Etikett: arbetsförmedlingen

Löneförhöjning på G

Av , , Bli först att kommentera 19

Såg inte på så mycket nyheter igår, däför vet jag inte om jag hade blivit 1:a april lurad om det dök upp ett bra skämt. Av allt jag såg på FB, genomskådade man allt, bara i rubrikerna.

Men det är klart, om man inte ens tänkte på vilket datum det var, så kanske man reagerade innan man tänkt efter.

Den här tyckte jag var bra:

ambulansTill och med så bra att jag nästan hade kunnat tycka att det varit ok om dom gjort dessa flygande besiktningar på utvalda chaufförer på riktigt. Hur ofta tror ni inte att man möter eller blir omkörd av en superstressad människa, som är snubblande nära en infarkt i all stress?

Om inte annat så kanske många fick sig en tankeställare, ibland vet man nog inte vad det är man håller på med och vad man är på väg att offra…och det, enbart för att spara sekunder.

Sen såg jag den här, och tyckte att den var lite gullig:

55917933_10156142855723085_3369487816072364032_nElakt tyckte någon i kommentarsfälten, men njae, vi är ju alla olika och har olika saker vi skrattar åt. Hade väl varit annars om det bara varit några få utvalda elever som suttit med skoskydd på huvudet. Jag tyckte då den var kul, ett bevis på at även vuxna har en barnaådra :D

2 april 2011, alltså för 8 år sedan, sov vi vår första natt, här i huset, vart har dom 8 åren tagit vägen? Fast ändå känns det som om vi aldrig bott på Näckrosvägen, utan det här har varit vårt hem alltjämt.

Kan ju vara den känslan när man hittat hem, vill inte bo nån annanstans heller, möjligtvis göra som jag planerat att göra, den dagen jag har 40 miljoner i månadslön.

Köpa upp alla hus på Västerslätt och bygga en dragracingbana. Vårat hus ska dock stå kvar, och härnere på ”Ettan” börjar depån. Ska bara börja kolla arbetsförmedlingen först om dom har nåt sånt jobb, där man kan tjäna dom där pengarna, hm… eller så tar jag ett snack med chefen, om löneförhöjning *keep on dreaming*

DSC04859Och för 9 år sedan (och 2 dagar) så hade jag bloggat här på VK i 10 år…inte fick man en trisslott för det heller. Fast jag lär inte sluta med mina inlägg, det har som blivit en vana, kan man väl säga :D

Hoppas på en bra dag för er alla!

Jag tänkte…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Tänkte på det där med ”krya-på-dig-rabatt”, är inte det en bra affärsidé? Vi får ju visa fram vårt Coop kort då vi handlar receptfria mediciner på apoteket, då bör ju Coop ha koll på vilka som faktiskt är där och shoppar, och kanske flertalet, typ 95%, faktiskt köper läkemedel för åkommor och då kunde ju Coop skicka ut rabatter på specifika varor, som till exempel, hm…hälsoyoghurt, frukt & grönt, teer, ja allt som tillhör den nyttigare sidan, det var väl inget dumt förslag, tycker jag. Varsågod Coop, jag bjuder på den!
Dom pratade nyss på nyhetsmorgon om dystra prognoser om framtida arbeten, fler kommer att bli arbetslösa osv. Så var det i mitten av 90 talet också. Och jag hamnade i stämpel karusellen, man hade jobb ett tag, blev utan, fick stämpla, fick jobb igen, blev utan, tillbaka till stämplingen.
En av somrarna var jag arbetslös och semestern stod för dörren. Ärlig som jag är så ville jag inte stämpla och åka iväg på semester, jag fixade det inte, utan jag skrev helt sonika semester på stämplekorten, och tog följderna av det, man blev ju utan pengar.
Det var många som tyckte jag var dum, jag hade ju lätt kunnat stämpla och plockat ut dom där pengarna, och ja, med facit i hand så hade jag kunnat det, det var ingen som ringde och sökte efter mig, men jag tror att man klarar sig längst på att vara ärlig.
Sommaren därpå var det likadant, semestern dök helt oförhappandes upp och jag var mitt emellan två arbeten, nu ville jag inte bli utan pengar, men jag ville fortfarande inte ljuga, så jag ringde på arbetsförmedlingen och frågade vad jag kunde göra, vi skulle ju upp till stugan, som vanligt.
Det fanns faktiskt ett alternativ, man kunde gå in på arbetsförmedlingen där man var, och anmäla sig som arbetssökande där, och få fortsätta stämpla, så då gjorde Maria det, och hur stora tror ni oddsen var att jag skulle få ett arbete uppe i Malå som just då hade högst arbetslöshet i hela Sverige… förmodligen obefintligt. Så jag kunde ha min semester, få mina pengar och jag hade varit ärlig… vad härligt!
Annars på Västerslätt intet nytt, min röst har inte återvänt, men kanske att den låter aningens bättre. Och nu är jag som sagt ledig i tre dagar, ska träffa Tina idag, får se vad vi hittar på, känns skönt att inte ha några måsten. Hoppas ni alla får en bra dag!

