Etikett: arbetsförmedlingen

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Här rullas inga tummar 👍

Av , , Bli först att kommentera 12

Jo jag hann göra en del igår, och det sista inför natten var att vispa ihop rullråns smeten. Enligt receptet som heter Rullrån från Norrland, så skulle den stå över natten. Spännande!!

Tillägg: och nu blir det extra spännande eftersom jag inte hunnit starta upp rullrånsbaket än

Började nämligen i morse, att skriva det översta lilla stycket och fortsatte med detta.

FB flödade över igår, med bilder på pärlemo moln. Jag såg ett litet då jag gick med Winstone, men fotade inte. Kom hem och såg att det var precis ett år sedan jag fotade ett konstigt litet moln som visade sig vara ett pärlemomoln, men inte lika ståtliga som fångades igår.

Och nåt år dessförinnan, var det konstiga svarta pelare på himlen

Annelie fick in en fin bild på himlen, hemifrån deras Rote

Sen kom jag på att jag skulle påbörja min inskrivning på Arbetsförmedlingen och A-kassan. Ehh…oj, vad lätt det var då. Eller?? Blir utslängd med jämna mellanrum för att det tar tid innan jag hittat siffror dom behöver, sen ska det skannas nåt dokument där jag intygar att jag har uppdrag fast jag skrev att det INTE är något som hindrar mig till att tacka ja till jobb.

Dom vill ha organisationsnummer, start och stopp datum, arbetsgivarintyg som tarvar ett samtal till lönekontoret som skickar intyg som ska synas på A-kassans sida, fast som inte kommit in än.

Men…jag har också hunnit med ett samtal som kan ge mig en roll som arbetsledare, inte i en egen grupp utan då står jag utanför. Lät faktiskt intressant. Och även ett vikariejobb som lockar på sitt sätt. Vi får se, jag rullar möjligen rullrånen på en stund, men jag sitter inte och rullar tummarna och tror att det ska falla ner ett jobb i skallen på mig.

Nu är det lunchdags så jag tar mig friheten att avrunda och önska er alla en fin måndag! See yaa.. och ps, tänk på vad du skriver och vart, haha…

 

VAD är kalsongplast??

Av , , 2 kommentarer 12

Helt sjukt att det är julafton nästa helg Nu är det väl dags att bromsa lite. Var ute med Winstone nu på morgonen. På gång och cykelbanan ner mot Industrivägen, var asfalten framme på vissa ställen. Ja, inte för att det hade tinat, utan för traktorn tog ett varv igår. Men känslan var ändå…snart, snart är vi där och får gå på bar asfalt igen. Inte helt osant, om ni frågar mig.

Vilket fantastiskt julbord dom har på Tonka. Vi hade första sittningen klockan 16, och det var väl underbart, tänker jag. För då får man se hela upplägget som det ska se ut, innan alla hunnit vara där och nappat åt sig, spillt saker och kladdat runt. Tog ni ingen bild på det dom hade eftersom vi gick i en kö, kändes inte som läge för det.

Men oj, vad fint det såg ut och lite uppdaterade saker att välja mellan. Kändes genuint, hemlagat med en touch av ren lyx.

Och stället är ju jättetrevligt, där man sitter, jag kan tänka mig utsikten då det är vår och sommar då man kan se älven, nedanför. En kollega kom, fråga mig inte vart dom andra var. Kanske missade datumet, jag tänker inte spekulera, det är deras förlust. Vi hade trevligt i alla fall och jag fick så fina ord från Emma och inte bara det, en julklapp också Jag hoppas att vi kanske hamnar på samma ställe nån gång i framtiden. Vem vet!!

Kan inte låta bli att kopiera mer från det där gamla inlägget, som handlade om Jennifer/Nicco.

Jag skrev om detta 2009 men det handlar om ett senare tillfälle då jag och Nicco går igenom en gammal pärm från hennes förskole tid. Jag sitter och småskrattar och undrar förstås fortfarande, efter alla dessa år, vad tusan är KALSONGPLAST, för något 🫢🥸

”Inne på småbarnsavdelningen där Jennifer började sin tid hittade vi en stor, tung pärm som hette skuggprojektet. Det var ett projekt dom hade med Jennifer, Felicia, Nora och Nelina. Det fanns bilder och intervjuer som jag och Jennifer började läsa och jag lovar att vi skrattade. Så här såg ett stycke ut.

Vad är skugga?

