håll.

Nu ska det hela vidare till nästa instans vilket är kommunstyrelsens arbetsutskott, Ksau. Vår linje är tämligen klar. Sedan får vi se.

Jag valde att bli politiker för att jag vill vara en del av det system som formar vårt samhälle och det är många gånger väldigt roligt att få vara med ”på tåget”.

Men man behöver inte nödvändigtvis vara politiker för att påverka. Man kan påverka även på andra sätt.

Genom att vara medlem i ett politiskt parti eller gå på möten i olika frågor. Att engagera sig i våra samhällsfrågor.

För mig är det viktigt att våga stå upp för sina åsikter och bidra med tankar, funderingar och förslag. I stort som i smått. och som föräldrarna, anhöriga och bybor kring Nästansjö gå på möten och säga sitt hjärtas mening. I min bok vinner man respekt för detta.

I samma bok ryms även dess motsatser som sprider dynga i olika former och som inte kan hålla sig till sak, är otrevliga och INTE utvecklar vårt samhälle i en positiv riktning. Dom finns lite överallt i vårt samhälle.

Exempel dock på de förstnämnda är de människor som jag träffade ikväll (torsdag) och som gått lite man ur huse i Nästansjö för att träffa oss politiker till ett dialogmöte om skolornas framtid. Nästan alla partier var representerade med ett femtontal politiker förutom Politiskt alternativ, Pa , Moderaterna och Sverigedemokraterna, Sd.

Från utbildningsförvaltningen var även verksamhetschefen med som bidrog och berättade en del om den beredning som nu görs inför budgeten som ska tas den 24 februari.

Jag har full respekt för de föräldrar och anhöriga och de åsikter man framför i dessa frågor och förstår den oro man har inför framtiden. Även barnens åsikter ska vägas in i denna fråga om skolornas vara/icke vara och i början på mötet fick vi se några videosnuttar på barnens tankar och funderingar.

Som vanligt så är detta komplexa frågor som får konsekvenser. För bygden, men även för kommunen som helhet. För oss politiker gäller det att ta ett helhetsgrepp och se till helheten. Vi ska representera ALLA delar av kommunen och dess medborgare. Att inte göra det vore oansvarigt. Vi ska även försöka jobba såväl på kort som på lång sikt. Som sagt. Det är komplext och inte helt lätt att få ihop ett sådant pussel.

För mig blev det en kväll i att försöka lyssna och ta in det som sas, men jag var även tvungen att försöka förklara det hela ur ett politiskt perspektiv med ett stort underskott som måste botas och att de neddragningar vi nu står inför inte bara drabbar Utbildningsnämnden utan hela den kommunala verksamheten. ALLA verksamheter kommer att få bidra, men än vet vi inte hur det ser ut då Utbildningsnämndens beredning kommer den 29/1 på deras nämndsmöte.

Mest förvånad blev jag nog av att en trio i form av KD, Fi och Pa (fast dom var inte där, men de andra kanske förde deras talan) föregår de beredningar som nu görs och lovade att kämpa för byskolorna i Malgovik och Nästansjö.

Det ska bli intressant att följa i hur de resonerar framgent och jag hoppas att det kommer skarpa förslag för att få vår kommunala ekonomi i balans.

Men sist vill jag åter tacka för inbjudan och för de samtal som fördes i god samtalston och med respekt.

Efter alla helger har det nu börjat sparka igång så smått med politiken och förutom några interna partimöten hade vi ett möte i tisdags med beredningen för Barn och Unga, BoU där vi klubbade igenom den rapport över det inledande arbetet och hur vi ser på det framtida för att möta med problematiken med barn och ungas mående. Så småningom kommer jag att lägga ut den för diskussion på bloggen, men då mötesprotokollet inte är justerat så får det vänta.

Sedan igår befinner jag mig i Lycksele på regionledningsmöte där länets ”toppolitiker/tjänstepersoner närvarat där dag ett handlade om den framtida sjukvården med bl.a projektet God och nära vård.

Hur ska den framtida sjukvården bedrivas ute i kommunerna?Om detta och arbetet med den samverkan som sker mellan regionen och kommunerna handlade denna dag mycket om.

Dag två började med en delredovisning om den process som fortgår med organiseringen/samverkansavtal/samverkansmodell av den nya regionkommunen (Region Västerbotten) och hur detta fortlöper.

Ett samhälle är komplext med allt vad det innebär och hur vi lyfter frågor från ”golvet”/ ute i länet till politiken inom kommun och region kräver samskapande/samverkan då många beslut många gånger får många olika konsekvenser.

Sista passet innan avslut var nog det mest intressanta där Chefekonomen på SKR, Annika Wallenskog höll i ett ekonomipass. En kvinna med mycket stor auktoritet inom den svenska ekonomin kopplat till kommunerna och regionerna. Detta i samband med att rikspolitiken nu i dagarna verkar debattera ev. tillskott från stat till kommun/region. Frågan är nog inte om den rödgröna regeringen kommer att tillskjuta medel utan hur mycket?

En fråga man från SKR drivit är typen av pengar till kommunerna och regionerna. Generella eller riktade statsbidrag?

Som nu varit har bidragen utgått i formen av riktade, där man i princip öronmärker hur/till vad pengarna ska användas. SKR (som är ”vår” organisation) driver att de statliga bidragen/anslagen ska ges som generella där kommuner och regioner mer fritt kan använda dessa pengar där behov finns. Detta utifrån att kommunerna och regionerna har olika utmaningar. Där den ena regionen har problem inom tex. förlossningsvården kan den andra ha det inom tex cancervården och då hjälper ju inte ett riktat stöd till mödravård. Ett exempel.

Passet ägnades en del åt hur det sett ut ekonomiskt under några år, men framförallt om framtiden med de utmaningar som finns.

Demografin ser annorlunda ut idag än för några år sedan och med en åldrande befolkning ska de i arbetsför ålder genom sina skatter ”dra” runt samhället. Barnomsorg, skola, vård, etc, etc…

På slutet kom vi in på ett mer filosofiskt spörsmål då det gäller hur ”man” från samhället ställer krav på vad samhället har för förväntningar på välfärden. ”Framstegens politik och de stora förväntningarnas missnöje” diskuterades  och hur samhället använder upp de pengar som finns, skapar välfärd och de förväntningar som skapas på samhället. Men då pengarna tryter och välfärden blir föremål för nedskärningar….

Detta är inget nytt utan finns beskrivet långt tillbaka i tiden, men mest känt är det nog från Tage Erlanders tid på 50-talet.

Wallenskogs pass var mycket nyttigt var nog allas intryck.