Har någon en praktik åt mig???

Av , , 6 kommentarer 4

Nu ringde arbetsförmedlingen och erbjöd en praktikplats hos dom, 3 månader, heltid, enkelt arbete, administrativa uppgifter (som jag egentligen inte är intresserad av, men som jag behärskar, åtminstone till viss del) och som inte var så svåra, men…

Då var vi där igen, jag måste jobba 8 timmar/dag, men får bara betalt för 4 timmar.

Så länge det ska vara så, sa jag, så får ni dra mig baklänges till en praktik, det finns ingen annan människa som skulle ställa upp på att jobba gratis, 4 timmar/dag.

Killen förstod precis vad jag menade och tyvärr har alla fria val, försvunnit för min del, om inte det finns ett företag härute i Umeå med omnejd, som skulle kunna tänka sig att ha mig som praktikant, antingen på papperet som en heltidare, men jag jobbar bara 50%, eller alternativt, jag jobbar järnet i 4 timmar och dom sista 4 timmarna varje dag går jag inte på alla cylindrar eftersom jag inte heller har betalt för dom timmarna.

Vad sägs, finns det någon som har nåt bra att erbjuda mig??? Maila gärna, jag finns på adressen: m_hallsten@hotmail.com

Helst av allt hade jag velat praktisera som personlig assistent eller med något som skulle kunna härröra från just det yrket, men jag är öppen för alla förslag.

Tackar på förhand!

6 kommentarer
Etiketter: , , ,

And let there be light!!!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.
 
Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.
 
Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!
 
Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!
 
Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*
Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.
 
Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.
 
Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.
 
Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!
 
Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?
 
Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!
 
 
 

Tänk om…

Av , , 1 kommentar 6

 

Tänk om det fanns ett parti som kunde utlova och inte bara lova nu, utan också fullfölja deras löften. Ett av många löften skulle då få vara att alla som väljer att gå i förtida pension, skulle premieras med en extra slant. Tänk så många yngre som då skulle få jobb, och visst, dom som ville fortsätta jobba skulle givetvis få sin pension, men kanske inte med den extra bonusen. Aftonbladet hade stora rubriker i förrgår där det stod att folk nu skulle kunna tvingas att jobba fram till 70 år, MEN HALLÅ???
 
Inga skolklasser skulle få överstiga 16 stycken elever, enbart för att alla ska ha en chans att både få synas och höras. Ingen får försvinna i mängden för att sedan upptäckas efter ett antal år och med jätte stora bekymmer.
 
Alla människor ska få leva i hemmet med samma premisser som alla andra. Har man ett handikapp så är det inget som ska ligga en om bakfoten, och det ska heller inte ifrågasättas. Jag pratade med en tjej som är gravt synskadad, och är sittandes i rullstol. Jag frågade henne om hon hade något jobb och fick till svar att arbetsförmedlingen hade avskrivit henne därifrån för två år sedan. Hon skulle aldrig få ett jobb ändå.
 
Hur kan man behandla en människa på det sättet och vad är det som säger att hon inte skulle kunna hitta ett jobb som passa henne, hon vet väl själv vad hon duger till? Så länge hon vill så ska hon väl också ha samma rättigheter som alla andra.
 