Jennifer: Nåt man ska tänka på

Felicia: Paraply

Jennifer: Nej man ska tänka på skugga. Man ska tänka på skuggor, häxor och spöken

Felicia: Och paraply

Jennifer: Och kalsongplast.

Sedan fick Jennifer frågan om man kunde ta fast sin skugga, först svarade hon nej, men sedan sa hon, ja om man har sylt. Intervjuaren undrade hur då och fick till svar: ”-Man tar sylten och kletar fast skuggan. Plätt som en plätt! (inte lätt som en plätt) 😄

Idag blir det nog ett samtal till Facket. Jag vet inte riktigt vilken dag man är officiellt arbetslös, och ska anmäla sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Ska jag utgå från hur jag var schemalagd eller från det vi blev uppsagda Det är i alla fall antingen idag eller imorgon, som gäller. Enligt schema skulle jag ha varit ledig idag, och imorgon finns inget schema längre. Det är det son väcker min fråga.

Läser man sedan på Arbetsförmedlingens hemsida om krav som ställs, vad vi måste gå med på och förväntningar som ska uppfyllas. Så verkar det nästan som om man ska in på ett straffläger där du riskerar att få smäll på fingrarna och bli utslängd i -45 grader om du inte säger ja till ALLT.

Det är väl här man får vara glad att man har Facket som en backup och hjälp.

 

äNåja, oftast kanske det inte är så jäkligt som man kan tro och jag förstår att vissa saker finns för att komma åt dom som verkligen lever på systemet, och tycker det är najs att inte behöva göra något överhuvudtaget. Men det blir galet fel om man ska tvingas göra något man absolut inte vill. Du får jobbet som hjärnkirurg fast du ville egentligen jobba på konditori. Hur mår man då psykiskt, om du går till ett jobb där du otrivs och inte vet vad du har där att göra. Mm…

Jaja, jag tänker inte ta ut nåt i förskott, det här kan ju som sagt var bli, hur bra som helst och fortsättning på något nytt och lika bra, som jag haft det.

Önskar er alla en fin dag, så här, 10 dagar innan jul, och vad passar inte bättre än en bild tagen dagen efter Lucia, för 3 år sedan. Nicco satt i precis rätt läge i förhållande till adventsstjärnan. Frihetsgudinnan eller…Lucia the day after, haha…

Löneförhöjning på G

Av , , Bli först att kommentera 19

Såg inte på så mycket nyheter igår, däför vet jag inte om jag hade blivit 1:a april lurad om det dök upp ett bra skämt. Av allt jag såg på FB, genomskådade man allt, bara i rubrikerna.

Men det är klart, om man inte ens tänkte på vilket datum det var, så kanske man reagerade innan man tänkt efter.

Den här tyckte jag var bra:

ambulansTill och med så bra att jag nästan hade kunnat tycka att det varit ok om dom gjort dessa flygande besiktningar på utvalda chaufförer på riktigt. Hur ofta tror ni inte att man möter eller blir omkörd av en superstressad människa, som är snubblande nära en infarkt i all stress?

Om inte annat så kanske många fick sig en tankeställare, ibland vet man nog inte vad det är man håller på med och vad man är på väg att offra…och det, enbart för att spara sekunder.

Sen såg jag den här, och tyckte att den var lite gullig:

55917933_10156142855723085_3369487816072364032_nElakt tyckte någon i kommentarsfälten, men njae, vi är ju alla olika och har olika saker vi skrattar åt. Hade väl varit annars om det bara varit några få utvalda elever som suttit med skoskydd på huvudet. Jag tyckte då den var kul, ett bevis på at även vuxna har en barnaådra 😀

2 april 2011, alltså för 8 år sedan, sov vi vår första natt, här i huset, vart har dom 8 åren tagit vägen? Fast ändå känns det som om vi aldrig bott på Näckrosvägen, utan det här har varit vårt hem alltjämt.

Kan ju vara den känslan när man hittat hem, vill inte bo nån annanstans heller, möjligtvis göra som jag planerat att göra, den dagen jag har 40 miljoner i månadslön.

Köpa upp alla hus på Västerslätt och bygga en dragracingbana. Vårat hus ska dock stå kvar, och härnere på ”Ettan” börjar depån. Ska bara börja kolla arbetsförmedlingen först om dom har nåt sånt jobb, där man kan tjäna dom där pengarna, hm… eller så tar jag ett snack med chefen, om löneförhöjning *keep on dreaming*

DSC04859Och för 9 år sedan (och 2 dagar) så hade jag bloggat här på VK i 10 år…inte fick man en trisslott för det heller. Fast jag lär inte sluta med mina inlägg, det har som blivit en vana, kan man väl säga 😀

Hoppas på en bra dag för er alla!

