Såg ett inlägg från Radio P4 i Västerbotten, igår, och jag citerar:

”Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, vill få koll på hur utbredd parasiten dvärgbandmask är hos rävar i hela Sverige. Därför vill de nu ha allmänhetens hjälp att få in prover

”Om man ser rävspillning eller hittar en död räv kan man kontakta SVA så får man rätt kartong för att skicka in det”, säger Erik Ågren, biträdande stadsveterinär på SVA.” Slutcitat

Och jag minns för 2 år sedan och det var nåt ställe som ville ha in fästingar som man hittat på ställen man inte sett fästingar på förut, om dom såg lite annorlunda ut. Hade man inte möjlighet att skicka så kunde man frysa in eländet, beställa en påse att skicka in den med, vid tillfälle.

Jag hittade en lustigkurre uppe i stugan i Malå, där är det absolut inte så vanligt med fästingar. Så jag frös in den och tog med hem till Umeå. Här skulle jag då beställa en liten påse för frakten, vidare. Det absolut enda jag hittade, som jag kunde beställa, var en liksäck för kossor och större djur. Det bidde ingen sista färd för den frysta fästingen, den brändes på bål, fast inte utan att jag undrade vad dom sagt om jag beställt liksäck till den lille krabaten.

Här är andra krabater. Fyllde på med fågelmat igår, och kajorna är väl dom första som brukar vara på plats. Det gör mig ingenting, dom ska väl också ha mat. Rätt kul att sitta och kolla på dom.

På kvällspromenad med syrran igår, och här är andra fåglar i Tvärån.

Vattnet ser ut som guld, i det där ljuset. Fint..

1a april idag och nej, jag ids inte ens försöka lura nån. Med tanke på allt vi är med om, titt som tätt, så är våra liv, stundtals, som ett aprilskämt, fast… utan att luras
Ta bara igår. Åke är ute i garaget för att skruva in en ny bränslepump i fyrhjulingen. Och hur han nu bänglar så fastnar han faktiskt med handen inne i motorrummet på nåt lustigt vis. Han kommer inte loss. Han har inte ens öronsnäckan på sig så han kan använda mobilen för att ringa mig.

Fast då han berättade detta för mig sen, så sa jag, nääähä, du tordes inte ringa, för du visste att jag skulle komma ut och fota dig, i så fall.

Han försökte bända loss handen med nåt verktyg, han övervägde att ropa till en kille han såg ute på gång och cykelbanan, jo han hade dörren öppen. Men han ångrade sig, då han först hade trott att det var nån han kände. Nåja, han tog sig loss, men det var på det berömda håret. Och som minne fick han en bula uppe på handen. Typ så här..

Annelie från Renbergs, ringde igår kväll. Vi pratade lite tvärt, närmare bestämt i 2 timmar. Det absolut roligaste är att vi snudd på, alla gånger vi pratar, påbörjar ett avslut på samtalet med ett, nämen nu ska jag… Jo, ja, jag måste bara få säga detta… och sen fortsätter vi 30 minuter till.

Och tänk, om en månad kommer jag att ha 3 dagar med Tina i Nyköping, gissa om vi kommer att prata. Ser fram emot utflykten söderut. Kommer ju även att våldgästa Theresé, Anders och Sally. Och där lämnas sedan Åke för egen rekreation med Winstone, då jag åker till Tina.

Ha en fin fredag, allihop!