Ingen människa som är sjukskriven ska behöva berätta sin livshistoria mer än en gång. Hu många långtidssjukskrivna blir inte både upphängda och nersläppta och får byta handläggare varje gång dom hör av sig till försäkringskassan? Hur ska dom någonsin få rätsida på sjukskrivningarna då det ska hattas fram och tillbaka.
 
Slutligen, om det är försäkringskassans läkares bedömning som gäller i slutänden så ska alla få gå till just den läkaren också, inte via vårdcentralen, för i det fallet så spelar det ju ingen roll vad ens egna husläkare säger.
 
Listan kan nog fortsätta i oändlighet över hur man skulle vilja ha det och som vanligt får man vara glad om en sak går igenom, eller om den i alla fall ligger i närheten av ens önskningar.
 
Så, det var onsdagsmorgonens funderingar. Ikväll är det ”gammbilar” på Gammlia, och vi tar nog Camaron dit upp med en medföljande kaffetermos, om inte vädret säger något annat. Ni får ha en bra onsdag, kanske ses vi däruppe bland alla bilar, vem vet.

Ännu ett mattegeni, eller…

Jag var som bekant på arbetsförmedlingen igår, och kan väl inte säga annat än att det gick alldeles utmärkt och vi kom fram till en liten plan, men det var inte utan att…

Nu ska ni få höra om ett riktigt mattesnille och hur denna någon har kunnat räkna ut en sån här sak, det går över mitt huvud, och det är inte jag som räknat på detta, bara så ni vet :-)
 
Jag ska börja med att säga att jag söker en tjänst på 50%, jag stämplar inte upp och jag har inga andra bidrag. Enkelt att fatta, eller hur? När det nu blev prat om praktik så sa jag ju att jag vill bara ha en halvtid, eftersom det är det jag söker, men då stötte vi genast på patrull.
 
En praktik är alltid en heltid, och om jag propsar på att jobba 4 timmar/dag så skulle jag enbart få betalt för 2 timmar. Jobbar jag däremot 8 timmar, vilket nu krävs, så får jag betalt för 4 timmar.
 
ALDRIG i livet, sa jag, jag går inte ut och jobbar gratis, utan ska det vara på det här viset så struntar jag i att praktisera. Jag tror inte att det finns andra som skulle ställa upp på detta heller.
 
Nu har jag ju den utomordentligt, fördelaktiga förmånen att ha trygghetsrådet vid min sida, och hon sa att jag inte skulle oroa mig över detta, dom går in och betalar så jag får min lön för 4 timmar och praktiserar därmed 4 timmar/dag. Men jag skulle vilja veta vem och hur f-n denna vem, har kunnat få bestämma något sådant här. Jag blir sjukt irriterad på såna här idiot grejer.
 
Dessutom, ska ni veta, att jag varit med om detta förut, det kom jag ihåg då min handläggare började prata om denna uträkning. Det var för tretton år sedan och jag gick en kurs där tre veckors praktik, ingick. Jag arbetade under exakt samma premisser som nu, en halvtid, och fick inga andra bidrag.
 
Då det var dags för praktiken sa min handläggare (som jag hade på den tiden) att jag skulle jobba 8 timmar. Jag protesterade och sa att får jag betalt för 4 timmar så jobbar jag inte en halvtimme mer än det. Hon gnällde på och sa att praktiken är ju till för att lära oss saker och jag röt till i telefonen och sa (ursäkta svordomen) –Och hur fan ser du att jag lär mig något om jag går dit och jobbar 8 timmar i två- tre dagar och sedan är jag hemma och sjukskriven, resten av tiden, är det att lära sig saker??? Sedan slängde jag ner telefonluren i örat på henne. Jag var så förbannad.
 
Nå, jag fick min vilja igenom, jag behövde bara göra min halvtid men sedan fick jag en annan handläggare, Ooops, undrar just varför? Nu vet jag att det är ju inte dom på arbetsförmedlingen som bestämt att det ska vara så här, så min ilska då, gick ut över fel person, ber så mycket om ursäkt för det, men vad gör man och vem pratar man annars med? Till mitt försvar ska också sägas att jag inte längre brukar explodera på det där sättet, jag har numer, andra sätt att få ur mig frustrationer, till exempel att skriva om dom här.
 