Jag tänkte…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Tänkte på det där med ”krya-på-dig-rabatt”, är inte det en bra affärsidé? Vi får ju visa fram vårt Coop kort då vi handlar receptfria mediciner på apoteket, då bör ju Coop ha koll på vilka som faktiskt är där och shoppar, och kanske flertalet, typ 95%, faktiskt köper läkemedel för åkommor och då kunde ju Coop skicka ut rabatter på specifika varor, som till exempel, hm…hälsoyoghurt, frukt & grönt, teer, ja allt som tillhör den nyttigare sidan, det var väl inget dumt förslag, tycker jag. Varsågod Coop, jag bjuder på den!
Dom pratade nyss på nyhetsmorgon om dystra prognoser om framtida arbeten, fler kommer att bli arbetslösa osv. Så var det i mitten av 90 talet också. Och jag hamnade i stämpel karusellen, man hade jobb ett tag, blev utan, fick stämpla, fick jobb igen, blev utan, tillbaka till stämplingen.
En av somrarna var jag arbetslös och semestern stod för dörren. Ärlig som jag är så ville jag inte stämpla och åka iväg på semester, jag fixade det inte, utan jag skrev helt sonika semester på stämplekorten, och tog följderna av det, man blev ju utan pengar.
Det var många som tyckte jag var dum, jag hade ju lätt kunnat stämpla och plockat ut dom där pengarna, och ja, med facit i hand så hade jag kunnat det, det var ingen som ringde och sökte efter mig, men jag tror att man klarar sig längst på att vara ärlig.
Sommaren därpå var det likadant, semestern dök helt oförhappandes upp och jag var mitt emellan två arbeten, nu ville jag inte bli utan pengar, men jag ville fortfarande inte ljuga, så jag ringde på arbetsförmedlingen och frågade vad jag kunde göra, vi skulle ju upp till stugan, som vanligt.
Det fanns faktiskt ett alternativ, man kunde gå in på arbetsförmedlingen där man var, och anmäla sig som arbetssökande där, och få fortsätta stämpla, så då gjorde Maria det, och hur stora tror ni oddsen var att jag skulle få ett arbete uppe i Malå som just då hade högst arbetslöshet i hela Sverige… förmodligen obefintligt. Så jag kunde ha min semester, få mina pengar och jag hade varit ärlig… vad härligt!
Annars på Västerslätt intet nytt, min röst har inte återvänt, men kanske att den låter aningens bättre. Och nu är jag som sagt ledig i tre dagar, ska träffa Tina idag, får se vad vi hittar på, känns skönt att inte ha några måsten. Hoppas ni alla får en bra dag!

Har någon en praktik åt mig???

Av , , 6 kommentarer 4

Nu ringde arbetsförmedlingen och erbjöd en praktikplats hos dom, 3 månader, heltid, enkelt arbete, administrativa uppgifter (som jag egentligen inte är intresserad av, men som jag behärskar, åtminstone till viss del) och som inte var så svåra, men…

Då var vi där igen, jag måste jobba 8 timmar/dag, men får bara betalt för 4 timmar.

Så länge det ska vara så, sa jag, så får ni dra mig baklänges till en praktik, det finns ingen annan människa som skulle ställa upp på att jobba gratis, 4 timmar/dag.

Killen förstod precis vad jag menade och tyvärr har alla fria val, försvunnit för min del, om inte det finns ett företag härute i Umeå med omnejd, som skulle kunna tänka sig att ha mig som praktikant, antingen på papperet som en heltidare, men jag jobbar bara 50%, eller alternativt, jag jobbar järnet i 4 timmar och dom sista 4 timmarna varje dag går jag inte på alla cylindrar eftersom jag inte heller har betalt för dom timmarna.

Vad sägs, finns det någon som har nåt bra att erbjuda mig??? Maila gärna, jag finns på adressen: [email protected]

Helst av allt hade jag velat praktisera som personlig assistent eller med något som skulle kunna härröra från just det yrket, men jag är öppen för alla förslag.

Tackar på förhand!

And let there be light!!!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår, den 24/8, klockan tio, hade jag ju fått tid då jag skulle vara på filmstaden på ett informationsmöte om praktikplatser. När jag satt vid middagsbordet i måndags, den 23/8, klockan 17.00, fick jag helt otippat ett sms, från arbetsförmedlingen. Tiden för träffen är ändrad till imorgon, den 23/8 klockan 11.30.
 
Jag såg förmodligen ut som ett stort frågetecken, vilka siffror var nu dom rätta, datumet eller tiden??? Ringde genast upp ett telefonnummer som stod på inbjudan (vad fint det låter med inbjudan va, precis som om man inte var tvungen att gå dit), jag talade om vad som nyss hänt och slutade med att säga att detta måste ju vara ett stort skämt. Hon letade på datorn men hittade ingenting om någon träff, överhuvudtaget.
 
Jag fick då ett telefonnummer som jag skulle ringa på tisdags morgonen, dom öppnar klockan åtta, sa hon, så det är bara att ringa dit. Det var det första jag gjorde igår morse, ringde till arbetsförmedlingen, bara för att finna att numret hon gett mig gick till en fax…fint!
 
Provade att ringa min handläggare, direkt, men där var det bara ett telefonsvar, ringde upp växeln igen och sa att jag ville ha det riktiga telefonnumret den hr gången och det fick jag. Sa till hon jag kom fram till, att jag vill prata med en människa och inte en maskin, för jag vill veta vad det är som gäller idag. -Ok, sa människan, jag kopplar dig till kontoret!
 
Och på kontoret var det en maskin som ville att jag skulle tala in ett meddelande, *hmph*
Ringde upp igen och sa att det var minsann ingen levande sak som svarat och jag vill prata med någon som kan andas, och det helst innan klockan tio. Då skulle hon sitta kvar i luren och ringa upp någon tills det svarade. Fem minuter senare svarade någon med grötig röst, jag hörde inte ens vad hon sa. Jag berättade snabbt vad jag var ute efter, hon lät väldigt frågande och jag kunde nästan se framför mig hur hon satt och rynkade ihop ögonbrynen.
 
Ja, jag vet då inte varför dom kopplade dig till mig, jag vet inget sådant och dessutom så är jag hemma. Jamen vad fint, sa jag. Men hon skulle iväg och jobba så hon tog mitt nummer och skulle be någon som var på plats att ringa upp mig…omgående. Det tog väl ett tag men sedan ringde min handläggare upp, i egen hög person, han sa att det var världens strul, och massvis med människor hade ringt upp och undrat samma sak som jag.
 
Träffen var i alla fall igår, halv tolv. Mötet öppnades med en ursäkt från en ur personalen, som hade suttit och skickat iväg 250 sms, och det hade tagit två timmar, och givetvis hade hon skrivit in fel datum. Ursäkten godtages, men jag fick minsann också offra en del tid för att få tag i den rätta tiden, liksom alla andra 250 personer.
 
Åke har nu fått generatorn på plats, med hjälp av Jan B, som bistått med handräckning, förslag och idéer, igår kväll skulle den då testas men hur än dom gjorde så visade den inte på någon laddning. Så dök Brälla upp, drog i nån sladd och…där hade han kunnat sträcka sina händer i luften och sagt: -Varde ljus så blev det ljus!
 
Men det gjorde han inte, däremot hittade han felet, det var en liten sladd som låg och jordade, som nu ska bytas ut idag. Sedan, borde allt fungera, eller hur?
 
Nu ska jag fixa frukost till Nicco, återkommer senare med min teori om läkare. Ha det gott, så länge!
 
 
 

Tänk om…

Av , , 1 kommentar 6

 

Tänk om det fanns ett parti som kunde utlova och inte bara lova nu, utan också fullfölja deras löften. Ett av många löften skulle då få vara att alla som väljer att gå i förtida pension, skulle premieras med en extra slant. Tänk så många yngre som då skulle få jobb, och visst, dom som ville fortsätta jobba skulle givetvis få sin pension, men kanske inte med den extra bonusen. Aftonbladet hade stora rubriker i förrgår där det stod att folk nu skulle kunna tvingas att jobba fram till 70 år, MEN HALLÅ???
 
Inga skolklasser skulle få överstiga 16 stycken elever, enbart för att alla ska ha en chans att både få synas och höras. Ingen får försvinna i mängden för att sedan upptäckas efter ett antal år och med jätte stora bekymmer.
 