Nä, nu får jag önska er en bra fredag, och kom ihåg, om mjölken har klumpar, drick den inte, om korven luktar surt, ät den inte, och om du blir ormbiten…ta en rejäl grogg. Observera, groggen kan även tas i förebyggande syfte.

Mhum…

Av , , 2 kommentarer 4

Jag var ju till läkaren i förrgår, detta kommer att bli, en typ av moment 22. Hon sa att hon kunde sjukskriva mig i 2 veckor…ja, vaddå 2 veckor??? Som om en hälsporre skulle bli bra på 2 veckor, skulle inte tro det.

Med sulorna kan det ta upp till ett halvår, har sjukgymnasten sagt, hon sa att det kunde ta 4 veckor, andra har blivit sjukskrivna i 3 månader. Vem ska man lyssna på? Hur mycket kan jag stå och gå på foten och den ändå kommer att läka, var en fråga jag ställde. Nä, det vet jag inte, svarade hon. Jag kan förstå att hon inte vet det, men hur tycker dom att jag ska göra då?
 
Detta kommer sig av att arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, tycker att jag ska gå ut och praktisera som personlig assistent, hur detta nu kommer att vara möjligt, ska jag ha osagt. Alla brukare har ju olika saker dom vill ha hjälp med, ingen är likadan som den andra. Jag har ju ändå valt, vilka jobb jag har sökt, utifrån mina erfarenheter, och vad brukarna är ute efter osv.
 
Och den stora frågan är hur jag kommer att fixa att stå på min onda fot under, eventuellt några timmar/dag. Är det att visa sina framfötter (nu fick jag till det) inför ett företag om hur duktig jag är, man kanske fixar några dagar och sedan är det kört, på grund av att jag inte kan stå och gå längre. Jag skulle nog vilja avvakta tills foten blivit bättre, innan jag går ut på något sådant.
 
Men då kommer vi till detta moment 22, hur ska dom kunna sjukskiva mig från något som jag  ännu inte har? Det går ju inte. Jag är ju arbetslös. Men 2 veckor kunde jag som sagt få. Nä, sa jag till läkaren, jag betackar mig, vi struntar i sjukskrivningen, för om jag känner mitt liv och mina dagar rätt, så kommer en sjukskrivning att bli till ett aber, där jag kommer att få vänta i evigheter på ersättning, om jag ens skulle få någon. Nä, nu ska jag göra allt för att undvika strul.
 
Läkaren rådde mig till att smörja in hälen med orudis eller nån liknande gel. Då undrade Jan A om man inte lika gärna kunde tejpa fast en magnecyl under foten. Ja, det hade ju varit smidigt. För jag undrar hur fasen orudis skulle kunna tränga upp genom den tjockare huden man har under foten. Men men, jag ska för all del prova, då får jag ju se om det funkar. Inte med magnecylen utan med orudisen :-)
 
Idag ska bussen packas, Åke jobbar bara halvdag så vi ska kosta på oss en räkmacka på Ullas, som lunch, och sen får vi se vilken tid det tar innan vi är packade och klara. Jag ska följa med Nicco på skolavslutningen ven fast hon har bett mig att låta bli. Nu har jag förhandlat till mig att åtminstone få vara med i klassrummet under en halvtimme, sedan kan jag gå hem. Hon tycker det är skämmigt med föräldrar på skolan och det är INGEN annan som kommer att vara där. Jo tjena, någon tror jag väl ändå kommer att följa med dit, konstigt vore det ju annars.
 
Jag åkte förresten på returmarkanden igår och köpte mig en symaskin för 200:-. Den var genomgången och hade inga större fel, sicksack och raksöm skulle fungera felfritt och jag behöver inget annat. Men nu återstår att se vad som händer då jag stoppar i kontakten, Jan misstänkte att den kanske, eventuellt kommer att explodera, och det skulle egentligen inte förvåna mig ett dugg. Jag får återkomma när jag har testat.
 
Hoppas ni får en trevlig helg!
 

Förmedlat arbete

Av , , 2 kommentarer 2

Ja inte hörde a-kassan av sig i veckan, så på måndag blir det jag som får ringa upp och fråga om deras telefoner kraschade förra onsdagen eftersom dom aldrig ringde upp. Däremot, och detta är ju lite intressant, så ringde min handläggare på arbetsförmedlingen upp och undrade om han fick lämna ut mitt namn till ett företag som sökte en vikare, visserligen bara i tre månader men man ska ju börja någonstans och bara att få in foten på ett företag är ett stort plus.

Givetvis fick han göra det men det är inte bara jag som står på den listan utan 2-3 stycken till så vi får se hur det utvecklas. Jag vill inte skriva vart det är, men om jag får det jobbet så ska jag tala om det för er.
 
Det intressanta är inte bara jobbet i sig, utan att dom ringde upp mig  :-) nog har jag arbetat i flera års tid, och många gånger har jag anmält mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen men hittills, aldrig någonsin, blivit uppringd av dom. Å andra sidan, så är det kanske precis vad dom gör men att det aldrig har funnits något som skulle ha passat mig, vem vet. Det var i alla fall snyggt jobbat av honom och nu fick man lite mer tilltro till förmedlingen.
 
Den allra första gången jag satt med en handläggare där, jag var väl runt 16-17 år, och fick frågan om vad jag ville jobba som eller med och jag svarade, något inom kontor, så fick jag svaret av handläggaren att det var inget framtidsjobb, det skulle jag genast lägga på hyllan, vilket jag också gjorde. Hur dumt som helst och man kan ju fråga sig vad det var för typ av handläggare. Hade han, den gången puschat för mitt val så kanske jag hade sökt mig en utbildning men nu blev det aldrig så. Fast åter igen och å andra sidan, om man nu ska tro på att vissa saker är förutbestämda att hända så kanske det var en mening med det valet också, det lär jag aldrig få veta.
 
Idag blir det förmodligen promenad med en annan granne, Kerstin och Janne är upptagna med annat. Åke har kört in Volvon på verkstaden och ska dit och skruva och sedan ska Cheven tvättas, det är verkligen på tiden men samtidigt vet man att med slasket som nu blir på våra vägar, så kommer tvätten att vara lika ogjord, om några dagar. Men den värsta skiten kan man ju kanske få bort. Ni får ha en bra lördag, det ser ju att bli en solig och fin dag så det är bara till att he sig ut.
 
 

Hur snackar du

Av , , 2 kommentarer 4

För tolv år sedan gick jag en kurs i vad jag ville bli ”när jag blev stor”, ni vet, en sån där kurs som man får gå för att statistiken ska se bra ut på arbetsförmedlingen över hur många som är sysselsatta eller ej. Nåväl, vid en av fikapauserna var vi alla samlade ute i fikarummet och det blev snack om hur man pratade med varandra.

Jag sa att jag snackade med mina kompisar på ett sätt och med mina svärföräldrar på ett annat sätt, helt beroende på vem eller vad man pratade om. Kursledaren fnös till och sa att det kunde jag väl inte göra. Det måste ju vara jättejobbigt tycket han, om man skulle måsta vara olika personer vid olika möten av människor.
 
Nu tror jag att han var ute och cyklade, för om man pratar med en gammal vän så har man ofta ett internt sätt att prata på, och man skämtar om saker som ingen annan kanske begriper sig på, men skulle jag ha sagt samma saker till mina svärföräldrar så hade dom säkert trott att det brunnit någonstans och sedan hade dom bett Åke att leta sig någon annan.
 
Jag skulle, för att ta ett exempel, aldrig sagt en svordom i någon mening då vi pratade med Åkes föräldrar, däremot kan jag, för att understryka allvaret eller hur jag riktigt känner det, dra till med en mildare svordom om jag pratar med vänner. Jag skulle väl heller eller lägga upp mina fötter under mina ben om jag sitter på en stol och blir intervjuad för ett jobb, men det kan jag göra då jag sitter hemma i soffan. Man tar seden dit man kommer, och vad jag gör hemma är min ensak men på offentliga ställen kanske man bör tänka till lite.
 