Alla människor ska få leva i hemmet med samma premisser som alla andra. Har man ett handikapp så är det inget som ska ligga en om bakfoten, och det ska heller inte ifrågasättas. Jag pratade med en tjej som är gravt synskadad, och är sittandes i rullstol. Jag frågade henne om hon hade något jobb och fick till svar att arbetsförmedlingen hade avskrivit henne därifrån för två år sedan. Hon skulle aldrig få ett jobb ändå.
 
Hur kan man behandla en människa på det sättet och vad är det som säger att hon inte skulle kunna hitta ett jobb som passa henne, hon vet väl själv vad hon duger till? Så länge hon vill så ska hon väl också ha samma rättigheter som alla andra.
 
Ingen människa som är sjukskriven ska behöva berätta sin livshistoria mer än en gång. Hu många långtidssjukskrivna blir inte både upphängda och nersläppta och får byta handläggare varje gång dom hör av sig till försäkringskassan? Hur ska dom någonsin få rätsida på sjukskrivningarna då det ska hattas fram och tillbaka.
 
Slutligen, om det är försäkringskassans läkares bedömning som gäller i slutänden så ska alla få gå till just den läkaren också, inte via vårdcentralen, för i det fallet så spelar det ju ingen roll vad ens egna husläkare säger.
 
Listan kan nog fortsätta i oändlighet över hur man skulle vilja ha det och som vanligt får man vara glad om en sak går igenom, eller om den i alla fall ligger i närheten av ens önskningar.
 
Så, det var onsdagsmorgonens funderingar. Ikväll är det ”gammbilar” på Gammlia, och vi tar nog Camaron dit upp med en medföljande kaffetermos, om inte vädret säger något annat. Ni får ha en bra onsdag, kanske ses vi däruppe bland alla bilar, vem vet.

Ännu ett mattegeni, eller…

Jag var som bekant på arbetsförmedlingen igår, och kan väl inte säga annat än att det gick alldeles utmärkt och vi kom fram till en liten plan, men det var inte utan att…

Nu ska ni få höra om ett riktigt mattesnille och hur denna någon har kunnat räkna ut en sån här sak, det går över mitt huvud, och det är inte jag som räknat på detta, bara så ni vet 🙂
 
Jag ska börja med att säga att jag söker en tjänst på 50%, jag stämplar inte upp och jag har inga andra bidrag. Enkelt att fatta, eller hur? När det nu blev prat om praktik så sa jag ju att jag vill bara ha en halvtid, eftersom det är det jag söker, men då stötte vi genast på patrull.
 
En praktik är alltid en heltid, och om jag propsar på att jobba 4 timmar/dag så skulle jag enbart få betalt för 2 timmar. Jobbar jag däremot 8 timmar, vilket nu krävs, så får jag betalt för 4 timmar.
 
ALDRIG i livet, sa jag, jag går inte ut och jobbar gratis, utan ska det vara på det här viset så struntar jag i att praktisera. Jag tror inte att det finns andra som skulle ställa upp på detta heller.
 
Nu har jag ju den utomordentligt, fördelaktiga förmånen att ha trygghetsrådet vid min sida, och hon sa att jag inte skulle oroa mig över detta, dom går in och betalar så jag får min lön för 4 timmar och praktiserar därmed 4 timmar/dag. Men jag skulle vilja veta vem och hur f-n denna vem, har kunnat få bestämma något sådant här. Jag blir sjukt irriterad på såna här idiot grejer.
 
Dessutom, ska ni veta, att jag varit med om detta förut, det kom jag ihåg då min handläggare började prata om denna uträkning. Det var för tretton år sedan och jag gick en kurs där tre veckors praktik, ingick. Jag arbetade under exakt samma premisser som nu, en halvtid, och fick inga andra bidrag.
 
Då det var dags för praktiken sa min handläggare (som jag hade på den tiden) att jag skulle jobba 8 timmar. Jag protesterade och sa att får jag betalt för 4 timmar så jobbar jag inte en halvtimme mer än det. Hon gnällde på och sa att praktiken är ju till för att lära oss saker och jag röt till i telefonen och sa (ursäkta svordomen) –Och hur fan ser du att jag lär mig något om jag går dit och jobbar 8 timmar i två- tre dagar och sedan är jag hemma och sjukskriven, resten av tiden, är det att lära sig saker??? Sedan slängde jag ner telefonluren i örat på henne. Jag var så förbannad.
 