Det handlar väl också om att ha lite magkänsla eller taktkänsla över hur man ska föra sig eller vad som kommer ur ens mun. Det är precis likadant när man sitter ute på gården med alla grannar, beroende på vilka som är samlade därute, så väljer jag vad jag vill bidra med då man berättar saker. Man drar till exempel inte ett skämt om en katt, ifall man vet att en av grannarna precis har förlorat sin. Sen kan alla fela ibland och smågrodor har man väl hört talas om, fast det brukar oftast inte bli några större katastrofer.
 
Idag står det träning på schemat, samt vallning av dammsugaren. Blommorna skriker också efter vatten så dom bör få lite. Sen ska jag kolla in lite på bemanningsföretagen och se vad som gäller där. Ha det gott, allting gott!

Konstiga annonser

Av , , Bli först att kommentera 5

Inställde mig på arbetsförmedlingen igår, möttes redan ute i trapphuset av en skylt där det stod att man var välkommen men att det var ovanligt många besökare och att det kunde ta sin lilla tid. Jaha, precis vad jag trott, det var inte en bra dag att anmäla sig som arbetssökande, men vad har man för val.

För några år sedan var receptionen direkt innanför dörren, man fick ta en kölapp, nästa gång jag var där hade receptionen flyttat till mitten av lokalen, ingen kölapp behövdes utan man ställde sig i kö, nu var receptionen gömd, nästan längst ner i lokalen, man fick lämna sitt namn och sedan sitta och vänta på att någon skulle ropa upp en.
 
Efter 45 minuter kom en och ropade på Maria, ja svarade jag, har du något efternamn på lappen? Ja, Eriksson, jaha, då var det inte jag svarade jag och satte mig ner igen.  Av alla datorer dom har så hade 3-4 stycken havererat, en kvinna som var där för allra första gången fick uppmaningen att ställa sig bakom en användare av datorn och stå där till den blev ledig. Hon tyckte inte att det kändes vidare bekvämt och önskade att dom haft ett annat turordningssystem. Jag tröstade henne med att när hon väl är inskriven där så behöver hon förhoppningsvis inte göra om detta igen.
 
Efter drygt en timme kom nästa arbetsförmedlare och ropade på en Malin… Hällsten. Mm, sa jag, efternamnet är mitt men inte förnamnet. Jag fick läsa på hans lapp och det stod Maria men han hade svårt att få det till det. Tur sa jag, att det inte var jag som skrivit lappen då. Nu hade jag dubbel tur, då det faktiskt var min arbetsförmedlare så han kände ju igen mig.
 
Oja, jag ska på ett info möte, man slipper liksom inte undan. Enda skillnaden den här gången är att vi inte är 15-20 stycken nere i arbetsförmedlingens lokal, nej, dom har hyrt filmstaden, så man fattar ju att man inte kommer att vara ensam där.
 
Satt och kollade in några annonser om arbete igår och hittade några kufiska sådana:
 

Duktig Servis med glimten i ögat!
Xxxx
Publicerad: 2009-12-30, Annons-ID: xxxxx
Umeå (Kommuninformation), 4 platser
Sista ansökningsdag: 2010-01-15
Är du kvick både i tanken och i steget? Ger du service från hjärtat?

-Då passar du perfekt in på xxxx!

Vi söker dig som..

 
Undrar vad en duktig servis är för något? Ska kolla i porslinsskåpet om vi har en sådan att leja ut. Nästa annons:

 
Vi söker en självgående rekvisitör
xxxxxx
Publicerad: 2009-12-16, Annons-ID: xxxxxxx
Umeå (Kommuninformation), 1 plats
Sista ansökningsdag: 2010-01-15
 
Och då undrar jag om en som sitter i rullstol, inte ska söka detta jobb? Då borde det även stå, självrullande eller gående…
 
Till sist denna lilla uppmaning:
 
Vilka krav finns?
• Du måste vara myndig under perioden för besöken. (18-19 år)
• Du eller din vän måste ha körkort, tillgång till bil och god körvana.
 
Min fundering här är hur god körvana man har som 18 åring? Det finns säkert några men man har liksom inte hunnit köra så många mil när man nyss fått sitt körkort.
 
Nåja, det var min dag igår, idag är det en ny och jag ska göra det bästa jag kan, av den. Önskar er detsamma!