Nå, jag fick min vilja igenom, jag behövde bara göra min halvtid men sedan fick jag en annan handläggare, Ooops, undrar just varför? Nu vet jag att det är ju inte dom på arbetsförmedlingen som bestämt att det ska vara så här, så min ilska då, gick ut över fel person, ber så mycket om ursäkt för det, men vad gör man och vem pratar man annars med? Till mitt försvar ska också sägas att jag inte längre brukar explodera på det där sättet, jag har numer, andra sätt att få ur mig frustrationer, till exempel att skriva om dom här.
 
Nä, nu får jag önska er en bra fredag, och kom ihåg, om mjölken har klumpar, drick den inte, om korven luktar surt, ät den inte, och om du blir ormbiten…ta en rejäl grogg. Observera, groggen kan även tas i förebyggande syfte.

Mhum…

Av , , 2 kommentarer 4

Jag var ju till läkaren i förrgår, detta kommer att bli, en typ av moment 22. Hon sa att hon kunde sjukskriva mig i 2 veckor…ja, vaddå 2 veckor??? Som om en hälsporre skulle bli bra på 2 veckor, skulle inte tro det.

Med sulorna kan det ta upp till ett halvår, har sjukgymnasten sagt, hon sa att det kunde ta 4 veckor, andra har blivit sjukskrivna i 3 månader. Vem ska man lyssna på? Hur mycket kan jag stå och gå på foten och den ändå kommer att läka, var en fråga jag ställde. Nä, det vet jag inte, svarade hon. Jag kan förstå att hon inte vet det, men hur tycker dom att jag ska göra då?
 
Detta kommer sig av att arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, tycker att jag ska gå ut och praktisera som personlig assistent, hur detta nu kommer att vara möjligt, ska jag ha osagt. Alla brukare har ju olika saker dom vill ha hjälp med, ingen är likadan som den andra. Jag har ju ändå valt, vilka jobb jag har sökt, utifrån mina erfarenheter, och vad brukarna är ute efter osv.
 
Och den stora frågan är hur jag kommer att fixa att stå på min onda fot under, eventuellt några timmar/dag. Är det att visa sina framfötter (nu fick jag till det) inför ett företag om hur duktig jag är, man kanske fixar några dagar och sedan är det kört, på grund av att jag inte kan stå och gå längre. Jag skulle nog vilja avvakta tills foten blivit bättre, innan jag går ut på något sådant.
 
Men då kommer vi till detta moment 22, hur ska dom kunna sjukskiva mig från något som jag  ännu inte har? Det går ju inte. Jag är ju arbetslös. Men 2 veckor kunde jag som sagt få. Nä, sa jag till läkaren, jag betackar mig, vi struntar i sjukskrivningen, för om jag känner mitt liv och mina dagar rätt, så kommer en sjukskrivning att bli till ett aber, där jag kommer att få vänta i evigheter på ersättning, om jag ens skulle få någon. Nä, nu ska jag göra allt för att undvika strul.
 
Läkaren rådde mig till att smörja in hälen med orudis eller nån liknande gel. Då undrade Jan A om man inte lika gärna kunde tejpa fast en magnecyl under foten. Ja, det hade ju varit smidigt. För jag undrar hur fasen orudis skulle kunna tränga upp genom den tjockare huden man har under foten. Men men, jag ska för all del prova, då får jag ju se om det funkar. Inte med magnecylen utan med orudisen 🙂
 
Idag ska bussen packas, Åke jobbar bara halvdag så vi ska kosta på oss en räkmacka på Ullas, som lunch, och sen får vi se vilken tid det tar innan vi är packade och klara. Jag ska följa med Nicco på skolavslutningen ven fast hon har bett mig att låta bli. Nu har jag förhandlat till mig att åtminstone få vara med i klassrummet under en halvtimme, sedan kan jag gå hem. Hon tycker det är skämmigt med föräldrar på skolan och det är INGEN annan som kommer att vara där. Jo tjena, någon tror jag väl ändå kommer att följa med dit, konstigt vore det ju annars.
 
Jag åkte förresten på returmarkanden igår och köpte mig en symaskin för 200:-. Den var genomgången och hade inga större fel, sicksack och raksöm skulle fungera felfritt och jag behöver inget annat. Men nu återstår att se vad som händer då jag stoppar i kontakten, Jan misstänkte att den kanske, eventuellt kommer att explodera, och det skulle egentligen inte förvåna mig ett dugg. Jag får återkomma när jag har testat.
 
Hoppas ni får en trevlig helg!
 
Maria Lundmark Hällsten